Söndagssyndarnas riksförbund sammanträdde.

Hälsningar från en offer-kofta..

Protokoll:

Å va fan, nog kan en skratta åt mycket. Sooo; I'm telling meself: there IS a chance. Optimismen är hopplös ibland. Precis som om ingenting ont finns i världen, förutom gudar o människor o ibland katter som leker med sitt byte, eller jag själv som säger sarkastiska saker på ett elakt sätt som jag själv föraktar hos andra. Som hos dig. Men elakhet o ensamhet har samma rötter. Det ser jag hos mig själv oftare än hos andra. Det säger nånting om kärnvärdenas ... flyktighet.. Det som händer i hjärtat är eteriskt. Klump-i-halsen-eteriskt. En slags virtuell strupcancer, kanske. 
I en esoterisk kropp. Som knappt hänger ihop. Ett gigantiskt fuskverk, som den här bloggen. Vi skriver den första juni, innan den andra är inom synhåll. Så nära att det känns som en avgrund mellan det förra o det senare. Mellan mig o allting annat. En tillbaka-blick mot framtiden missar målet. Förväxlar livet med halveringstiden av detsamma. Har insett, men försent. Är det inte alltid så, kompis. Vi är som en "halveringstid", hela vi. I vårt varande. (såsom varande i vårt varande.
Åh det finns alltid nånting emellan nu o då.. ett kort besök i döden, kanske. utan att vi märker hur nära det verkligen är. Hela tiden. Närsomhelst. Ibland alltid, eller ord med liknande betydelse.

Inblick: 1A. Mitt liv i balans. Åtminstone kroppsligt. Ej själsligt. Det ena utesluter inte alltid det andra, men åtminstone o-ofta, så att säga. 
O-oftare än inte. Välkommens till koftornas värld. Men släpp det där mörkret först. Innan I inträden..

                   

Hör nu; den här filmen blev inte alls så pjåkig. Lite väl mörk bara, precis som min själ. Jag ska göra en ljusare inspelning. Idén är väl värd ett bättre öde. Fick jag för mig, bara. Kanske lite musik skulle göra den proverbiala susen för idén. Själva ídén.

 Men det kanske skulle vara som "act and react". Jag vet inte vad som skulle föreställa "act" och vad som skulle föreställa "react". Det är ett kreativt dilemma där. Men det är där jag bor. En banan för paret.

Tillsvidare: 
On a sunday morning sidewalk, wishing lord, that I was stoned.
There's something about a sunday, that makes a buddy feel alone.

Is it not always so. Listneth you, speaketh I.