Liket lever..

  Luffar-Lasse. Vi är ju alla någon annans Luffar-Lasse. Och är vi inte det, så har vi vår egen Luffar-Lasse. For the win.

Är jag döende? Svar ja. Du med. Men än kan vi väl ooa hela natten.

(Så hur kan det då kallas "förmildrande"..baby.)

Ingen letar visst numera särskilt mycket efter förmildrande omständigheter. Tvärtom. Vi tycker det är roligare att leta ihjäl oss för att hitta försvårande omständigheter. Jag med. Fast jag är pinsamt medveten om det. Försöker skylla på min onda tvilling. Det går väl så där, kumpel. Vi är inte bara en och samma, vi är många fler absolut likadana.
(Favorit i enkel repris)
Hör nu. SD: eh; ni har väl inte glömt att ert parti bildades av några av dom värsta antisemiter som världen nånsin har skådat (SS)

Insert Busy doing nothing..
Eh, jag gjorde ett klipp på Kristersson som säger "Då stod Svullo i köket.!" tillsammans med en bild på Kristersson o hans fru i köket. 
Klipp in Svullos huvud på fruns kropp. Ta en flaska vin o gå, tack.
Famous last words? Det var för mycket. Moonwalk off the stage please.

Det här är en kökkenmödding-planet. En sedan länge ohållbar livsmiljö.
Vi har kökkenmödding-politiker. Babies. Barbies. Sifting through the rubbishy-remains. Am I not.

Text 3: Disclaimer inserted here. The sifting remains.
Men jag vet inte längre hur jag bär mig åt. Har gått på autopilot alltför länge, kumpel. Om jag skulle landa nu så skulle jag aldrig i livet kunna lyfta igen. Nie im leben. Nie nie und nie.
Was sonst, kumpel. Was sonst. Det känns tydligt att mitt ansikte bara är en tunn tunn hud, sträckt över en dödskalle. Inget mindre och verkligen inget mer än så. Ein lebenskopf. Schau mich bitte nicht so an. Bin Ich bitter. Oder ist es noch meine namn-namne.

Okommenterat, testbild 2B

 

Man at the top or piggy in the middle?

Pop quiz ->

...><

( En reflektion eller en reflux. Ibland är det svårt att skilja dem åt.
B-B-Båda två kan vara bittra o frätande. Kan dom.)

Au eh; är trumpigubbi på väg att bli grisi i mitti...
Är det ett kort avstånd mellan top-man o middle-piggy.

Svar=ja, kan vara. Gäller dock inte mig. jag spelar i en helt annan dimension. gör jag. Det märks på att mitt perspektiv ibland är ganska mycket förskjutet. Om du är uppmärksam.

Har jag exempel..  svar=ja.  ett hejdundrande exempel. 
(eh, men får jag ihop det..)
Är jag lite bakfull idag.. Svar=ja. lite, eller inte alls. Säg vadå?

(A-Arbete pågår på granntomten, ock i mitt huvud. Det kändes ett tag som om mitt huvud var uppsvullet, men det syntes inte i spegeln. Jag provade då min keps, o den passade bra. Då tänkte jag att den var uttänjd, van vid tjockskalle. Du ser; jag kan inte vinna över mig själv en gång till. sans larmes)

Signed and singed, a woman at the bottom. Dit dom tunga tankarna sjunker, en efter en. Dom bygger en ruin, under ytan. Osynlig för det flytande folket. Au peu pres, ca.

 Ja, och åh; alla dessa (och mina) innehållslösa fraser. Det som behöver sägas i dag är dock så tungt att det sällan orkar ända upp i munnen. tydligen. Vi går mot en hänsynslös gryning. Ljusen är få o fladdrande svaga.

Vem är du? Vem är jag?  Levande charader. Kolportörer galore.

insert something wicked.

Sooo; they call me Concentration-Camp-Erhardt?

 Eh;

Det fanns ett skämt här nånstans, men jag tappade det. Jag låter inlägget ligga kvar så länge, kanske jag hittar skämtet nån gång. (Knappast troligt) Men hoppet är det sista som överger människan, som Duplantis skulle kunna ha skämtat om han hade haft humor.
---

Det tappade SSkämtet:

(Såå, dom kallar mig "barnfängslare Strömmer!?")

                           

                                                             MIG?

                     (Med min fina en-knapps-kavaj?)

(Orelaterat, nästan, till ovanstående, enligt undertecknad...Detta här är "Lord Humungus", spelad av svenske Kjell Nilsson. 

Mad Max 2. Hommage to Kjelle, nyligen bortgången.
Shout-in.)

Abort retry ignore

   Ja, o i går kväll blev jag lite sådär kt. Men jag visste kanske inte vad jag skulle göra av den där känslan. Gick igenom mina räkenskaper, men fann ingen användbar formel. Försökte göra som jag brukar, men det gick så där. Sen prövade jag både abort, retry o ignore. Inget funkade. Inte ens med "muscovadorörsocker" på. Sen tänkte jag på Albert Einstein. O på Rorschach. Men det kunde jag inte ens stava till. Fattar du? Stava, haha.
  Åh, men du vet; vill man vara "glad", nog går det. Den här gången också. Men jag vet inte om jag vill vara så glad. Men bättre glad än död. Jag försöker nå upp till nivån  "vaken o talbar". Det kan jag "arbeta" med. Å andra med mig.
  När jag var barn skapade jag en figur vid namn Oirall Ock. Den hade jag glömt bort ända till förra veckan. Då dök den upp o sa nånting som jag inte längre förstod. Kanske har jag växt ifrån den dialekten.  Det vore ju lite sorgligt. Som att växa ifrån sig själv. Inifrån o ut. Då blir man som jag. En inversion. (Två punkt noll).
  När jag vaknade i morse var jag kall. Så kall. 36,0 grader. Aja, över rumstemperatur i alla fall. Den ena dagen levande,(är)  den andra dagen lik.
..
  Senare försökte jag igen; att hitta den där känslan, där en surfar på vågen, framåt fram. I byxorna. Där dom står o går av sig själva en stund. av bara farten. Friktionen behaglig blott en stund. Men jag var i alla fall i närheten av nånting bättre än mig själv. Gott så, kumpel, gott så. Kanske ska jag förnya min prenumeration av Kamrat-Posten trots allt...

Munkar o nunnor.

Frågetecken..

Eh.. semikolon, mänsklighetens hjältar är inte krigshjältarna. 
De verkliga hjältarna är munkarna o nunnorna.
Är de inte... Men hallå! Prisa gud. Mörda inte.
Åtminstone inte i guds namn. Hallå. 

Bida inte din tid. Det blir aldrig ett bättre tillfälle än det här.
Att göra vadå. Att be om mer tid. Från vem då.
Från Den Stora Tidsutdelaren.

Att sörja innan förlusten är ett faktum...
Hur bra är det. På en richter skala. 
Då är det bättre fira innan vinsten är ett faktum.
Varför är det bättre. 
Därför att en upplevd glädje aldrig kan upphävas. 

I en nyss svunnen tid, eller i en för länge sedan svunnen tid.
Som den här. Som är här. Som både du o jag. Samtidigt.

Men bara en av oss lever i Luffar-Lasse-Land. 6, 7. 24, 7.

Ny månad, ny period, nya utfyllnader.

 Eh, hither and thither, baby. Jag klarade mig över månadsgränsen även denna gång. Men det var nära. Snubblade och föll. På min egen orimlighet. Men jag reste mig raskt upp igen, på ett symboliskt sätt. Jag sa till mig själv: Jag reser väl ingenstans. Gör jag. Förutom i mitt gigantiska huvud, som rymmer allting som finns. Även dig som läser det här. Med visst besvär, inbillar jag mig. Fast inte med lika mycket besvär som jag har med att inbilla mig att du är en faktisk person. En tilltalsbar person. Kanske en billig sådan. Som köpt sin situation dyrt. Det vet jag inte, jag bara anar att tomheten fyller upp dina tomrum på ett helt annat sätt än jag försöker fylla upp mitt. (Och då menar jag inte min vagina.) 

Jag bygger mina luftslott av drömmar, jag.  Eller av vad det nu är som luftslott byggs av. Kan det här luftslottet vara ett fuskbygge. Döm själv. Som jag. Den här bloggen planterade jag en gång som ett frö. Samtidigt planterades fröet till dess undergång. Det kallas livets omöjliga ironi. I nyheterna den 25/6, ordagrant: "En onanerande man åker omkring på en elsparkscykel."  Jag tänkte att det var logiskt. Att det var en statsministerkandidat. Vem skulle det annars vara.
Mitt alter ego?  Åh, gud förbjude!  Jag har gjort en del crazy saker under min Sturm Und Drang period, men så lååågt har jag väl inte sjunkit. Hoppas jag.
Men än finns det ju tid. Jag e inte dö än, så att säga. Tror jag. Kanske lite grann. I utkanterna av min persona. I de sexuella utkanterna. I avarterna. I   anstötligheterna.

The first rule.

Under konstruktion.. (på väg ner i papperskorgen)

.

Knepit värre, kompis. 

 (När en har hjärndimma, eller vad det nu heter)

Dessutom är jag inte kroppsligt frisk.

Men själsligt skarp.

Ibland svingar jag vassa ord omkring mig, ganska vårdslöst.

Jag har ärr som bevisar det. 

Det här inlägget får jag nog överge.

Ad notam. 

O sen bara inse att det som är bakom mig inte är viktigt.

Men det känns som man skulle

överge ett vanartigt barn i så fall.

O vore inte det  ... o-artigt.
(Typ ooa hela natten)

Ett exempel på den obrydda maskuliniteten. 
Jag letade efter mig själv igår kväll, bland tårarna.
Det plaskade om tårna, var det jag själv.
Var det mitt eget fostervatten, eller tårarna jag fann mig stående i. Födde jag mig själv, men blev ett vanartigt barn, som sagt, eller.
  Det är dock det enda jag har. Så jag försöker vårda det,
som i en sammets-ask.
Eh, nånting lever här i alla fall, amidst all these woes.
O ni som läser det här:
Det här är inte droiden ni letar efter. 
Mera troligt är det ni som är tröst-droiderna (synonymt)
 som jag letar efter. 
Är det inte ofta så, kamrat.
Dom enda som kan hjälpa en på riktigt är ens fiender.

O var är dom, när man som bäst behöver..

Var har jag hamnat...

 Du, som i likhet med mig har kommit hit, du frågar dig säkert, precis som jag själv; vad är det här för en plats jag hamnat på. Vilken värld är det här.. Vart är vi på väg ifrån o till. När inte ens normal meningsbyggnad stämmer. Jag försöker fria mig från ansvar genom att hävda att allting är poesi. Hur går det för mig. Sisådär, kaveri..  Sen försöker jag skylla på ironi, för då kan man komma undan med mycket i dagens medialandskap, men även det är en tunn, nästan ogiltig, undanflykt. En virtuell balansgång på en högt spänd vajer.  Notera hur jag valhänt försöker spänna upp en lina att gå på över en inbillad avgrund här. Än så länge går det bra. Men sen ska jag våga mig upp på linan också.  Just nu ser den lite fladdrig ut, mon bebe.
  Bättringsvägen, förresten, är den min adress, den. Eller bara där jag bor. Om verkligheten bara kan adresseras med abstrakta termer, betyder det att hela verkligheten, eller vissa aspekter av den, är, i sin natur, abstrakt. Men vad gör det oss. Till vedervärdiga abstraktioner. Eller dito extraktioner. Som inte kan beskrivas, måste ses. Du uppfattar mer än vad du tror. På. Än är vi fortfarande inte hemma. Sent ska syndaren vakna. Det är för sent för dig att vara barn nu. Numera skall du tilltalas som "vederbörande".

  So: Come gather all around me, my contemporary peers, if there are any of you left. If you can't read this, turn off your mental screensaver. Care-fully.

Oönskad upplysning 1: Efter 10 års bloggande o snart 1000 tossiga inlägg har jag sammanlagt 0 st följare, 4 st kommentarer. Det är ju nästan vansinnigt roligt, kumpel. Typ Liiallinen itseuttmus, perkele, eller hur, haha. Hu-hu-hur kunde det bli så.           

Oönskad upplysning 2: Jag hade en gång en spouse, jag var en lättfångad mouse. Men den spousen var också lätt förgången. Och lite crazy. Crazierrr. More of a spout than a spouse, perhaps. One of us was.
Was it me, was it me, was it really me.

Oönskad upplysning 3: Jag hade en gång ett hem, stort som ett hus.
Men det huset blev ett fängelse. För spouses. Typ lätt förgånget. Två fel tar inte ut varandra. Dom förstärker varandra i ond, ond spiral. Nu har jag ett litet hem, stort för en mus, such as me, myself and I.
 (The Triumphant Trio. For The Win..)

Had to laugh. (another reprise)

 I read the news today, oh boy. About a lucky man who made the grade. And though the news was rather sad, well, I just had to laugh. I saw the photograph. He blew his mind out in a car. He didn't notice that the lights had changed. A crowd of people stood and stared. They'd seen his face before. (Beatles)
  This came to mind. And stayed there. While we counted our blessings. For.a.while. Mais: Certains d'entre nous, au contraire, comptent nos blessés..et nos blessures, bien sur.
   Spöken dyker upp då o då. I mitt flöde. 
  
nn

..

Faran över, huvudlösa huvudlöss.

   

Ett tecken i tiden.
Från en tom tröja.
Så att säga.
More than just a tad askew.
The three-legged asshole sign.

   Huvudtext: (version 3F)

  Men; så sjuuk jag har varit. Höll på att hosta sönder mina lungor. Idag verkar det dock ha vänt. Hostar mindre. Febern har gett med sig. Men magmusklerna värker efter host-konvulsionerna de senaste 5 dagarna. Så även om jag hostar mindre så gör det ändå ont. På fler sätt än ett.  Samtidigt nåddes jag av ett besked om att gammal kollega o bekant numera måste bo på ett demens-boende. Orättvist kan jag tycka. En smart, rolig, vänlig, generös, modig o stark människa. Det borde ha varit jag, som ju är självupptagen, introvert o ovänlig o allmänt rädd o ängslig inför allt o alla. Till ringa värde i världen. Men olika falla ödets lotter. För när mörkret faller, faller det på mig. När gryningen bryter in, ligger jag i bitar. Än så länge har jag varje dag lyckats få ihop bitarna till en fungerande varelse. Men jag vet inte. Det blir svårare. Är det rätt åt mig. Nja. I och för sig. Men som tur är så är mina illgotten gains värdelösa för alla andra, men ingen har ställt mig till svars ännu. Lucky me. Sänk you and höj me som jag på svengelska brukade skämta för länge sen. Bara alltför väl medveten om att ingen insåg det traaagiska däri. Inte ens jag. Jag är full av mig själv. Därav all varmluft. Som jag måste fisa ut nånstans. Du känner väl lukten, kompis. (host-host)

Infösning: Boskapen, brödraboskapen... Dom tuggar sina tvivel här.
Tvivlet är första steget till upplysning. Eller till revolution. I min ungdom beundrade jag folk som aldrig tvivlade. Sen beundrade jag folk som alltid tvivlade. På allting. De extrema sökarna. Nu beundrar jag folk som tvivlar på det allra mest grundläggande. Dom har det inte lätt. Här i världen. Där jag bor. Med en fot i icke-världen och den andra i dag-drömmen. Jag har viss förståelse för hur jag själv rör mig i verkligheten, som på ett spindelnät, som en utomjordisk fluga, alltid på väg ut från centrumet. En dagsutflykt från spindelmannens kokong.
><

They shoot arses, don't they?

Sjukdomsbild 0608B

   Ja, ja, det hände att jag fick en förkylning (på halsen, haha), vilket borde kunna tolkas såsom rättvist. Eller om det är influenser-influensa, så är det väl mig väl ändå serverat såsom rättvist. Det tar jag på mig, bebe. Det tar jag på mig. Jag knäpper min slitna offerkofta utanpå denna ordkropp. Mina ambitioner är måhända små men i övrigt mycket anspråksfulla. Med denna hära bloggen liksom med mitt liv i övrigt. Förutom med bilen min, där har ambitionerna sjunkit de senaste 3 åren. Men vem vet semikolon ambitionerna kanske får mer flytkraft om något positivt händer. Vill jag hemskt gärna tro.
Fotnot: Den här texten behövde jag inte brottas med. Det säger något om mig. Men exakt vad vill jag ännu inte veta. Om du råkar veta vad det säger, så håll det för dig själv, är du snäll.

Om du inte ser det så är det här en bild av stämbanden.
Hos mig är dom i skick som nya. Ty jag har sannerligen inte använt dem som så mycket.. Är det sorgligt. Kanske. Men för vem.

The Asshole Association, spottstyver, pungslå.

   Det här är kanske ett kommande inlägg. Men just nu är jag sjuk o orkar inte tänka klart. Fick i alla fall en idé om en idé. Mitt i feberdimman. Kanske blir jag lurad av febern, eller är bara allmänt förvirrad. Mer eller mindre än vanligt. Tja; sådant kunna hända den bästa. Men alltså även mig. Det kanske bara blir en distraktion, men det  (atjoo!) vore väl inte la première fois, mon pote.
  O om det skulle visa sig vara det sämsta som.. så må det vara hänt.
    Jag menar väl (i överförd mening) att just nu så har det väl i historisk kontext aldrig varit så många länder samtidigt som styrts av The Asshole Association, som nu. Flåbusarnas förening, eller hur. Vänster eller höger verkar heller inte spela nån större roll. I stort som smått. Lokalt som globalt. Rektalt som oralt.
   Dom verkar vara ute efter vår allra sista spottstyver, (rolig svensk historisk synonym) o dom går över lik för att få den. För att fullfölja tankespåret så pungslår dom oss, så att våra.allra.sista.spottstyvers. ska trilla ur vår symboliska/anakronistiska penga-pung. Aj, aj, jippie, baby. Samtidigt så har dom mage att låtsas vara förnärmade när dom anklagas för att sko sig på samhällets fattigaste o svagaste. När deras slemmiga händer ju avslöjar var dom har varit o snott åt sig.
   Å, det är inte bara jag som tycker så. Eller är det, det punkt punkt punkt. O sen kommer vi till det värsta; när di väl har skott sig på våra allra sista spottstyvers, så vill dom ändå ha våra själar genom att försöka tvinga oss (o ibland lyckas) att hylla dom som våra hjältar..
Mycket förnedrande, detta.
   Men kanske jag bara drömde om att jag skulle skriva en text som den här, det vet jag inte. Tiden får väl utvisa det. Jag tror inte att det var meningen att (texten) skulle se ut just så här. Men bättre här än ingen stans alls. Det är väl ofta min paroll i mitt blogg-arbeit. Som jag ju inte sköter inne på rinken utan här, inifrån utvisningsbåset. Som jag inte har byggt själv, bara inrett. Vilket skulle bevisas, baby. Det finns ett VAR-system här inne också, som jag ärvde, men det har jag inte lärt mig sköta än. Men när jag väl har lärt mig, då jävlar ska ni få se på gnistor. Då kommer inläggen att glöda.


 
   

Avföringsprov Del 2 av 2.

..

 

Var inte det fint, så säg. "..visade att det inte fanns blod i avföringen (bajset)"
Words to live by. Det låter som om det finns en sång här nånstans.

Refrängen kanske går så här:

"Det fanns inte blod i bajset, baby.
 Det fanns inte blod i bajset här."

Inte för att korvkatten bryr sig. 

Söndagssyndarnas riksförbund sammanträdde.

Hälsningar från en offer-kofta..

Protokoll:

Å va fan, nog kan en skratta åt mycket. Sooo; I'm telling meself: there IS a chance. Optimismen är hopplös ibland. Precis som om ingenting ont finns i världen, förutom gudar o människor o ibland katter som leker med sitt byte, eller jag själv som säger sarkastiska saker på ett elakt sätt som jag själv föraktar hos andra. Som hos dig. Men elakhet o ensamhet har samma rötter. Det ser jag hos mig själv oftare än hos andra. Det säger nånting om kärnvärdenas ... flyktighet.. Det som händer i hjärtat är eteriskt. Klump-i-halsen-eteriskt. En slags virtuell strupcancer, kanske. 
I en esoterisk kropp. Som knappt hänger ihop. Ett gigantiskt fuskverk, som den här bloggen. Vi skriver den första juni, innan den andra är inom synhåll. Så nära att det känns som en avgrund mellan det förra o det senare. Mellan mig o allting annat. En tillbaka-blick mot framtiden missar målet. Förväxlar livet med halveringstiden av detsamma. Har insett, men försent. Är det inte alltid så, kompis. Vi är som en "halveringstid", hela vi. I vårt varande. (såsom varande i vårt varande.
Åh det finns alltid nånting emellan nu o då.. ett kort besök i döden, kanske. utan att vi märker hur nära det verkligen är. Hela tiden. Närsomhelst. Ibland alltid, eller ord med liknande betydelse.

Inblick: 1A. Mitt liv i balans. Åtminstone kroppsligt. Ej själsligt. Det ena utesluter inte alltid det andra, men åtminstone o-ofta, så att säga. 
O-oftare än inte. Välkommens till koftornas värld. Men släpp det där mörkret först. Innan I inträden..

                   

Hör nu; den här filmen blev inte alls så pjåkig. Lite väl mörk bara, precis som min själ. Jag ska göra en ljusare inspelning. Idén är väl värd ett bättre öde. Fick jag för mig, bara. Kanske lite musik skulle göra den proverbiala susen för idén. Själva ídén.

 Men det kanske skulle vara som "act and react". Jag vet inte vad som skulle föreställa "act" och vad som skulle föreställa "react". Det är ett kreativt dilemma där. Men det är där jag bor. En banan för paret.

Tillsvidare: 
On a sunday morning sidewalk, wishing lord, that I was stoned.
There's something about a sunday, that makes a buddy feel alone.

Is it not always so. Listneth you, speaketh I. 
 

Guldkorn 1D

 Lördag morgon 8:17. Det mulnar på. Ska det regna idag. Fråga. Ska jag kolla på bilen idag. Eller är jag inkapaciterad. Nej, men inkapslad. Vilket är värst. Så länge jag hittar, eller åtminstone skymtar, guldkorn, så fortsätter jag framåt, skyddad bakifrån men inte framifrån. Månn ädlare, det.
Mais, trop vieux pour ces betise, bebe. Trrrrop, trop vieux.
Den här skogen. Full av förtrytsamhet. Ett faktiskt nät har ju bara två dimensioner, hur mycket det än viks åt alla möjliga håll. Ett inter-nät har också bara två dimensioner, egentligen. O ingen av dem är skalbar. Det är vad det är. Vem är fiskaren. Vem. Man kan hitta på mycket, men ingenting är värt nåt, men är fritt. Itsumo nanika, som japanerna säger.

  Igår kände jag mig lite som en pistol. Obetslad. Oladdad, men lite redo ändå. En av sex. Så att säga. Sådär lite putslustigt, kamrat. En i kammaren. The old sissy, and that there. comme ca, bebe.

Insert kort-video ("vem är det som kör egentligen") inte jag.

Älgen är en symbol för mycket. En sjuk jägar-"kultur". Statusjakter. typ jag sköt en 12-taggare. 

Äh--> ntligen fredag. Die grosse knullert.

 

Det finns bara en kung i skogen. Som kan bära upp en krona.

                           Victor Malm, betyg F, för "försök". Jag börjar gilla den här express-muppen. Han har hittat en position som han försöker hålla, oavsett vad som händer. Det är lite gulligt, faktiskt. Kanske är han på rätt sida av historien, trots allt. (Font Verdana, mellanstorlek)..

...Men i motsats till mänskliga kungligheter så kastar

älgen sin krona när den fyllt sin uppgift. Sen växer

en ny krona upp om man är duktig på sitt jobb 

(att vara älg-tjur). Inte för att den här Viktor ska

jämföras med en älgtjur. Utan tvärtom; om du 

förstår vad jag menar. Om du gör det, meddela

mig, annars vet jag inte.

Noterat: Jag hade en gång en chef som mest kommunicerade via post-it lappar. Det var ju svårt att få feedback på det viset. Det slog mig att mitt sätt att driva den här bloggen liknar i stycken denna min gamla chefs sätt att kommunicera ut sin vilja på ett sätt som är svårt att besvara, när man inte besitter något "eget" post-it-block..

Mammo del 2 av 2...

 

Immer etwas, kumpel. Ingen tecken på bröstcancer. Nu måste jag fundera på vad jag ska göra för positivt efter den informationen. Säga "Tjohoo!?"
Säga "jaha, det va väl bra.." ? Ha sex? Dricka alkohol? Köpa en ny behå?
Jag vet inte, kompis. Saker händer. Jag kom nyss hem från en cykeltur i hård blåst. På hemvägen medvind. Samt alltså även i brevlådan lite medvind. 
Typ, men jag är inte ute ur skogen än, är jag. Kära nån...
Und das: Ach, mein schatz; alt werden ist segen und fluch zugleich.
Ich sage denn dass. Was ich jetzt tun musst, das weiss Ich nicht.

En annan sång. uppdaterad i smyg.

Den inrymda skabb-räven ryter ifrån. Det kunde varit både du o jag där.

...
++ 

Hör här: Jag ville hellre sjunga en annan sång än den här. (Har den här har blivit gammal o bitter?) Jag menar: Ou suis-je? Mais; ici, avec moi. C'est comme ca, copain.  Åh, nyss-nazisterna kräver hälften av ministerposterna. Gud så hemskt. Sjung svenska folk. Sluta slicka Trump i röven. Är alla blinda. Är 30-talet tillbaka igen, som om ingenting hade hänt sen dess. Jag sköljer mina irriterade ögon med Lamudal, men världen ser likadan ut ändå. Hur mycket jag än sköljer. 

  Med tårar försökte jag dränka mina sorger, men so-so-sorgerna har ju flytväst, varenda en av dom. Flytvästar som jag själv har sytt. Jag talar franska, men inte flytande, därav mina upprepade flytväst-skämt. Jag talar flera språk, sjunkande. Drunknande i mitt eget språk, kanske. Men det finns värre öden.

Viftande med vänster arm. Som en avledning. Are you armed? Yes, here is my right one, and this here is me sneaky lefty..  (Currently very busy)

  Åhå, jag passerade just en tidsmarkör. Trodde att den skulle komma lite senare. Men numera undrar jag om det inte är jag som står still o tids-markörerna som rör sig. Som spöken, (boskap,) med hängande armar. Utan vapen. Dom behövs inte. Jag har varit en spökfösare i hela mitt liv.
Under åren har jag samlat på mig en stor hjord. Nu har jag mödosamt föst dom ända hit. Till bloggen. Här kan dom beta tvivel i fred. Eller vad dom nu gör. Är jag arbetslös nu. Nej. För mig finns ingen vila. O ingen belöning. För oss gamla spökfösare väntar bara evig ovigil väntan bland skuggorna o tvivlen. (Tvivel som någon annan har sått, låångt före oss.)
  And some say there's a big hole in sky. Where god used to be. But that hole is just another inverted penis. Not so big. Tell your friends. Fråga mig om det. Jag är inte på väg nån annanstans. Jag måste ju hålla ihop min hjord, så länge jag kan. Om inte jag, vem...  Och du vet, om inte här i bloggen, så var då; frågetecken. Ingen förstår mig, men det är ok, jag förstår heller ingen. Det där sista var oroväckande dubbeltydigt. Är jag nära att avslöjas som omänsklighetens möjliggörare. Det vore kanske på tiden. Sayeth the old.

Mammo Del 1 av 2. (Avec du bruit, bebe, du bruit..)

Arkiv-bild 4

    -Ja, å så kom det sig att jag kom iväg till min första mammografi. Ångestladdat. Vilket var onödigt. Jag var ensam gäst, o det var en ensam sköterska i rummet. Jag slapp frottera mig med annat avskum, än mig själv. Tänkte nästan att jag skulle strunta i skiten, som jag gjort alla gånger förut. Men det var ingen hemsk situation, utan typ in o ut på fem minuter. Som en snabb påsättning, utan njutning. Klämskivorna gjorde ju lite ont. Men som gammal självskadare, så är smärta ingen fiende för mig, utan en gammal allierad, om än en obehaglig sådan. Sådana finns det ju några stycken av, copain. Namn skulle kunna nämnas här. Men det vore väl lite dumt av mig. Resultatet av mammon kommer inom 10 dagar. Jag ska inte försöka att hålla andan tills dess. Jag ska väl fortsätta med att räkna de lyckliga stunderna blott. (Det är ingen komplicerad matematik.) For a dunce like me self. Hat on, hat off. O bilen gick bra, gjorde den. Sans larmes. Mais peut etre avec quelque chose comme moi, meme...  

(Eh, sans larmes, mais: avec du bruit....)