Det lider mot ett slut.

2016 11 17
*
  Jag försökte gå ut, men det gick inte, för mycket riktigt; undertecknad är förkyld. Ledvärk, huvudvärk, halsvärk plus världsvärk. Det här året har varit ett riktigt skitår när det gäller hälsan. (Även när det inte gäller hälsan). 2015 var ju också ett skitår, för då hade jag ju tandvärken, gallsmärtan och hjärtsmärtan. Och en inbillade sig ju att det inte kunde bli mycket värre. Näänä, im und für sich, men det känns som om jag inte varit riktigt frisk och pigg nån gång i år. Jag ska väl inte räkna krämporna så här, det är för lessamt att tänka på det. Men va fan.  ”En vacker dag är helvetet slut”, som Ulf Lundell så käckt sjunger i ”Bättre tider” från 1980.
  We all have our crotches to bear. Some have less crotch than others. Some have 2 angry inches.
**      
   

 

Min översnöade bekymmershög, vacker flankerad av tvenne tallar, kanske bröder från samma kotte. Kanske kottar från samma bror.

Här ser man spåren av en hare som lekfullt och onödigt tog ett skutt över en av stenarna i stenraden. Jag föreställde mig att det var min själ som låg där översnöad och överhoppad.

   

 

När jag såg det här vindpinade fältet var jag bara tvungen att kämpa mig tvärs över det. Naturens krafter har ibland en förmåga att få en att känna sig riktigt levande för en stund. Men för andra är en bara en figurant, en utbytbar utfyllnad i ytterkanterna av andras panoramor..
  Det är inte alls otroligt att det här visar sig vara den vintrigaste dagen på hela säsongen. Det är aldrig för sent att ge upp.
*** https://www.youtube.com/watch?v=t0pVkHlzqjM
Björn Afzelius, farväl till släkt o vänner
****
Och ett slags moment 22-reprise:
Anima Social: