Ja, o i går kväll blev jag lite sådär kt. Men jag visste kanske inte vad jag skulle göra av den där känslan. Gick igenom mina räkenskaper, men fann ingen användbar formel. Försökte göra som jag brukar, men det gick så där. Sen prövade jag både abort, retry o ignore. Inget funkade. Inte ens med "muscovadorörsocker" på. Sen tänkte jag på Albert Einstein. O på Rorschach. Men det kunde jag inte ens stava till. Fattar du? Stava, haha.
Åh, men du vet; vill man vara "glad", nog går det. Den här gången också. Men jag vet inte om jag vill vara så glad. Men bättre glad än död. Jag försöker nå upp till nivån "vaken o talbar". Det kan jag "arbeta" med. Å andra med mig.
När jag var barn skapade jag en figur vid namn Oirall Ock. Den hade jag glömt bort ända till förra veckan. Då dök den upp o sa nånting som jag inte längre förstod. Kanske har jag växt ifrån den dialekten. Det vore ju lite sorgligt. Som att växa ifrån sig själv. Inifrån o ut. Då blir man som jag. En inversion. (Två punkt noll).
När jag vaknade i morse var jag kall. Så kall. 36,0 grader. Aja, över rumstemperatur i alla fall. Den ena dagen levande,(är) den andra dagen lik.
..
Senare försökte jag igen; att hitta den där känslan, där en surfar på vågen, framåt fram. I byxorna. Där dom står o går av sig själva en stund. av bara farten. Friktionen behaglig blott en stund. Men jag var i alla fall i närheten av nånting bättre än mig själv. Gott så, kumpel, gott så. Kanske ska jag förnya min prenumeration av Kamrat-Posten trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar