Den inrymda skabb-räven ryter ifrån. Det kunde varit både du o jag där.
...++
Hör här: Jag ville hellre sjunga en annan sång än den här. (Har den här har blivit gammal o bitter?) Jag menar: Ou suis-je? Mais; ici, avec moi. C'est comme ca, copain. Åh, nyss-nazisterna kräver hälften av ministerposterna. Gud så hemskt. Sjung svenska folk. Sluta slicka Trump i röven. Är alla blinda. Är 30-talet tillbaka igen, som om ingenting hade hänt sen dess. Jag sköljer mina irriterade ögon med Lamudal, men världen ser likadan ut ändå. Hur mycket jag än sköljer.
Viftande med vänster arm. Som en avledning. Are you armed? Yes, here is my right one, and this here is me sneaky lefty.. (Currently very busy)
Åhå, jag passerade just en tidsmarkör. Trodde att den skulle komma lite senare. Men numera undrar jag om det inte är jag som står still o tids-markörerna som rör sig. Som spöken, (boskap,) med hängande armar. Utan vapen. Dom behövs inte. Jag har varit en spökfösare i hela mitt liv.
Under åren har jag samlat på mig en stor hjord. Nu har jag mödosamt föst dom ända hit. Till bloggen. Här kan dom beta tvivel i fred. Eller vad dom nu gör. Är jag arbetslös nu. Nej. För mig finns ingen vila. O ingen belöning. För oss gamla spökfösare väntar bara evig ovigil väntan bland skuggorna o tvivlen. (Tvivel som någon annan har sått, låångt före mig.)
And some say there's a big hole in sky. Where god used to be. That hole is just another inverted penis. Not so big. Tell your friends. Fråga mig om det. Jag är inte på väg nån annanstans. Jag måste ju hålla ihop min hjord, så länge jag kan. Om inte jag, vem... Och du vet, om inte här i bloggen, så var då; frågetecken. Ingen förstår mig, men det är ok, jag förstår heller ingen. Det där sista var oroväckande dubbeltydigt. Är jag nära att avslöjas som omänsklighetens möjliggörare. Det vore kanske på tiden.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar