torsdag 18 augusti 2016

Tossdag, fast & loose...



2016 08 18   Eh, tr-tr-tragglar mig igenom den andra fastedagen. Jag spelar fast och lös, så att säga. Hursomhelst. Vårdlös. Femhundra kalorier.
  Idag har jag nått 1000 träffar denna månad. Faaast; det är väl mitt okända alter ego som klickat 1000 gånger.  För ibland – ibland känns den här bloggen, som inte blev vad jag trodde, som att jag håglöst, med rutten pinne, petar omkring i askan av mitt liv. Inför oskyldiga biståndare.
Men kanske är det bästa jag göra att embellish the shit out of it. Maybe can I get away with murder, on a slope.
  Och jag håller i minnet att en träff är en träff och inte en miss. Det är mer än en kan säga (och säger) om mig själv. Det kommer ett ögonblick, för att travestera Lars Winnerbäck, när insikten kommer om att det var för många år sen som någon, eller ’samhället’, helt enkelt sa till en att här, här har du ditt liv, dårå. Var så god och lev det. Det blir ibland som en studie i självförvekligande. Jag var stark som barn, sen blev jag vekare och vekare. En studie av sönderfall.
  Idag tog jag vårdslöst en 2 timmars runda i reservatet och lite till. Den här lilla tjockisen gick uppför och nerför alla backar och kullar med sina stavar. Vilka icke göra det lättare, tvärtom. Ingenting gör det lättare för mig. Vad kan rimligtvis göra det lättare?

 


Men vissa saker gör väl livet mindre smärtsamt. Kanske är det som att säga ’surt, sa räven’. Och grina illa däråt. Men rönnbär är ju faktiskt sura, så ordspråket är ju lite obegripligt.   
  Det är mycket rönnbär i år. Världen full av surhet och det är ju ingen större idé att försöka hoppa upp och sno åt sig en munfull hur lockande röda de än är.
  

**
  Förra året (vid ungefär den här tiden, tror jag) kom det en notis om att det hade mätts upp rekordlåga temperaturer i vattnen söder om Grönland. Vissa fick visst lite skrämselhicka eftersom det kunde tolkas som om golfströmmen, åtminstone den del som vänder tillbaka västerut strax söder om Island, var på väg att upphöra. Och upphör golfströmmen att pumpa varmvatten mot Skandinaviens kuster så får vi tundra-klimat i åtminstone halva Skandinavien, oavsett om jordens medeltemperatur går upp. Nu återgick temperaturerna i golfströmmens väg tillbaka söderut längs Nordamerikas kust, tydligen till normala värden efter några veckor, så hotet försvann. Men kanske var det bara en förvarning. Eller helt enkelt en desinformation. En glimt av sanning som blir en lögn på grund av en överväldigande massa av annan information.
  Men (hursomhelst) för min del välkomnar jag tillsvidare hösten och kylan. Då kan jag gömma mig i större kläder. Medan jorden går under.

 

Ljung ger lugn en stund.

****
  Idag lyssnar jag på den karismatiske Manitas de Plata. Han hade silverhänder, han. Behändigt för en flamencogitarrist.
*****
Tossedagen lider mot sitt slut. Det regnar nu. Det är vackert så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar