Je me sens!

När snöflingor dansar i strålen

från vakttornets sökarljus

Tvärsöver Rastgårdens gulnande gräsmatta,

Syns ännu;
släpspåren efter din hjärnas gjutjärnsboja
En vinnarskalle.

Vi är alla språkets fångar.
Genom sprickorna i språkväggen

ser jag ljuset från himlen

Den lilla bit jag inte missar.

Dens et sombre, mon homme.

”En solresa ini mörkret”
                

 

Vi blir äldre vi blir hårda

Förvirrade och uppslukade av oss själva

Glömska och rädda, ser vi oss omkring

Vuxna, förfärade, trötta vill vi vila

När ingen vila finns ännu.