Månda vånda

Månda.
 

En mardrömsnatt, full av sjukdom och självmord, med miljoner uppvak. Mikrosömn. Jag hade tänkt gå till vårdcentralen för att lämna blodprov för sköldkörtelmisstanken, men till det fanns ingen kraft.
  

På morronen var det snöyra, men ändå kämpade jag mig iväg ut. 

Lättnad 1: Det var kraftiga nordliga vindar så jag hade ju medvind på hemvägen. ** ** * .
Lättnad 2: Husvagnarna i reservatet verkade vara på väg bort. Igår såg det ut som om lägret var på väg att växa. 

Lättnad 3: Knäproblemen var minimala idag, knappt kännbara. 

Lättnad 4: Ingen kallade mig hora, en få va gla fö de lilla ju. Ju.

  Men du, när jag kom hem, piggare och lättare än när jag gick iväg, så rasade jag ändå ihop, trots goda  föresatser. Ett vårdcentralbesök var uteslutet.  Städning var också uteslutet. Jag fick ägna mig åt att bromsa den skenande tiden genom att ägna mig åt icke-aktiviteter, men det var fåfängt och nu sitter jag här redan. ”Här, visst, vi sitter ju här.” (I Fablernas värld)
Och livet är en fest och imorron:

Fö-fö-försöker vi igen. 

'

(Hjälpmedel typ Seven of Nine, resistance is not always futile)----