Mossa grankott på er, alla mänskobarn.

Denna dag kallar jag Tossdagen, med rätt att bli rätt tossig av mig.

Jag slapp i alla fall Freddy Krueger inatt, men vaknade ändå med den typiska mardrömsbaksmällan, hjärtklappning och förvirring. Saker och ting glider så småningom på plats och klickar in så att omvärldens svååååårbegripliga fragment återigen bildar den användbara miljö där det går att fungera precis som om allt vore normalt och riktigt. Det finns på morronen fortfarande vissa revor i rumstidsväven genom vilka det går att skymta hemskheterna i kaos.

Dagens konstnär är Carl Fredrik Hill, (kanske min största favorit). (Apropå kaos)

~'~
Efter en blygsam soppfrulle gav jag mig ut på min dagliga prolle. Har inte missat en prolle på 104 dagar nu, men imorron bryts den sviten, för jag ska till tandläkaren och lite annat. Mitt rekord är 112 dagar. Det står sig nog. Är väl ingen fanatiker heller. Bara noterade detta. Det säger nånting om mig. Nånting bra, nånting hoppfullt. Jag saknar liksom inte grepp och kontroll. Inte hela tiden.

Solen lyste på förmiddan, men det var kallare än vad jag trodde. Det blåste vackra kalla vindar från norr. Hemlandet. Sapmi.
Mitt stenprojekt hade klarat sig från Sabotörens härjningar; - så här ska det se ut. Men säg den glädje som varar. En glädje som varar är att Sabotören är helt ovetande om att hen deltar i mitt konstprojekt.
Stones rolls away  -  and stones roll back. ;}
 

µ
Sen har jag också dokumenterat ett nyare konstverk: Transheads.

Här ett verk från 94: Pinkflight.
 

 

Här ett urklipp från en gammal dagbok:

Dagens kulturtips: Åsa Linderborgs recension av Maggie Strömbergs bok om Miljöpartiet,  ”Vi blev som dom andra”.
Suveränt skrivet och sammanfattat av Åsa Linderborg.
 

..

Eh, l'habitude et l'attitude, bonjour tristesse...

Onsdag, min oxdag, veckans första (5-2)-fastedag. En lång seg dag vanligtvis, vilket är bra. En har välan sällan så värst bråttom mot hädanfärden.

Det är lätt att inbilla sig att hädanfärden är en separat del-resa som börjar först på slutet av livet. Men hädanfärden börjar ju redan vid födseln. I början märks det inte ens att färden pågår..  

Fastän tåget redan har lämnat perrongen.

Dä va ena vacker dag idag. Strålande sol, ingen vind, inga moln. Det är fortfarande lerigt och slaskigt och det kommer att ta nån vecka till att torka upp, gissar jag. Inte för att blötan bekommer mig. Jag motionerar i nästan alla väder. Muddy becomes me.

Jag såg Spionen uppe på kullen igen. Känner nog lite kollegial släktskap med honom, ifall han är en (annan) hemlig agent i främmande land. Alltid rädd att avslöjas. Ibland låtsas han rikta sin kikare och sitt teleobjektiv mot skogen och träden, men den mesta uppmärksamheten riktar han mot några byggnader nere på slätten. Då och då skriver han något i en liten anteckningsbok.

Backarna, där jag (förr i världen, för ett år sen, när jag fortfarande var något sånär ung och halvrask) brukade kunna orka köra stenhård intervallträning, är nu snö och isfria. Jag behöver bara lite rehabträning för mina envisa hälsporreproblem, så ska jag väl kunna köra backe igen om två månader eller så. Har hittat en ny träningsmetod som både stretchar o styrketränar, så jag har ett visst hopp om att kunna intervalla i backarna igen. Det borde fungera om jag inte intervallar varje dag, utan högst 3 gånger i veckan, oder so was. Kardio-vasko-typ. 

Gick utan mitt 5 kilos viktbälte  idag. Det är alltid skönt att slippa det, en känner sig extra lätt och pigg, åtminstone i början. Men en vänjer sig. Både med och utan. Lite grann är det som den där killen som slår sig i huvudet med en sten och nån frågar varför han gör det och han svarar : För att det är så skönt när jag slutar..

En husvagn som brunnit upp.. Förkolnade rester av ett resande.

Men hädanfärden fortsätter ju vad som än händer. Ingen kan i verkligheten stanna och vila i nuet.

Dagens tv-program: ”Hundra procent bonde” SVT1 kl 21:30. (Jag gillar bondröven)
Gårdagens tv-program:  ”True detective” säsong 2, del 1, som jag spelade in för att titta på idag. Jag är skeptisk till att den ska vara lika bra som säsong ett, där det slog gnistor mellan Matthew Mcconaughey och Woody Harrelson, vilket var oväntat för min del. Har aldrig gillat Woody i seriösa roller, men här var han bra.

Dämpade tvättmaskinen idag, med gummifötter o spännband….

Det verkar ha lugnat ner maskinen, dock prövade jag bara med 700 varvs centrifugring. Fast den vandrar fortfarande. Ska pröva att fin-justera fötterna så maskinen står i våg. Ska pröva att införskaffa speciella dämpfötter på Jula för 99 kr. Nästa gång ska jag pröva centrifugera med maximum,1400 varv. Sen ska jag pröva ett annat ord än just "pröva" vilket kan bli lite tjatigt.

Dagens svar på frågan ingen ställt: Du som undrat var Alfred E Neuman tog vägen, här är svaret, han är nu partiledare för ett passande parti.
                   
**\\\~

Är dom sanna, mina ord?

Sångerna vrenskas.

Dagens runda var ganska lerig förstås. Annars vackert. Själv är jag ful och trött och sjuk. Grusblåsarna extremt störande.  

Jag ser tunneln i slutet av ljuset. (Eller hur det nu va)

It’s not dark yet (But it’s getting there)  Bob Dylan. Time out of mind-97

Eller hur?
”I morse hängde man Saddam, i ett rep. Jag har ingen skuld i det.”  

Lars Winnerbäck, Jag har väntat på ett regn, 2007.

 

Och apropå spöken från det förflutna; här är två stycken, det ena mer spöklikt än det andra.

"Men jag har ingenting att skriva om". Ingenting händer. Men om det är något jag har mycket av, så är det ju …. ingenting.  Alltså ha-ha-har jag mycket att skriva om. Även på tomgång. Ty jag har en tomgång. Typ än är motorn igång. Än pumpar hjärtat med friska slag och den ljusnande framtid är vår, men innan den kommer, ska jag försöka dämpa tvättmaskinen. Den vandrar gärna omkring i badrummet när den centrifugerar. Precis som vi människor, faktiskt.

Åh, idag längtar jag efter Oettkers Diavola, eller en kebabtallrik, men jag orkar inte gå och handla. Det är för mycket rustning att krångla på sig vid en sådan utflykt i verkligheten. Ibland liknar det mera en militär gerilla-operation, än en vardagshändelse. TX

Twisted shit

Åh, Söndan bara går.
Dagen började inte så lovande; vaknade vid 5 tiden från en hemsk mardröm, vari jag höll på att strypa mig med ett tvinnat lakan. Jag var tvungen att stiga upp och vakna till, för det händer ibland att jag vaknar efter mardröm, somnar om, och hamnar i samma mardröm igen.

Så det blev en tidig frukost, bestående av källarfranska med ost och gurka, plus kaffe. Typisk söndasmorronlyx. (För en lynx, dårå)

msdos-boot, 90-tal.
 

Vid 9-tiden gav jag mig iväg på en 90-minuters stav-promenad, med extra vikt på 5 kg i form av ett vikt-bälte. Det var lugnt, mulet, milda vindar, bitvis isigt, bitvis isfritt, men lerigt.
Jag mötte den alltid glade Stavsläparen och sen den sura Sabotören och jag fruktade då att stenprojektet var saboterat igen. Men när jag kom dit visade det sig att någon av mina anonyma stensupportrar hade återställt det som Sabotören förstörde för 2 dar sen. Det värmer alltid.
Eh, dagens neurom: Mortons neurom. Det verkar ha läkt ut sig äntligen efter nästan 5 års besvär. Men jag vågar väl inte säga att jag är kvitt smärtan, då kommer det väl tillbaka på en gång.(And bites me)

Dagens syndrom: Capgras syndrom, vilket är ett slags ”tillstånd” när en person är övertygad om att en familjemedlem, vän eller kollega, är utbytt mot en exakt kopia (eller bedragare). Typ i den oförglömliga filmen från 1978 ”Invasion of the Bodysnatchers”

Dagens låt: Whistles the wind, med Flogging Molly från 2004.

Refrängen går:

Well it breaks my heart to see you this way

The beauty in life, where’s it gone?

Somebody told me you were doing ok,

Somehow I guess they were wrong,

https://www.youtube.com/watch?v=nFYdKwahMrs

Nånstans där, i den stämningen befinner jag mig.

Dagens målning..Wheelburn....

Målad av undertecknad på 70-talet, trodde den var skrotad men tydligen lever den än, åtminstone i digitalt format.. Tack för det, mr Guesser.

Dagens animation: Erinani  (Wait for it…)

Irriterande varning

 (Tags lchf  5-2 liberalism migranter putin.:)

Dagens mor *S*

Äfven Bulan blänger på bloggen. Ö jo ;)
Igår hade jag inspirerande o uppiggande besök av militärpolisen, en vän i förödelsens stund.

--->

Därav inget bloggande igår.

I förrgår skrev jag visst att jag inte hade känt av gallblåsan på länge, men igår morse högg den till igen. Out of the blue - spoke to soon.

Aja, jag petade in en pinne i brasan.

Idag var en solig o vacker lördag. Jag tog en full runda till kullens topp.

Där såg jag spionen…
 

Och så inspekterade jag masten. Ett vårprojekt är att jag ska klättra upp till toppen på den masten. Det sitter en plåt för att förhindra detta, men den går att klättra förbi. Jag prövade.

På hemvägen noterade jag att Sabotören hade härjat lite, dock lite halvhjärtat denna gång.
 

 -

 -

 -

Jag läste i en tidning att det finns ett uttryck som heter ”Rosling-fel”,

Typ du har fel, Rosling-fel.

För att hedra en gammal favorit jag har lyssnat på sen 70-talet,  Kjell Alinge, som nyligen rycktes bort, plötsligt,oväntat, sorgesamt,  länkar jag här till ett annat slags fel, ”Kjell Alinge-fel”.

Jag har rätt och ni har fel!

https://www.youtube.com/watch?v=My0GcwMBMQ8

Vän i förödelsens stund

Erik Johan Stagnelius  (1793 – 1823) 

Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,

när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,

tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,

hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;

när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,

och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,

säg, vem räddar dig då? — vem är den vänliga ängel,

som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,

bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna

altaret, tändande där flamman med prästerlig hand?

Endast det mäktiga Väsen, som först ur den eviga natten

kysste Serafen till liv, solarna väckte till dans.

Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: »Bliven!» —

och i vars levande kraft världarna röras ännu.

Därföre gläd, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:

Natten är dagens mor, 

Kaos är granne med Gud.

 

 

Många är väldigt upprörda  ---

Ö jo

......

Oxdag 1 avklarad, genomliden, avfärdad.

Nu Tossdag.  Ofta veckans längsta dag, vilket är bra, för det bromsar upp tiden, men samtidigt dåligt för att det är den jobbigaste dagen. En får ta det goda med det onda.

Immer etwas nach zu freude haben-machen-können (sollen)

Men generellt sett är det ju tempus fugit. Tiden flyger iväg. Mot ingenting.

Hur mycket vi än försöker korpa diem..

Sätt att bromsa tiden:

1. Något bra att se fram emot.

2. Något dåligt som ska ta slut.

Så; Än får vi gå i strumpor o skor.  Än är det vinter kvar, säger mor..

 

 

Det finns en trygghet i tokig. 

Det finns en trygghet i tråkig.
Man kan gömma sig där.

Terrakotta arme av män. Talking heads. Mansplainers en masse.

Cis-män, i skor. Zombies bombis.  Terrorkåta arméer väller fram överallt.

It’s all going to pot. Hur blev det så?

Face the music and dance. Face the book. (Face the screen). Face (the) plant. Plan(t) a head.

Till slut fick jag resultatet på blodproven i december.
Blodsocker, blodfetter hälsosamt låga. Även IGF-1 ligger nästan skrämmande perfekt. Lågt, men inte för lågt. Tittar en bara på dessa värden skulle jag mycket väl kunna leva tills jag blir 100 eller mer, skrämmande tanke. Jag verkar ha 5-2-dietat och motionerat mig ur den direkta farozonen för diabetes, kardio-vaskulära sjukdomar o minskat risken för cancer i och med att IGF-1  (tillväxthormonet) inte gasar på celltillväxten i onödan.Minskat köttätande=mindre protein i kosten=Inget överskott på cellbildningsmaterial=kroppen får helt enkelt reparera skadade celler istället för att byta dom. Så är i alla fall teorin, enligt Michael Mosley, grovt förenklad för en idiot som moi.

Men jag är inte en komplett idiot än, för vissa delar saknas,  haha.

Å en kan ju tro att det är en bra sak att få sina skadade celler utbytta mot nya, men det stämmer bara för barn/ungdom som fortfarande växer. Eller för medelålders kroppsbyggare typ.

En föreställer sig ju att det finns huvudritningar på hur kroppens alla celler ska se ut, men den informationen finns i själva cellerna så varje gång en cell kopieras så blir det som en kopia på en kopia. Å i början när kopierings-apparaten är ny, då blir kopiorna nästan perfekta. Men med varje kopiering försvinner/förvanskas informationen, om än aldrig så lite.

Till slut är resultatet oläsligt. Då blir det fail.

Däremot går det ju (ännu) inte göra något åt eventuell genetiskt baserade förprogrammerade tidsinställda dispositioner för olika sjukdomar.

Mina gallbesvär verkar ock/dock försvinna. Pö om pö. Det var i april förra året jag hade min gall-attack. Efter dubbla ultrajudsundersökningar så verkar det ju nu som om jag slipper operation.  Nu har jag inte haft nån känning alls av gallblåsan på 1 ½ månad. Ta i trä. Tydligen är det inte ovanligt att få problem med gallsten när man går ner i vikt. Men förhoppningsvis är det en övergående fas.  Aja. En få fösöka gledja sej åt det, dårå.

Ibland, hörrödu, ibland önskar jag att allt var………….annorlunda.  Att jag  var ovetande. Att jag hade det som kallas hopp. Att jag inte visste vad som skulle orsaka min hädanfärd. Att jag skulle bli saknad innan jag blir hittad. Aja. Dentasticks.

Vill du veta nånting så fråga Ugglan:

Vi lever i fablernas tid, mer än nånsin. Ugglorna är många. Alla har dom varsin bok varur dom föreläser om hur ALLTING är.

Det är mycket nu. I.E. Is it really all going to pot?

Typ så här: If it’s really all going to pot, we might as well spend it all on pot, Willie Nelson style.

"Going to pot":

An item which is broken, defective or substandard. Two explainations have been historically applied. The first is that in olden times when food was scarce, people would leave the bones, fat and undesireable portions behind after eating their meal. These second-rate items would be used for soup the next day, so as such, the poor-quality leftovers would "go to pot". The second (and more plausible) explaination is that in the days of the industrial revolution and early mass-production, assembly workers would occasionally find a defective or out-of-tolerance part which was not suitable for use. This part would be sent back to the smelting room to be melted down and re-cast a second time. Since the smelting was done in a giant pot, these defective parts had "gone to pot". In either case, the phrase gained popular use by the American homeowner who would occasionally wear out an item which would fail- often at an inconvenient time.

"It's All Going to Pot" is a song written by Buddy Cannon, Larry Shell and Jamey Johnson. The song was recorded by Willie Nelson and Merle Haggard featuring Johnson. It was released on April 20, 2015, as the single to the album Django & Jimmie.

 

Men även små grytor har ”öron”.

Hump day

Åh, redan Onsdag dårå. Oxdagarna tager sin början.

”Wednesday is hump day,

Over the hump, the week’s half gone”

(JJ Cale, Friday, 1979)

Jag är tillbaka efter min Kalmar-expedition. Tillbaka i något förbättrad version. Eller rättare sagt; något mindre försämrad version.

”I know you must hate me, but can you hate me less?”

(Leonard Cohen, Anyhow, 2011.)

Jag rör mig i världen som en hemlig agent i främmande land.

Förbi Checkpoint Charlie. Förbi polygonpunkt 433.

Som ett lodjur sökande efter revir.
Som en utomjording på jakt efter det slutliga maskhålet till andra sidan.

Som en Saabförare efter konkursen.

 

Axeln ömmar ännu efter mitt fall på isen den 31 januari. Det är väl ondskans axelmakter, är jag rädd.

Ångest, ångest är min….. Arve Opsahl.

(Det dom har, det har dom här i Lissabon)

Svensk variant av Zen, en Jan Stenmarksism:

                               David Bowie 2000

                        "Look up here, man, I'm in heaven" 

(Kuriosa: Ungerska har könsneutralt pronomen, han/hon (hen) heter "ö". 

Bra heter "jo" . Om man ska säga "hon är bra"  blir det "ö jo".)