Spårsnö.

  Vandrade över åkrarna. Jag ville lämna spår i verkligheten, om än dock bara fram tills nästa töväder, som nog inte är långt borta.
Det är jag som är långt borta. Ingen Gud går bredvid mig. Inte ens en menig medlem i skyddsängelkåren. Spår af sorgesamhet, lämnade i spår av gårdagens snöoväder. Ett väder som dödade flera personer i trafikolyckor. Jag hoppas verkligen att snön är borta tills 1 mars då lodjursjakten börjar. Då har katterna större chans att undkomma de grymma mördardreven.
 

Det här är stenen som jag ramlade ner från 2012 och nästan bröt nacken. Men här är jag fortfarande och skriver till dig från en plats i internet. Så kan det gå.
Jag undkom dödsdrevet den gången.
**///~