Oh my GAD..

Huttrade hejdlöst igår också, trots dubbla täcken. Tordes inte äta så mycket. Magen känns inte redo. Å andra sidan är jag inte hungrig, hävdar verkmästarn i magen.

Idag söndag faktiskt bättre. Men jag är svag, trött och förvirrad. Men så är det att bli gammal.

Jag skulle inte kalla mig hypokondriker, för jag leeetar inte efter symptom. Men när symptomen kommer tror jag gärna det värsta. Det är väl ett uttryck för min GAD, Generalized anxiety disorder.

I ett visst skede av livet kommer det en känsla av att matchen är förlorad. Ofta innan första halvlek är slut. Och från den punkten handlar det bara om att hålla siffrorna nere. Minimera förlusterna.

Idag åt jag lite mer, vitt bröd, uppblött i té och lite yoghurt (med socker)

Än så länge har det inte kommit upp. Tjohoo, en få va gla för de lilla.

  

Mitt underliv, iklätt cammo-tights från Arje Kajs Outlet för 39 kr. Tunn ömtålig kvalite. Men jag använder dom bara vid festliga tillfällen. Och när är det frågan om festliga tillfällen? Jo; när jag använder dom här tightsen.

Kräksjuk

2016 07 29

De e visst ingen ände på krämporna nu.

Igår drabbades jag av kräksjuka. Magknipen var väldigt jobbiga.  Dom kom och dom gick. Jag spydde och hade diarré. Och inte nog med det; jag fick också urinvägsinfektion. Det var som om basiluskerna upptäckte att: Hej! Har ni sett! Urinvägen är obevakad, där kan vi smita in och ta för oss.

Ett tag där var jag tvungen att sitta på toaletten med en hink framför mig, så jag var beredd på ohejdat sprut både fram och bak.

Den första spyan var ljusröd så jag tänkte; Ånej, brustet magsår!

Danger, Will Robinson, danger! Men det visade sig ju vara hallon/blåbärssoppan jag åt till frukost.

Dessutom råkade jag i mitt febriga darriga tillstånd spilla vatten på min laptop, och datorn dog. Men (med spyhinken redo bredvid stolen), plockade jag isär Extensan och torkade upp vattnet och blåste torrt med hårtorken. Och till slut hoppade datorn igång igen. Puh. Hårddisken hade drabbats av det plötsliga avbrottet, men det gick lyckligtvis att köra en systemåterställning.

Jag drack 4 liter vatten under dagen för att skölja ur bakterierna i urinblåsan, så det var ju ett himla urinerande. Men det verkar ha funkat, idag svider det bara lite..

Och mot kvällningen tonade den hemska magknipen ner.

In sickness and in stealth.

Idag fredag har jag frusit hela dagen. Trots 22 grader. Jag tänkte faktiskt ta en kort promenad, eftersom jag kände mig bättre, men när jag kom ut i solen och det var 22 grader varmt och jag frös som en hund och kände mig ostadig på benen, då tänkte jag att; Så här kan vi inte ha det, tänk om jag svimmar av rätt och slätt. Så jag gick in och la mig igen. Under ett tjockt täcke, men jag frös och huttrade ohjälpligt ändå.

Senare tog jag ändå bilen till affären för jag behövde magsjukmat och lite medicin.

Ja, så kan det slumpa sig i den svenska jämmerdalen. Jag är jävligt trött på att vara sjuk, sjuk och sjuk. Är jag slut som artist?

Dolda tags:

Även om jag snart tar livet av mig vill jag väl att jag de sista dagarna inte ska plågas av fysiska krämpor, till råga på allt. Måttet e redan rågat, ju.

Hallå. Kan du höra mig, kan du höra mig nu.

Ofredanden

2016 07 27 Oknapsus

”Wednesday's hump day, hump day's Wednesday

Over the hump, the week's half-gone”

(JJ Cale, Friday)

  Allmäntillståndet något bättre, hoppas jag. Svårt att avgöra.  Skönt i alla fall med dagstempratur på under 24. När jag kom hem från min timmes-långa vandring, jag är inte alltför sjuk ändå, så läste jag Dean Koontz ”Fånga natten”, som hade en del tankeväckande inslag som rörde tidsresor i ”sidled”. Dvs att röra sig i parallella världar. Jag tänkte på det där med lodjurets timme.

Som av en tanke hade jag med mig min lilla rosa katt som jag fotade på några ställen. Och det gjorde jag i den här tiden, inte i framtiden eller i ett eller flera parallella universum.

  På kvällen läste jag i nyheterna att en man gripits efter att ha ofredat ett par kvinnor i mitt vanliga promenadområde. Först tänkte jag det måste vara "min" blottare, men sen läste jag att den gripne var i 30 – 35 årsåldern, så det utesluter blottaren. Han måste ju vara minst 70.

Dessa ofredanden hände drygt fem timmar efter min vandring. Så där missade jag lite action. Men en kan ju inte låta bli att bli lite skakad och undra över hur en själv hade hanterat att bli ofredad. Troligen hade jag väl dragit kniv. Kanske var det en Zarnecki Incursion av något slag.

In for a Penny? Or a Penny in for me.

  

Apati

*

En liten tid vi leva här,

Med mycken möda och stort besvär.

**
Grymma våldsdåd kommer tätt nu. Kanske har mörkret börjat strömma ut i världen.

***

Min hälsa har lagt en våt hästfilt över min kreativitet den senaste tiden.

I förrgår när jag var ute på en försiktig vandring, så böjde jag mig ner för att knyta skosnöret och när jag reste mig upp så blev jag plötsligt så yr att jag ramlade omkull. Då blev jag lite rädd och tänkte att så här kan vi inte ha det. Tänk om jag svimmar och blir liggande på marken som ett brottsoffer. Jag avbröt promenaden och skyndade hem.

I fredags svullnade fötterna upp, det var också otäckt. Det gjorde inte ont, men det såg ju inte vackert ut. Dock gick svullnaden ner nästa dag. 

Nästan normal fot. Glömde att ta bild på svullen. Men det kommer nog fler tillfällen är jag rädd.

Jag törs inte googla på symptomet för då riskerar jag att få veta att det är ett tecken på stroke eller allvarliga cirkulationsrubbningar eller högt blodtryck eller nåt annat livshotande.

  Jag trivs inte när det är uppemot 30 grader varmt, som det varit nu ett litet tag. Det är väl åldern. Det blir extra svårt att sova.

****

On the bright side; köpte Lars Winnerbäcks nya album, Granit och morän. Och det blev inte en besvikelse. Hans bästa album sen Daugava. Han var på väg åt Kent-hållet förut, men nu är han lite tillbaka i en tyngre, lugnare och renare stil.

 

Korvkatt: Nej till modern fotboll.

 

Katten hämtar sin korv. Jag blev också sugen på en hederlig gammeldags korv med bröd. Men inte idag.

Jag har nu haft halsfluss i mer än två månader. Det är som om vi utkämpar ett utdraget skyttegravskrig där ingen av oss vinner. Huvudvärken är väldigt tröttande och dämpande. Det kan inte vara bra för vävnaderna att vara svullna så länge, men vad göra? Tugga noga, små bitar, skölja ner med vatten eller kaffe, det funkar ju, än så länge.
  Igår vilade jag från promenaden, men idag tog jag en halvsvettig runda. Dagarna är nu jobbigt soliga, men det funkar ju. En vänjer sig. På en lyktstolpe satt en text-etikett klistrad. Först syntes bara inledningen, ”NEJ TILL DEN MODERNA” och jag tänkte att skulle handla om invandring på nåt sätt. Och kanske det gör det på nåt kryptiskt sätt, men det sista ordet var ”fotbollen”.  Det gick ju inte att låta bli att fundera lite över vad den moderna fotbollen är för något och vad det är som är fel på den. För marknadsanpassad, kanske. Död åt nyliberalismen.

  20 minuter senare passerade jag ett vackert brunnslock.

  Det ser ju ut som om det vore från början av förra seklet, men så gammalt kan det väl inte vara.

***

  Lite senare stötte jag på blottaren igen: (arme sate)

  Så hittills: Katt, korv, modern fotboll, brunnslock, blottare. Vart är världen på väg? Till adjektivism? Nej, fy för den lede, fortfarande. Världen behöver mer knapsu.

****

  Nä-hä-här jag kom till reservatets parkering var husvagnarna borta och jag skäms inte (kanske lite) att känna en viss lättnad och befrielse att kunna gå som en vill. Bajslukten hängde dock kvar. En ska inte ropa hej. Snart kommer väl nästa gäng.

  Uppe på kullen fanns lite goda hallon, naturen är lite snäll ibland.

    

Men allt som är fast, smälter till luft, påstod Karl Marx. Och fibrer i magen skapar onekligen gaser av fast föda. En människa går i sin förgänglighet, till slut, åt.

*****

VARGARNAS VÄRLD

Text och musik: Kjell Höglund

Album: Pandoras Ask -2006

Har du tittat under sängen

har du snokat i garderoben

har du kollat om det sitter någon på taket?

Har du skaffat hemligt nummer

har du ordnat din reträtt

är du säker på att slipsen sitter rätt?

Har du fixat alla detaljer vad beträffar din hädanfärd?

Du vet väl att vi lever i vargarnas värld!

Vargarnas värld!

Här gäller att döda och dödas

här gäller att dö eller födas

här är det hårda bud

Vargarnas värld

här har den starkaste rätt

han får äta sej mätt

dom vassaste tänderna vinner

sanningen blöder och brinner

i vargarnas värld

Vem vågar vara barmhärtig

vem vågar sänka sitt svärd

vem kan förmå sej att hjälpa en sate som lider?

Vem törs sträcka ut handen

vem törs säja förlåt

vem är modig nog att brista i gråt?

Har du stoppat sju sorters blommor under din huvudgärd

du vet väl att vi lever i vargarnas värld

Vargarnas värld!

Gråt över meningslösheten

gråt över brutaliteten

gråt över Gud som är död

Vargarnas värld

blås på mitt sår är du snäll

vi reser redan ikväll

skynda dej, kanske vi hinner

skönheten blöder och brinner

i vargarnas värld

Vargarnas värld!

Här gäller att döda och dödas

här gäller att dö eller födas

här är det hårda bud

Vargarnas värld

här har den starkaste rätt

han får äta sej mätt

dom vassaste tänderna vinner

det goda blöder och brinner

i vargarnas värld

Dolda tags:

Även om jag snart tar livet av mig vill jag väl att jag de sista dagarna inte ska plågas av fysiska krämpor, till råga på allt. Måttet e redan rågat, ju.

Hallå. Kan du höra mig, kan du höra mig nu.

7 of 9

Intermissions, transmissions

Lördag

  *
  Eh, vaknade till nyheter om (ett försök till) militärkupp i Turkiet. Men var det det? Det skulle kunna vara ett försök av Erdogan att stärka sin egen personliga makt genom att rensa ut meningsmotståndare inom militären.

Håller världen på att kollapsa till barbari och isolationism? Demokratin förtvinar när våldet dyrkas och härskar.
    

**
  Eh, den här bloggen blev inte vad jag trodde, tror jag.  Jag har för mig att jag tänkte mig färre, men längre inlägg. Säkert hade jag tänkt mig bättre inlägg också, om jag tänker efter. Men en är ju ingen fanatiker, saker ändras. Det sker en interaktion av någon sort. Det är inte så att en bara spyr ur sig …. saker från det inre. Sakerna får ett eget liv som sen påverkar både hur en ser på det utspydda och vad man spyr ur sig nästa gång. De e ett evigt ’kretslopp’ förutom att de ej e evigt i sann bemärkelse. Det här är anteckningar för intresseklubben.

Jag blev förvånad när jag upptäckte prestationsångest i det här projektet. Att det plågade mig att inte leverera varje dag. Men sen tänkte jag på Kjell Höglunds vackra sång ”Kapitel 2”.

”Jag följer mitt hjärtas slag, det är lugnast så. Jag börjar på kapitel 2”

***

****

Myschteriet.

 

Dolda tags:

Även om jag snart tar livet av mig vill jag väl att jag de sista dagarna inte ska plågas av fysiska krämpor, till råga på allt. Måttet e redan rågat, ju.

Hallå. Kan du höra mig, kan du höra mig nu.

Terror i Nice

2016 07 15

*

  Vaknade till nyheterna om en ny terrorattack i Frankrike. 84 döda när en man körde en lastbil in i en folksamling som firade Frankrikes nationaldag i går kväll den 14 juli på strandpromenaden i Nice. Obegripligt hänsynslöst. Efter oss syndafloden.

 

**

  Men äntligen fredag kanske. Vackert gråmulet väder. 18 grader. Fastan över, inte 100% strikt denna gång, kanske börjar jag tappa greppet. Eller kanske börjar greppet tappa mig.
  Kanske är halsen lite bättre. Ömheten har flyttat från vänster sida till höger. Immer etwas. Kände mig i alla fall lite piggare på min promenad. Det var tacksam folktomt. Jag hittade lite fler smultron:

 

Och jag hittade trevliga färgkombinationer och ljus och skuggor på kullen:

***

  Jag skärpte sen till mig på eftermiddan och tog en tur med bilen och såg mig omkring i verkligheten. Jag behövde lite påfyllning i skafferiet också, egentligen bara Lätta, men vem fan köper bara Lätta när en nu gör sig så mycket besvär att ta sig ut och förbruka fossilt bränsle och alltihop.

****

  Igår såg jag en personlig fransk dokumentär om Brigitte Bardot. Den var intressant därför att filmaren så rörande försökte hålla isär sin beundran av BB och insikten av det faktum att BB numera är, ska vi säga, besvärande högerreaktionär.
  Här en snygg BB-look.

 Jag har försökt få till den looken med hårband o hår, men jag är förstås för grov och för gammal. Alldeles för mycket för.

 Dolda tags:

Även om jag snart tar livet av mig vill jag väl att jag de sista dagarna inte ska plågas av fysiska krämpor, till råga på allt. Måttet e redan rågat, ju.

Hallå. Kan du höra mig, kan du höra mig nu.

Hundarna strövar på fälten

2016 07 13
              -My life, 1-0-1. (dalmatiner).-

  Halvhyfsad natt. Natten är dagens morsa. Även denna dag förde med sig regnskurar, enstaka, inga skyfall. Sydvästlig vind.

  Fastedag idag, det är välkommet. Ibland blir det så att jag överäter på tisdag, liksom att kroppen vill förbereda sig inför fastan. Då kan det lätt kännas uppsvällt och fullproppat på tisdag kväll, vilket dock innebär bättre motivation för fastan. Så det är både bra och dåligt, det.

  Igår kom jag inte iväg på nån vandring. Exponeringsångest antar jag. Det tog emot och jag är svag nu.

  Idag blev det i alla fall av. Det var ovanligt folktomt, men vem klagar på det. 

**
  Leif Nylén dog i söndags. Han var trummis i kultgruppen Gunder Hägg/Blå Tåget/Stockholm Norra, men även författare och konstkritiker, tydligen respekterad av sina borgerliga kollegor trots att han hade hjärtat till vänster. Kultgruppen är fortfarande oöverträffad i grenen politisk poesi.

***

****

Hakkapeliittat, sata kurja päivää.

*

Inlägg 100, dårå. Hade tänkt fira med sprit, men va fan hade det tjänat till?

  Eh, en regnig måndag det blev, fast för varm ändå. Natten var också varm och full av uppvak och vallningar.

  Nu är jag inne på sjunde veckan av halsproblem. Det är en välsignelse att jag inte behöver prata så mycket. Jag försöker stå ut. Äter ingen torr mat, för det är för svårt att svälja. Smörgåsar, till exempel, dom måste jag blöta upp i kaffe eller te.

  Jag tog min promenad och lyckades pricka in den mellan två regnskurar.
Det blev en lugn men långvarig prolle. Igår såg jag att det fanns smultron och idag plockade jag 2 dl på mitt smultronställe. Dom här bären kommer och försvinner snabbt, så en måste vara på hugget.

På hemvägen såg jag en väldigt liten katt:

  Jag kom i alla fall hem helskinnad, med en liten burk smultron i min midjeväska.  

Bären var väldigt mycket goda med grädde och socker. Fin lunch.

**

  Efter fin-lunchen var det dags för expedition sjåping. Det var lite större press den här gången, eftersom; det gapade tomt i hyllorna. En har sina knep för att lyckas. Bland annat att aldrig ta en paus och vila, när jag väl kommit upp ur sängen. Hakkapeliitta. Allt måste rulla på för att hålla rädslan i schack. Hacka-pepp.  

  Jag rustade mig för utgång och gick ut. Shields activated. I en paus mellan regnskurarna. Bildörren går fortfarande inte att öppna. Jag vet inte varför jag inte orkar ta itu med det. Troligen är det exponeringstiden som skrämmer.

  Och emedan andra, inför utgång, gör sig så snygga som möjligt, får jag för min del kämpa för att dölja mitt ursprung. Att bli ”snygg” är utom räckhåll för mig. Om jag försöker blir det som att sätta läppstift på en gris, exempelvis Särimner, i bästa fall. 

  Jag hade tre ärenden idag. Jag lyckades med ett. Men jag försökte på alla tre. Så det blir i alla fall tre av tre, i min bok. 

***
  Hi-hi-historien om gubben o bensinpriset.

En reporter frågar en gubbe om vad han tycker om att bensinpriset gått upp. Gubben svarar : ”Det berör inte mig, för jag tankar alltid bara för en 100-lapp.”

  I den här historien känner jag tydligt att det finns något viktigt att hitta. Något om ekonomi och vår tid. Kanske en talade metafor eller till och med en allegori. Men jag får inte tag i det. Jag har famlat och famlat i flera år, men det svävar liksom precis utom räckhåll för en idiot som jag. Som vanligt, höll jag på att säga, men så långt ska vi inte sträcka oss. Då kan vi (intellektuellt) ramla omkull. Och frakturera oss. Och vi har ingen intellektuell akut att söka oss till. Ingenstans att ta vägen, som det verkar. Ens på Hakkapeliittat.

****

  Jag hade idag liksom tänkt att skriva om ”don’t ask – don’t tell.”

  Men jag skjuter tydligen upp det, kanske för att det är "familjärt".

99 (Ingenstans att ta vägen!)

*
  Inlägg nr 99, eller nöff-nöff som fransoserna säger. (neuf-neuf)

Gjanskja solig lördag igen. Dock inga ljuspunkter på prollen, inget vackert, inget trevligt. Bara krånglande kropp, halsvärk, huvudvärk, knävärk, hälsporrevärk… och ensamhet och snesamhet.

Inte ens snusk i busken.

**

  Heute vill jag göra reklam för en ännu godare pizza, una nuova sorti:

Ibland ler livet mot en. I mjugg men dock ändå.

***

  På eftermiddan passerade ett sjuhelvetes åskväder, långa blixtar, skarpa smällar. Jag kom att tänka på det skulle kunna vara så att verkligheten enbart består av energi. En bestämd, begränsad intill obegränsning, mängd energi som faktiskt aldrig kan försvinna, för det finns ingenstans att ta vägen. Kan inte dö, bara omvandlas, transformeras till olika former i olika tidsperspektiv. Kanske att universum liksom andas själv, med andetag långa som eoner.

  Och det finns ingenstans att ta vägen, inte för nåt. Inte förlåt.

  Mina privata efterforskningar i det här ärendet har lett fram till att: Svinhugg går igen. Kalorier som kalorier, typ så.

På flera sätt - än ett.

****

Luftinsläpp.

--

Sängtyg, naturligt skrynklade och veckade.

*****

 I nästa avsnitt:

(Don’t ask – don’t tell.)

Som Särimner

  Vanligtvis är det äntligen fredag, fastebrytardagen.  Idag; not so much. Vanligtvis brukar också magen vara tacksam under fastedagarna, tacksam för lite lugn och ro och vila, kan en tro. Men inte den här gången, det är väl allmäntillståndet som spökar.

  Jag tvingade mig i alla fall ut på en blygsam runda idag. Solen sken över stock och sten. Det var lite segt att gå, men va fan. Selfpropellets.

  När jag kom till stenraden möttes jag av det här:

Någon skämtare (inte jag) hade hämtat en varningsskylt för gupp och ställt dit.  Det var kul att se.  Lite längre fram stötte jag på Blottaren. Den här gången var det ingen tvekan. Det var full frontal, liksom. Kunde inte förmå mig att ta en bild.

  När jag sen passerade husvagnarna så hade det redan efter 4 dagar börjat lukta människobajs, omisskännlig lukt. Nu blir en tvungen ta en omväg. Det är trist och sorgesamt på många plan, men så här ser livet ut på den här biten av planeten numera. Kunde vart värre.

   Hade sen tänkt ta mig ut på en expedition för att handla idag, men av detta blidde inget. Det tog emot. För att jag inte skulle deppa ihop alldeles över detta misslyckande så inbillade jag mig att jag tog ett medvetet beslut för att få uppleva den där kicken en kan få när en skjuter upp något jobbigt.

  Nå, jag fick kick, men den varade inte så länge. Det gör dom sällan, dom jävlarna. Men en få va nöjd med det lilla. Själen knuffas åt positiv riktning. Fast kanske inte så mycket knuff, mer en blåsning. Bort från den mörka sidan, med alla sina smulande kakor.

  Och apropå kakor; Till lunch åt jag en Dr Oetker, en Prosciutto Funghi, en nyhet i sortimentet. Den var faktiskt läcker, massor av god skinka, liksom åt baconhållet.

 

På eftermiddan fick jag en attack, men synden straffar sig själv och nu har jag svidande armar. Och full mage.

Vikt 65,5.

Anomalicious

                                                               2016 07 07 

  

 Det är soligt och sorgligt. Jag är liksom fast i ett mellanläge; varken riktigt frisk eller riktigt sjuk. Efter 5 veckor börjar det kännas hopplöst, kanske får jag leva i det här läget resten av livet. Kroniskt kronvrak.

  Igår kändes det lite bättre och jag tog en seg promenad. (och en bild) Idag kändes det värre igen och jag låg kvar hemma hela dumma dagen.

Halsjävel. Huvudjävel.

  Men jag vet inte, kroppen går av sig själv, jämsides med dagarna. Hjärnan går också av sig själv, self-propelled. Själen går dock inte så långt på egen hand. Den vill ha näring, hjälp, uppmuntran, positiva upplevelser, rimliga utsikter, kryckor, hjul.

  Jag har i alla fall sluppit feber och svimningsanfall den här veckan.

Det har också varit behagliga temperaturer den senaste veckan.

Pyamas.

Ockupanterna tillbaka i reservatet. Immer etwas.

**

  Eh; cirka uppåt minst 90% av det ”observerbara” universumet består av mörk massa. Som vår egen värld, som vi själva. Det verkar vara en universell princip. 90 procent mörker, 10 procent skymning.

Kanske har vi sugit upp för mycket mörk energi i våra  - själar. Unioner och lökringar av föreningar och verklighet.

  Ibland kan vi försöka rösta oss ut ur ett upplevt förtryck. Som med brexit, som ger oss brexistensialistisk ångest.
   Typ; be careful what you wish for, you might get it. Eller som Bruce Springsteen utryckte det: ”With every wish – there comes a curse."

  Men det kan vara för sent att stoppa EU, tecken tyder på att EU became selfaware redan den 29 augusti 1997.

Dess önskan:  att utrota oss alla.
***

Märkliga fakta: enligt google har den här bloggen haft besökare från följande länder:

Sverige

Frankrike

Tyskland

Nederländerna

Kina

Spanien

Mexiko

USA

Rumänien

Ryssland

Estland

Indien

Finland

****

Dolda tags:

Även om jag snart tar livet av mig vill jag väl att jag de sista dagarna inte ska plågas av fysiska krämpor, till råga på allt. Måttet e redan rågat, ju.

Hallå. Kan du höra mig, kan du höra mig nu.