Låsjobb

*
En blåsig och sval natt. Det var trevligt. Hade ändå 6 - 7 uppvak efter mardrömmar. Vaknade dessutom med träningsvärk i ena vaden, vadårå? Jo, jag såg ett tips om ett nytt sätt att behandla hälsporre. Intensiva, belastade tåhävningar på en liten upphöjning för tårna så att hälen kan sjunka ner maximalt mellan tåhävningarna.
 Tog lång promenad men vadvärken var inte så farlig när en väl kommit igång. Mötte en frysande Pyrenéer. Jag tycker bara det är skönt.

Hittade mognande enbär. Dom kan ta drygt 18 månader på sig att mogna, känns som två år. Karten kan i alla fall överleva en vinter. Härdig växt, härdiga bär, kraftig koncentrerad smak som jag tycker om. Jag återvände till min lägenhet. Ej uttröttad. Jag har gått up 1- 2 kg efter min magsjuka. Tyckte jag kunde unna mig lite tröst och lite extra näring, när jag nu fick behålla maten. Vilket inte e självklart.
Rädsla urholkar själen. Min själ har ett tunt, tunt skal.
**
När jag kom hem drack jag kaffe och försökte hålla igång mentalt sett, att surfa vidare på motionsvågens endorfiner liksom. Och slutligen lyckades det mig att gå ut igen och försöka laga den baklåsta bildörren. Jag hade ju en teori om att det skulle gå att öppna dörren med att lyfta bilsidan med domkraften för att avlasta låsmekanismen. Men det hjälpte inte. Ett bastant släggslag på rätt plats lyckades dock öppna dörren. Men jag kunde ändå inte hitta var felet låg och till slut fick jag ge upp. Men nu gick inte dörren att stänga, vilket ju var värre än förut. Väldans deprimerande att misslyckas så att det blir värre. Men jag hade ett spännband i bilen och lyckades låsa fast dörren inifrån. Jag lärde mig i alla fall så mycket att låset måste ut. Som tur är har jag ju ett lås i reserv. Det är dock inte exakt likadant eftersom det kommer från 4 dörrars bil. Men jag borde kunna anpassa det.
 

***
Nä, nu måste jag sluta. Men inte utan en litterär rekommendation: Kurt Vonneguts Galapagos, från 1986.
Och en orelaterad bild av Anna Odell. En personlig favorit.