måndag 25 december 2017

Tumheter

Katastrofen slog till, tumvärk, magproblem.
Men skinkan är som godast på Juldagen. Eller annandagen, kanske, när den blivit lite torrare och kärvare.

Det var isigt, men inte glatt på den ensamma vandringen genom ett nästan tomt reservat. Jag hittar inte mina välbehövliga broddar, men jag tog mig genom hela långa prollen på en och halv timme utan att ramla omkull eller skita på mig. Alltid nåt. När jag nästan var hemma högg det till i vänster tumled, den näst yttersta. Jag har haft problemet förr. Det beror troligtvis på mitt sätt att aktivt arbeta med stavarna. Det brukar gå över ganska fort, men den här gången kanske jag måste avstå från stavgången en period. Jag har plockat fram min specialhandske som hindrar mig från att använda tummen, även oavsiktligt i drömland och så.
A minor handicap.
Tomt i skogen, typ:


..


söndag 24 december 2017

Aftonkoftan


Någon hade ordnat en jule-tall för reservatets innevånare. Snällt och omsorgsfullt.


Julafton med mina två vänner, tvillingarna Höger och Vänster Stav.

.


lördag 23 december 2017

God Juling fuling


Juling betyder (att få) stryk på norska. Det är lite roligt. Det har jag säkert skrivit tidigare i dom här annalerna, men jag ber inte om ursäkt för upprepningar. För (som jag så pretentiöst brukar säga) om folk inte fick upprepa sig (och andra) så skulle det minsann inte bli mycket sagt eller skrivet här i världen. Ibland, och oftare än vad vi vill, så är ’att’ viktigare än både ’vad’ och ’hur’ och särskilt än 'vem'.
:
.
Skeeeptisk till politiken, till kapitulationen inför de heliga marknadskrafterna. Girigheten är numera både målet och rättesnöret.
Hur det nu kunde komma även till oss, vi goda människor i norr. Dom smög det på oss, bit för bit, fulingarna. Ta en kaka till...Jaga jackpotten.
.
Vi hoppas ändå på att det finns goda hjältar som samlas bakom kulisserna. Vi har sett många Pretenders komma och gå. Men makten och bekvämligheten korrumperar även de bästa av oss. Det verkar inbyggt i systemet. I den onda inre cirkeln. Ingen fiende direkt, bara Dumskallarnas Sammansvärjning.  


.
.
Men kanske är det delvis som Leonard Cohen sjunger i en av sina allra sista, allra starkaste sånger, 

On the level:

"When I turned my back on the devil,  
turned my back on the angel too."



I knew that it was wrong
I didn't have a doubt
I was dying to get back home
And you were starting out
I said I'd best be moving on
You said we have all day
You smiled at me like I was young
It took my breath away
Your crazy fragrance all around
Your secrets all in view
My lost, my lost was saying found
My don't was saying do

Let's keep it on the level
When I walked away from you
I turned my back on the devil
Turned my back on the angel, too
They oughta give my heart a medal
For letting go of you
When I turned my back on the devil
Turned my back on the angel, too

Now I'm living in this temple
Where they tell you what to do
I'm old and I've had to settle
On a different point of view
I was fighting with temptation
But I didn't want to win
A man like me don't like to see
Temptation caving in

Your crazy fragrance all around
Your secrets in my view
My lost, my lost was saying found
My don't was saying do

Let's keep it on the level
When I walked away from you
I turned my back on the devil
Turned my back on the angel, too

They oughta give my heart a medal
For letting go of you
When I turned my back on the devil
Turned my back on the angel, too

They oughta give my heart a medal
For letting go of you
When I turned my back on the devil
Turned my back on the angel, too

fredag 22 december 2017

Hot Ukrainian Ladies, medical marijuana

:
Ibland, kompis, ibland önskar jag att allt var… annorlunda.
Inklusive undertecknad.
Att jag slapp vara en hemlig agent i fiendeland.
Jagad av Die Hassen Genossen.
Undkommer nätt och jämnt, utan marginal. 
Only just, not by far.
   Enligt en gammal legend har vi sen födseln Ödets Nio Hundar på jakt efter oss. En och en kan vi klara av hundarna, men möter vi hela flocken på en gång är vi till slut... förlorade.
I morse fick jag ett bett i magen. Jag ruskade av mig den lilla hunden, ganska lätt.
Jag slutade på eget bevåg levaxinera för ett par veckor sen. Det verkar oklokt, men medicinen hjälper inte. Prövar nu magnesiumtillskott. Citrat. Än så länge ingen hjälp där heller. Det känns skumt att käka magnesium, en metall. Som om jag skulle krydda maten med metallpulver. Filspån.
Min tid som sköldmö är utmätt.
Jag faller på eget grepp-----+
Dessutom har en plomb lossnat.
Och min gamle fiende, Den Sociala Fobin, har växt sig starkare när jag nu är sjuk och svag och gammal.











Fantomsmärtor och mardrömmar förpestar också tillvaron. Kanske är dom allihopa medlemmar av flocken. Ödets nio hundar. Alla ylande i vinternatten.
I hurt myself. Cut myself and see my blood, wanna go home all covered in mud. I'm a boy.

torsdag 21 december 2017

Be-be-beroar



::...
::.........:.~         ...  __ __ ..


“Och bron mellan värld och ovärld glittrar i natten
som en stjärnbeströdd älvastig”
Eva Hallor.

Stuck on the bridge of no return.
Vilka är det som kommer tillbaka från ovärlden?



Are they allright?
 



 .


Broderad bonad från en annan dimension, nära vår. Gångbro över helvetespassagen.
...

En raserad bro väntar på oss alla. Skicka en tanke i förväg till tröst för oss själva när vi aningslöst kör över kanten i våra moderna krocksäkra fordon av skrynkelmaterial. Rakt ner i det svarta iskalla vattnet.


Star Clipper hette båten som klippte bron. En havererad stjärna från älvariket. En fallen ängel kanske. Vilsna själar urklippta från livets tidningssida, vaggade till sömns i mjuka vattnet. Please, open up the doors of heaven for the fallers. 
------
 .
Doors of heaven, 
Lucinda Williams.



*v*


















(Unclickable)



(Jo, hunden skriver)


onsdag 20 december 2017

Hurts

Hurts 1:
Köpte skinka.
--
Samvetet protesterade. 
Den vemodiga sentimentaliteten insisterade dock, tjockt.


Hurts 2:
Johnny Cash.
I hurt myself.


Hurts 3.
Arm.
I hurt myself.















Hurts 4.
Love;
Why does the gander meander in the search of a goose?
Why, indeed?


..
Tröstlöst traskande.
Ängsliga änglar, på håll  --> 

söndag 17 december 2017

Oumuamua

**///~

Eh;... saker som gjort avtryck i den proverbiala geggamojan, kanske fossiler, kanske passagerare.

1.
Den cigarrformade interstellära asteroiden Oumuamua som just nu (2017) passerar genom vårt solsystem.
 
..

Skulle kunna vara ett rymdskepp från en fjärran galax, miljarder år gammalt. Kanske fossiliserad, kanske mörbultat av passager genom meteorbälten. Hur som helst en besökare från yttre rymden. Asteroider brukar liksom vara mer runda i formen. Aliens: Säg hej till publiken.

2.
En dikt av Eva Hallor: 
Om passagen genom året och livet, en gång för alla..
"Vi äga blott vad vi minnas kan."
..

3. Min passage över frusen åker, in bland solbelysta träd.
..

4.
The mad Madsen. The final passage.


Video. 
("..viktigt att minnas att vi inte lever för evigt.")

 Iskallt. Den sista passageraren.
///''

måndag 11 december 2017

Incoming: Skapelsesvar

2017 12 09 Incoming: Skapelsesvar



Black holes are like opinions. Every galaxy has one.
(Stickin' it where the sun don't shine, as it were)
"Jag vill kunna sova på nätterna."
Jag vill slippa att hemska villvarelser kryper in via en reva i rumtidväven..
(Di nine hounds of fate are sniffing me out; as I... type these words...)
Men vi ramlade försvarslösa in den fasansfulla månaden December.
Eller som jag så skämtsamt brukar kalla den: Det Sämre.
Jag har mina egna ironiska namn på alla månader och alla dagar. Och alles klaar herr komissaar.
Och dagarna är fulla av distraktioner och dissaktioner. Alla följda av sina egna diffusioner.
Som den här: Världens sötaste dödskamp!


Ett typiskt tidens tecken kanske. Man måste skratta.
Aber immer etwas, böse; Kaiser, Zöze.
Also: Tungsten carbide drills is something they use in coalmining, father.



There's naught wrong with gala lunches!

lördag 25 november 2017

Allez les blues

Det får ju inte gå en hel månad utan inlägg; för vad det är värt.


Eh, frukost för mästrare...
Kaffe Pressiado, tunnbröd Sarek, chark och ost. Ej fyllande.


Jag lyssnar mycket på George Jones. 
Country-klagande och självömkande.
Marginalen e mager.
Och: 
I am not an animal.

:.:

Salvatore Mundi




Frostnät

tisdag 31 oktober 2017

En sista hälsning

innan november bryter sig in.
“When the night falls, it falls on me.
When the day breaks, I’m in pieces.”
T-Bone Burnett.
Men man vänjer sig.



Immer etwas, kameraden.





fredag 20 oktober 2017

Hälsningar från en dödsryttare

2017 10 20  ....
Nu har vi den vår di svage kalla höst. Vi starka kalla den vår. Den skiljer karlar från kvinnor. Vuxna från barn. Nycklar från lås. Och jag vet inte om jag trött för att jag är deprimerad, eller deprimerad för att jag är trött. Troligen är det väl en växelvärkan i en ond cirkel som snurrar så snabbt att centrifugalkraften håller mig fastpressad och orörlig mot väggen av cirkel. Dödstunnan. Fast kanske visar det sig vara att jag är som 50-talets dödsryttare, dom som körde motorcykel runt, runt på insidan av ett stort metallnätsklot.
Living our lifes inside a Globe of Death, of our own making.
.



  Kanske är det sköldkörtel, kanske blodsockret som numera är nere på rekordlåg nivå, under det hälsosamma intervallet av 31-45.
Kanske är det bara någon av de andra hormonerna som styr våra liv och stjäl vår fria vilja.
  Men liten tuva har också öron. Och över denna tuva snubblade vi in i Oktober. Detta året har gått vansinnigt fort. Något måste hända i den här överlastade båten. Något måste lämna.
Jag kan visserligen vältra mig i offerkoftan, i offersoffan, sida upp och sida ner, nemas problemas. Men är det produktivt? Jag vet inte. Fast jag borde nöja mig med att inte vara kontraproduktiv, tror jag. Kanske är det den insikten jag väntat på. Eh; Fast att vara kontraproduktiv är väl också en form av produktivitet. Fråga gamle grävlingen Ulf Lundell. 
Och även gamla tanter kan ha massor av rock and roll i sig:
Cordell Jackson!
(Med sin svenska Hagstöm-gitarr och allt)
Nattsudd i åminnelse, 
Svante Grundberg: Hej, 
Björn Wallde; Hej.
***
En annan, sorgligare, åminnelse:
Ally Lee Steinfelt: Grymt mördad. Ännu en i raden.