Effi Marconi 2

2017 02 05 Eh, eh, eftermiddag i Kopparberg.

  ´Fortsatt trist mellanväder, varken kallt eller varmt, varken snö eller regn, varken blåst eller vindstilla, varken mulet eller klart, fast mest mulet. Varken död eller levande. 

  Björn Granath död. 70 år. Moi vivre. Je travaille, pas. Je voyage à la foret, sombre et dense. Moi? Moi.
   Ganska fuktigt då dock, så dät känns kallare. Kylan kry-kry-kryper in i märg och ben, ostoppbart. Är skogen för mörk och tät? Hur stor är en skog?

Igår: ännu en ångestkväll med tillhörande tröstefrosseri och lite gråt. Mina cirklar svårt rubbade.

Idag: vågade eller bara orkade jag ut på en jobbig promenad i ett öde reservat. Ibland är det svårt att skilja mellan mod och och och ... ork. 

Isiga stigar och pudersnö. Gröna blad på åkern.
 

Is i damm.  

  

Ett hus jag fantiserar om att äga och bo på översta våningen, resten av huset tomt.

*****Bonus*****

Vi blir äldre.
Ulf Lundell, Rent förbannat, 2012

Som när Strindberg skickade pengar

med barnen över till Finland

Som när regnet kom och tog snön

och lärkan sjöng igen

Som när en hund blev vän med åsnan

och inte kunde skiljas åt

Som när barn tar upp en snigel

och lägger tillbaks den sen

Som när Becket inte stod ut med freden på Irland

Föredrog ett Frankrike i krig
Eller som en fågel på axeln,

ett kallt glas vatten, en kaffeskvätt

Som när jag försöker förstå

min fars liv och öden

Utan att förlora mig själv i vrede

på min vän

Vi blir äldre vi blir hårda

Förvirrade och uppslukade av oss själva

Glömska och rädda, ser vi oss omkring

Vuxna, förfärade, trötta vill vi vila

När ingen vila finns ännu.

Tror man så att dungar är som om

skogen är för svart och tät
Ett lyckligt slut för den som inte vill

och den som vill det
Höken kommer snabbt flygande

Skjutande över marken som en pil

Innan man vet ordet av

har den slagit till

Vi blir äldre vi blir hårda

Förvirrade och uppslukade av oss själva

Glömska och rädda, ser vi oss omkring

Vuxna, förfärade, trötta vill vi vila

När ingen vila finns ännu.

Som när jag trodde att du gått ifrån mig

och kom tillbaka sen som ingenting hänt

Som en gryning vid havet

nu eller för länge sen.

Som när oförsonliga fiender möts

och ser sig själva i varann

Som att sätta sig i en bil igen,

ge sig iväg för att möta våren i Italien

Vi blir äldre vi blir hårda

Förvirrade och uppslukade av oss själva

Glömska och rädda, ser vi oss omkring

Vuxna, förfärade, trötta vill vi vila

När ingen vila finns ännu.

Tags, text, lyrics. Wink.

*****

Svalget fortsatt irriterat. Sköldkörtelkanzer? Så pass? Jag fortsätter att ignorera det. Jag  blir ju äldre, jag blir hårdare, som kräfta. Förvirrad och uppslukad av mig själv. Glömsk och rädd ser jag mig omkring. Vuxen, förfärad, trött vill jag vila. Men ingen vila finns, ännu.

*****

Care about it, Britta.

Blow your nose, Per.

Go see who Beda is.

********

Köpte nya högtalare i veckan. Mackie CR4, så kallade referenshögtalare.

Aktiva, kompakta, små men tunga. Inte dyra. En klar förbättring för undertecknad.

Laddade ner RHCP:s nyaste album Octane från 2016. En besvikelse, låter lite slentrian. Är min kärleksaffär med RHCP över?

*********
Men mardrömmar, hallå.
Ingen vila finns, ändå. 

Livet på kant.
Lidelsen transkriberad och lätt tolkad.