In for a pounce.

2016 06 11    
Vakna' i morse, befrielsen kom tidigt. Behöver inga spöken, dagarna är ändå fulla av – vålnader.  Lördagar är mördagar. Vadar i sörja av – kostnader.

Var helt inställd på att bara ta en kort promenad idag. Men när jag kom ut tyckte ju kroppen att vädret var underbart. Svala nordliga vindar, mycket moln, cirka tio grader. Så jag blev tagen med på en full runda i reservatet, dryga en och halv timme. En del säger att paradiset ligger mitt emellan hell och high water.  Kanske var jag där idag utan att märka det. Kan vara så att en bara i efterhand blir medveten om var en varit. Det lyckliga ögonblicket går en förbi.

Igår tog stenprojektet slut. Stenarna slutar snart rulla. Min entusiasm, som aldrig riktigt har brunnit, det ska erkännas, bara glött lite, kanske det har kommit nån liten rökslinga, den har i alla fall slocknat nu. Projektet har ändå pågått i 8 månader, det måste fan räcka för att få en belöning. Men var är belöningen nu 'rå?

Anledningen till, eller kanske inte anledningen, bara den slutliga lätta knuffen ut över projektslutstupet, var det som syns på den här bilden:

Den är tagen på ett helt annat område i reviret. Men det är ett slags bevis på att en ide som tog form i min hjärna, som jag manifesterade i en konkret handling, synlig för andra, har migrerat in i (minst) en annan själ som självständigt fört den vidare och implementerat den på en annan plats. På ett super- subtilt sätt, osynligt för andra än för mina eventuella sten-kamrater.

Två små, små diskreta stenhögar, som var borta redan nästa dag. Det spelar ingen roll hur ensam jag är om tänka på det sättet, det är ändå värmande vackert. Ett ögonblick av själ-möte.

Ett fett fait accomplis. Mission accomplished.  Gott så, kompis.

Jag kände mig plötsligt lite mindre… ensam. Jag har åtminstone sten-vänner. Fossiliserad förgänglighet, men också en förening över miljarder år. Stenar som kan spåras ända tillbaka till big bang, den ultimata singulariten och det å sånt.

Let us cling together – Teo torriate konomama iko.

**

Fö-fö-för övrigt har jag bytt favorit font från verdana till euphemia. Tyvärr finns inte euphemia tillgängligt på den här bloggspoten. Men man kan inte alltid få allt, men:

”So you use what you've got, and you learn to make do

You take the old, you make it new.”

Bruce Springsteen, Jack of all trades.

Eller för att citera Profeten Skojten:

”Först så gjorde vi ett fältskafferi av gamla järnsängar, och så gjorde vi en fälttandborste av gamla undertröjor. Och så gjorde vi karlar. Av grabbarna.”

***

Det hela är: inte konstigt alls!