Onani

2016 08 28
*
”Det är en dålig ide, Quagmire, man ska aldrig träffa dom.”
Family Guy.
"Kollalalla tittilitti-tävä, ett pollolollo gammalammalo med sånt dånt dära i."

Staffan och Bengt.
**
  En stillsam zöndag det blev. Lite kall och lite regnig på ettemidda, så en slapp den stygga lukten av tändvätska på grillkol. På morron sidan var det 10 grader och sol, så det blev en vacker första halva av en 2 timmars vandring. På hemvägen mulnade det sakta och gradvis och spöklikt. Ens skugga liksom tonade bort inför ens ögon, långsamt men obevekligt. Det var lite skrämmande, precis som en bevittning av världens mjuka undergång. Men en sådan tur hade en ju inte. Förmörkningen slutade när det väl var helmulet och inte med totalt mörker. Det var inte själen som tonade bort. Inte denna gången. Men jag kände igen känslan. Ibland känner jag mig som ett isberg som ohjälpligt smältande flyter med strömmen.
  Ja, ja, tungsinne, typ II. I tung kropp. Tunga ensamma steg. Jag var inte trött när jag kom hem, men kroppen protesterade på nåt allmänt sätt. Liksom sliten i leder och senor. (Och inre organ)
  Jag hade en sån dån dära sobrilnatt, efter vilka det brukar vara svårt svårt att stiga upp ur sängen på morron. Kroppen vill liksom inte röra sig. Som om om om det inte var jag som bestämde. Chain of command broken. Men till slut fick jag ju kommandot tillbaka. Puh.
  På kullens topp, långt borta från stenraden, hade någon sten-vän byggt upp en vacker stenstapel.
(En Zen-stapel)
  

Någon (annan) hade byggt någon slags liten grund däruppe också. Såg lite ut som ett litet Stonehenge från Bauhaus.
  

  Jag gissar att det är nåt slags vädermätningsinstrumenti som ska sättas upp där. Eller en handikapptoalett. Men nog ser det slarvigt och snett ut det där fundamentarbetet. A tad askew. Does the fundamental things not apply ? Kan en ju fråga sig.
***
Eh, det måste böjas i tid, det som krokigt ska bli. (Ingen hänvisning till mitt liv). 

Om kvastarna ska sopa bra får en inte slarva med skaften. (Viss tillämplighet till mitt liv.)
****
 

Imorron, verkligen, handla jag måste.

  Jag fru-fru-fruktar den dag när jag inte vågar gå ut alls..Hur ska jag då få mat? Homeservice?

Jag menar ;Ars longa - vita brevis.  (Arslet långt i vita kalsonger).
Eller som den kände filosofen Tomas Latin skrev:

”Brevis est aestas. Maxime a pluvia.”

*****

  Om jag hävdar att ”det” finns så finns det. Allt som kan beskrivas, det finns – i någon mening. Bokstavligt liksom, du fattar…
Verkligheten finns kanske bara i beskrivningen. Eller också är det bara jag som bara finns i (be)skrivningen, hemska tanke. Barare kan en inte bli. (Än guds lilla bara-skara)
******
Planekonomi gjord enkel:
 

Love, Lynx.