Go-go-goodbye cruel year

.... Mutta nyt nousemme ylös .

Där haren har sin gång

Och jag med den.

 

Mud elephant

wading through the sea

leaving no tracks.

Ett plötsligt infall av vinterkänsla, mitt i nyllet.

Allt är mycket ensamt här. Ingenting hos mig. Ingenting inte hos mig. Jag har en funktionsvariation. Allt här är som om det vore sant. I byxor.

Det är ingen snö som faller

Och inte vi med den.

Vi faller med nånting helt annat.

  Kanske med demokratin. 

Kanske med vetenskapen. 

Den slutgiltiga julsången, alla kategorier...

Det är inte snön som faller

 Anders F Rönnblom - 1984

Vi tar en sväng nerför gatan en dag...

Mitt stackars alter ego och jag...

Vi slår oss fram bland generationer...

Som slåss med varann om sensationer...

Det är en hetsjakt utan like...

Efter tusen smaragder och ett kungarike...

Ett gratiserbjudande faller från ovan...

Jag gapar och sväljer och tackar för gåvan...

Vi öppnar dörren till en pissoar ...

Och där står självaste tomtefar...

Med en lång näsa och en stråle som glittrar...

Han drar av sig skägget...

Det ser ut som han fnittrar...

Han säger:

"God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!"

 

Det är inte snön som faller...

Det är nån annan tröst...

Picassos akrobater dansar över mitt bröst...

Det är inte snön som faller...

När jag behöver tröst...

När förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...

 

Vi checkar in vid Frestelsens Tempel...

Någon jagar mig med en stämpel...

Mitt alter ego börjar undra...

Varför jag håller andan och räknar till hundra...

Jag klarar provet och blir klassificerad...

Som en idiot men fullt kvalificerad...

Att lyda order och gå i sele...

Någon sticker till mig en plastukelele och säger...

"Spela pojk, spela, spela!"...

Min hjärna är varm och fingrarna stela...

Plötsligt står jag med rumpan bar...

Någon sätter eld på gamle tomtefar...

Han skriker:

"God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!"

 

Det är inte snön som faller...

Det är nån annan tröst...

Picassos akrobater dansar över mitt bröst...

Det är inte snön som faller...

När jag behöver tröst...

När förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...

 

Vi kliver in i en programkontroll...

Där man manipulerar med rock'n'roll...

Och sätter upp listor på det som gäller...

Torskar och hjältar och andra rebeller...

Någon presenterar den nya modernismen...

Fast tomtefar skyller på kapitalismen...

Mitt alter ego tar livet av sig...

Själv vet jag inte vad det ska bli av mig...

Det finns ingen plats för fina nyanser...

Kärleken har redan bränt sina chanser...

Jag jagas av beväpnade och arga pingviner...

Med vassa tungor och brackminer...

Midnatt råder, tyst det är i husen...

Legitima fascister tänder juleljusen...

På gator och torg ligger vraken och kryper...

Makabra och välgödda stereotyper...

Jag är ensam kvar och dansar kring granen...

Men var är glädjen?... Var är barnen?...

Något faller i mitt gråa hår...

Tomtefar är skadad och läggs på en bår...

Han säger: "God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!

God Jul! God Jul!"

 

Det är inte snön som faller...

Det är nån annan tröst...

Picassos akrobater dansar över mitt bröst...

Det är inte snön som faller...

När jag behöver tröst...

När förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst...

 

Mirakeldagen, Tu lu, lilla sötsnut

 

December 14 2020, 

Luciadagen. Rindermiraklets elfte årsdag. Hur längesen är inte det nu? Var tog den vägen, that bright gleam on me helmet? All did not pass away. 

Their children's lips shall echo them, and say --"Here, where the sword united nations drew, Our countrymen were warring on that day!" And this is much, and all which will not pass away. (Byron.) 

November 1942: Churchill speaks:. I have never promised anything but blood, tears, toil, and sweat. Now, however, the bright gleam has caught the helmets of our soldiers, and warmed and cheered all our hearts.

Jag inväntar trafikflödet tills vidare.

..Och det lider allt emot jul nu. 

,,,,Det lider allt emot kvälls nu,

och det är allt mörk svart natt snart,

jag skulle allt dra till fjälls nu,

men här i daln är det allt bra rart.

 

På fjällets vidd där all storm snor

är det så ödsligt och tomt och kallt,

det är så trevsamt där folk bor,

och i en dal är så skönt grönt allt.

 

Och tänk den fagra prinsessan,

som gick förbi här i jåns

och hade lengult om hjässan,

hon vore allt mat för måns.

 

Det andra småbyket viker

och pekar finger från långt tryggt håll,

det flyr ur vägen och skriker:

tvi vale för stort styggt troll!

 

Men hon var vänögd och mildögd

och såg milt på mig, gamle klumpkloss.

fast jag är ondögd och vildögd

och allt vänt flyktar bort från oss.

 

Jag ville klapp'na och kyss'na,

fast jag har allt en för ful trut,

jag ville vagg'na och vyss'na

och säga: tu lu, lilla sötsnut!

 

Och i en säck vill jag stopp'na

och ta'na med hem till julmat,

och se'n så äter jag opp'na,

fint lagad på guldfat.

 

Men hum, hum, jag är allt bra dum,

vem skulle sen titta milt och gott,

en tocken dumjöns jag är, hum, hum,

ett tocke dumt huvud jag fått.

 

Det kristenbarnet får vara,

för vi troll, vi är troll, vi,

och äta opp'na, den rara,

kan en väl knappt låta bli.

 

Men nog så vill en väl gråta,

när en är ensam och ond och dum,

fast litet lär det väl båta,

jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.

... and this is much,

 all which will not pass away.
(Byron)

I asked my father, I said: 
"Father, change my name 
The one I'm using now it's covered up 
With fear and filth and cowardice and shame."
(Cohen)

Note To Changed-Name-Self:
Jag vet inte, men det kan ha varit så att jag sov nästan 4 timmar i sträck. I natt. Utan uppvak. Normalt sett borde det vara en bra grej. Men jag vet alltså inte. Det kan vara ett tecken på fatique, djupare depression, hypotyreos steg 3 (Dvala, ingen återhämtning, bara försmak av ---- d ö d e n.)

(I asked my father.)
  The bright gleam.
    The idle merchant said:
       Don't ask what EU can do for you,
ask what you can do for EU.

  Vaccineringen sägs börja i januari. Men jag vet inte; är detta vaccinet slutet på pandemin, den värsta på 100 år? Nej, det är inte slutet. Inte ens början på slutet. Men det är, möjligen, slutet på början. Olyckligtvis för min del, är jag inte medlem i Riskgrupps-förbundet. Jag är bara ständig sekreterare i De Olyckligtvisas Förbund. Ingen stråle av ljus har ännu nått min hjälm. Inget vaccin för mig förrän kvartal 4, 2021.
Poissa silmistä, poissa mielestä. Som vanligt.

  

Liv och död 2.0

 FÖRST schampo.

SEN balsam!
Och sist: Kjell Höglund!

Jag är ensam i världen - en kosmisk solitär. 
Un soldado ansiedado.
Un seur des nuit.  
Ett ödets ironi.
En följsam flegmati. 

Sneseglare och skeppsbrottslingar hänger omkring och hoppas på tur. Och jag måste... skärpa mig. Den här bloggsoppan är uppenbarligen kokad på en spik, var det nån som sa. Det var bara delvis rätt. Den är kokad på en massa spikar. Alla spikar jag hade hemma faktiskt. (Järnspikar, vilken ironi.) Utom dom som sitter i min ki-ki-kista. Den kista som är det sista som håller ihop mig. Och den sista kyssen torkade in på min vaginakind redan 1995. Före millenieskiftet. Sen kom år tjugohundra, och det nya milleniet kom håårt, som nazityskland. Och sen kom en riktig tjottablängare till depression. 
Dans le privé, je suis pas drôle. Pas du tout, mon pou-pou.
A.I.Y.D.N.K.

Avsluta och surfa långsamt. (Simma lugnt)

Salut obscurité, mon vieil ami.

Fade to black-edit.

'

Mon dieu.

 Näää, texten föll bort. Utan att jag märkte nåt. Men det var väl menat så. Det får bli så. En saknad text är också en slags text. Som man lätt kan inbilla sig, kompiss.

Hallå mörker. Del 5.

 

Måfå-miffo

 -Åh nej.
Jag har det svårt.
Vi lever i ett Ödesmörker. 
Petar blott tillfälliga hål i det med långt finger av ljus. 
Är jag ett Måfå-Miffo? 
Rör det sig under världens våta filt? 
Är jag en antikropp hela jag?
Jag petar på mig själv för att känna om jag lever.
                  Resultat: obestämbart.

 

Suis-je drôle en privé?

Alors, est-ce vrai?

Pas bien, mon pote. 

Pas du tout.

Send Trump packing

 

Alltid nåt att lite glädjas åt i dessa dystra tider.

Hoffnungsvoll, USA

  Kan dumskallarnas sammansvärjning i USA vara över? 
Ho-ho-hoppet stiger. Skitåret 2020 kanske slutar positivt ändå.

But "Biden" meaning a low oval basin used for washing one's genital and anal area. That would still be a better president than the orange giant baby-bully. America sure can need it's genital and anal area cleansed. Especially in these latest days and times.
   Just nu e ja trött. 27 dagars jobb. Min bil fyller 30 år på lördag. Det hoppas jag kunna fira med godkänd besiktning. Men jag vet inte. Bilen är som jag, gammal och sliten, i behov av underhåll, obekväm, stötig, bullrig, lätt inkontinent och så, men vacker på eget sätt på egen rätt. Bilen släppte skräp i mitt öga och det var jobbigt ett tag, några dagar, men nu är det nästan bra. Tack så mycket. Nästa gång ska jag ligga överst.

Och så vill jag hälsa till min mamma med denna filmsnutt från 1938...

I obestämd form

I obestämd form står jag och väger och minns.
Och November kom och den kom hårt. Som nazi-Tyskland.
Jag är ännu inte färdig med september ju. 

Men:

Rückschluss:

Något tålde jag att hedras, 
men mer att skrattas åt ändå.
Vänder jag verkligen den äckliga sidan utåt?
Är jag i obestämd form?

"Och skänker mer av oundvikligt ödesmörker
Ja, mer än vad som egentligen får rum."
Anders F Rönnblom"

"Saknad är en annan form av kärlek."
Stefan Löfven.

Schon wach und nicht weinen?

(AFR)

 E-E-Endlich zu (und auf) hause und noch nicht umgebracht. Sehr gut, das. Selbst auferlegt alles in alles, wie Ich wünsche. Och vad är det som ständigt "flyger sin kos?"  Die Zeit der automatischen Wunder ist vorbei. Alles klaar herr Komissaar, nicht wahr?

Aber:

Bloggen fick besök från Turkmenistan igår, 

Ce pays est assez tres drôle en privé aussi, hihi.

Dans le privé, je suis très drôle!

  

Åh, nej! Jag såg fel på klockan och steg upp redan kl 4. Trodde den var 5. Sen var jag ju vaken och visst kunde jag ha somnat om, men då hade jag riskerat att dels hamna tillbaka i mardrömsland och dels att "försova" mig, till ...ingenting. Och det är alltid så sorgligt. Så jag kissade o åt en lam standard-frukost.  Kaffe och knäckebröö. Och startade dagen sålunda någorlunda . Och sen i tissdass har jag haft en irritation i höger öga. Troligen fick jag nåt skit där när jag låg under bilen o knackade rost under batteriet. I'm too old for this shit. And that. The proverbial Rest and Re-creation of one's... soul. And that.

Men hur ska jag orka, jag olycksfödda slashas? 
Jag, med mina mjukisbyxor och min becknarväska.

A: Self-imposed asshole. What we are never changes.Who we are never stops changing.

 (Antenna-wisdom) 

Charlie Hebdo erdogan satire animation

It wasn't the airplanes

It never is.

 

En kort kall sträcka i spc-jacka.

 

NTS: 

Magen i uppror. Närapå dearre på förmiddan. Jag har nog cancer i magen. Därför har jag gått ner i vikt. Det vore inte mer än rätt. MTP hur många liv jag har gjort sämre. Ingen har berikats av min existens just precis. Nämn en! Aha, se där! Du kan inte komma på en enda! Du heller. Och du känner mig inte ens. Inte ens i biblisk mening.
 Ah naw, it wasn't the airplanes. It was beauty that killed that beast.
 Jag var ute o gick lite i morse. En kort kall sträcka i spc-jacka. Höll inte på att orka hem. Men nu sitter jag här. (Här? visst! Jag sitter ju här!) Här kan ni läsa hur allting e' och hur det står till med både folk och fä. Beviset finns i den proverbiala pandemi-puddingen. Fast det beviset är det inte mycket bevänt med.

...

Kore wa burogu desu ka?

 

Kore wa burogu desu ka?
Det är mer än så kompis, jag skriver inte bara mellan raderna utan också mellan mellanrummen.

 Åh, nej, oktober är redan mer än halvklart! Jag som inte var klar med september än. Det får bli retroaktiviteter.. Kanske kan jag klämma in det sista idag. Eller till... nästa helg. Idag öppnade jag ett nytt paket kaffe (Gran Dia). Det brukar alltid vara en högtidsstund. Och det var det nu också. Men från och med nu är det en smaklig nerförsbacke. Smaken blir svagare o svagare ju längre tiden går. Dunstar sakta bort. Precis som både du och jag. En bör inte öppna paketen. En behöver inte heller, för minnet av smaken finns inprogrammerat för evigt i vår biologiska hårdvara. Problemet är att aktivera minnet. Och, och, och;  harar äter havre och små flickor är livliga, som John Prine skrev i en låt på albumet German Afternoons. Slog det mig. Och en dag i förra veckan var det ingen som dog av covid 19 i Sverige. Det var ju hoppfullt. Men lite senare;  5 dog. Än är det covid kvar, säger mor, än får vi gå med munskydd o flor. Och leva la vida covida. Ansiedado. Med ångest.

.

...Eh,,, DNA från en moderno svensko...

Bönder, ok. Jägare, ok. Men Yamnaya?  Hur svenskt e de, dårå?

Köttfärschen für köttmenschen

 Idag gjorde jag köttfärs. Det blev inte så pjåkigt. Som jag hade trott.

Animationen blev inte heller pjåkig. 

Det regnade inte så pjåkigt idag, ja, det regnar fortfarande nu vid 19-tiden.

Du har en hand på din axel

Släpp inte in fler clowner. Dom kommer från dödsriket. Ska jag aldrig bli riktigt glad igen? Jag är inne på min ålders höst, eller sensommar åtminstone. Här i De Obryddas Dal. Jag är full av de possessivaste pronomena, dom vill inte lämna mig ifred. När jag försöker bry mig känns det som när man skolkar från jobbet. Både dåligt samvete o befrielse på samma gång. Jag vet inte vad jag tänker, tro inte annat. Det är mera sanning i anfall än försvar. Det finns bättre finnande än vatten ej rinnande. Konstapeln, jag såg ett djur som plockade morötter med sin långa svans! Morötter med svansen? Vad gjorde hen med dom? Det skulle konstapeln inte tro om jag talte dom!.

Hallå Mörker Del 22:

Jag sitter o skriver till dig igen. Men jag borde inte ge dig uppmärksamhet, för då riskerar jag att du börjar orera igen. Men du är en gammal bekant, en medvandrare på vägen till en ovarsam tillvaro. "And underneath my shirt, my heart hurts!" (Dave Edmunds.)

Har man mycket dåligt att förtränga är det lätt hänt att dom bra sakerna slinker med i hastigheten.

 

Åhå jaja, kamjatej..

 

Skrapade ett skenben igen. Det gjorde ooont.

Ausser sicht, ausser kopf

Jag har knappt styrfart men:

Kanske det ljusnar på andra sidan sundet ändå.

 

Underdödligheten tilltar (fler lever)

'

Det låter ju nästan som om det är ett PROBLEM att det totalt dör färre personer per dag nu, än innan pandemin startade. Underdödligheten tilltar! Varför är inte det positivt?

Man borde säga: Hallå! Fler lever!

(insert big smiley)

Sjung i bedrövelsens mörker.

Ladda om och skriv vidare.

The turnhead blues animation.

En klassiker.

 

Diss just in (chuisle mo chroí)

 

(Hvart tog Kristus vägen?)

The Stagnelius:

Därföre gläd, o vän!

och sjung i bedrövelsens mörker:

Natten är dagens mor,

Kaos är granne med Gud.

You dont need a big army to fight a losing battle, a small one will do. 

Ny månad, nya möjligheter till överlevnader.

Under ytan bubblar förtvivlan, gas och en fet chans.

Och vem vill inte höra om bröderna Surf?

Browsers welcome

The time before and the time again
The way time turns,
   it turns again.
(Vem skrev det? Kan vara Ernest McCoy, you know; the Real One)
No time like the presented one.
Och små problem äro ofta som små barn; di växa och bliva stora. (Och skitjobbiga)
Om man icke i tid kväva dem i sin linda.
 Tell me about it. Solche leute seuche mir.
   Samma gamla, samma gamla.
     Meme vieux, monsieur, tres meme.

The Great Regression Part 1.

   ..hela det här inlägget, ney; hela den är bloggen är en allegori, über alles. En slags alla kategoriers moder. Entonigt klingar den gamla klockan, noch einmal. Und immer etwas, gute leute, immer etwas. 
   Vi är inte ett inverterat ingenting. Åtminstone inte jag. Bara delvis. Mellan benen. Es sagt sich selbst, den das. Observera hu-hu-hur dagarna ser ut i backspegeln. Förkrympta och förvrängda och försvinner snabbare än dom kommer. Eh, more of the former, less of the latter. Så kan man beskriva ett mänskligt liv.
    Åtminstone mitt. Åtminstone sen jag testade positivt för A.U.T.I.S.M. Det var en rättvis dom, och domen själv var straffet som passade brottet. För en gångs skull. 

  Es war ein mal - ein krieg, ein anfang. Ingen som inte lever kan dö. Pieni Mukavuus, den evigheten. Det enda som händer är en inverterad födelse. Here it comes, boys and girls, the Great Regression. To a tee near you.

(Insert music-video "Please don't pass me by")

Hey subconscious, wat u got cookin?

Som sommaren kan det aldrig bli

Loneliness is such a drag.

Efter 40 år i tjänst packade dumkraften ihop till sist, pissade olja och vägrade arbeta. Jag försökte ta isär för att kolla om packningarna gick att ersätta, men så stora verktyg har jag inte. Köpte en ny, som knappast kommer att funka i 40 år och inte jag heller. 

Jag letade ledtrådar till ett mystiskt relä under baksätet. Resultat osäkert. Relät kanske behövs på en annan plats, men får sitta kvar tills vidare. Och jag med.

Tänkte byta bensinpump, men den passade inte och förresten var den gamla i bättre skick och knappast en skurk i mitt pålitlighetsdrama. 

Vi fick uppleva en fantastisk kvälls-regnbåge den 30 juli. Den största jag sett. Nånsin. Fick inte ens plats på bild. Inte jag heller.

 På morronpromenaden fick folk gå omvägar runt en trio änder som tyckte att detta var en bra plats att kvarta på. Mitt på en gång o cykelvägs-bro. Jag häpnade lite i huvudet och skakade misstroget på det. Vilka nerver!

 

Och i förrigåri hittade jag en döder mås på toppen av en ås. Den såg urblekt gammal ut och jag tänkte kompis, kompis, du är långt bort från havet nu, kompis, kompis. Precis som jag. Livet rinner mellan fingrarna. Det är svårt att leva. Ödets nio hundar, du vet. Varför växer hundarnas makt o självförtroende när jag är svag?  Fattar dom inte att vad som är bra för mig är bra för dom?

I slutändan. Nä, dom e kortsynta, självupptagna skitar allesammans. Och drevet driver mig mot stupet.. Klen tröst att dom nog följer med mig över kanten. Typ; Pieni Mukavuus.

Nä, som-som, som-som, som sommaren kan det aldrig bli. Och inte jag heller. Vintern kan inte komma fort nog. Men det kan ...både jag och du.

The morning is dead
And the day is, too
There's nothing left here to meet me
But the velvet moon
All my loneliness I have felt today
It's like a little more than enough
To make a man throw himself away

And I continue
To burn the midnight lamp
Alone

Now the smiling portrait of you
Is still hangin' on my frowning wall
It really doesn't, really doesn't bother me too much at all
It's just the ever falling dust
That makes it so hard for me to see
That forgotten earring layin' on the floor
Facing coldly towards the door

I continue
To burn the midnight lamp
Lord, alone

Loneliness is such a drag

So here I sit to face
That same old fire place
Gettin' ready for the same old explosion
Goin' through my mind
And soon enough time will tell,
About the circus in the wishing well
And someone who will buy and sell for me
Someone to toll my bell

And I continue
To burn this old lamp
Lord, alone
Darlin' can't ya hear me callin' you?
So lonely
Gonna have to blow my mind
Lonely

(Ellas McDaniel)

..

Bugger, too!

  Jag vaknade en morgon, ur mina oroliga drömmar, och fann mig liggande i sängen förvandlad till en jättelik skalbagge av någon obestämbar sort.

Det var svårt att få igång datorn överhuvudtaget. Och väldigt svårt att se vad som står på skärmen. Frambenen har två klor och fungerar någorlunda att trycka på tangenterna med. Fast klorna glider ju om kring och fastnar hela tiden mellan tangentopparna. Ibland får jag hjälpa till med mandiblerna, men då blir det lite i blindo eftersom jag inte kan se tangentbordet samtidigt som jag trycker. Ctrl-Alt-Del ska vi bara inte tala om.

   Men nu är jag i alla fall igång. Vilket skulle bevisas.

Ofattbart brutalt

  Det är tungt att leva. Mina inlägg blir kortare och färre. Kanske klarar jag inte mitt mål för året, det att i genomsnitt skriva minst ett inlägg i veckan.
   Glädjepunkter svåra att finna i nyhetsflödet. Idag läste jag att det mördas mer än 30 000 människor varje år i Mexico. Det är nästan 4 personer i timmen. 100 människor om dan. Dag ut och dag in. År efter år. En massaker i det tysta. Ett ofattbart brutalt samhälle.

Coming attractions 2

I was a Dickie Dick Dickens

Caught in a Catch 22.

I counted my chickens

It was way too soon.

Skogitt 2B

Kroppen går i magiska skogen.

 Ensamt.

Dagsljuset bedrägligt.

Egon

Diese monat, kein beschissenes lebens.

Fail, Stürmer-fail.

Toujours gros.

Ach, kumpel wer bist du jetzt?

Jag bor djupt inne i skogen nu.

I ofärdsland.

Utan stränder. Utan drivved. Utan ord.
Osedd.

I det virtuella sting-pinne-samhället.

           Ulla Billquist, den charmanta.