Ögonblick. Juni 2018..

Typ: Rätt är rätt, fel är fel. Och aldrig mötas de två.

Inte ens om man har på sig sina bästa storpojkbyxor.

 

Utflykt i dessvärre och återanvändning av kasserat bloggmaterial. Del 3.

 och var skulle nöten vara om inte i ett nötskal. frågade jag mig oskrivet i  det förra eller förr-förra inlägget. Är jag nöten i nötskalet. Frågar jag mig rakt ut. Och blir mig som vanligt svaret skyldig. Det vore logiskt om jag vore ett nötskal. Över en torr, stenhård gammal nöt. Kan jag knäcka mig själv med min egna tänder och visa upp mig själv, såsom jag blir i detta knäckande ögonblick.

Ola Magnell, Vällingklockan, 1977:
När bängen var på stridshumör och Eddie åkte fast
 Och skölden var en skinnpaj och man var tie bast 
När det var häftig kärlek vid ett första ögonkast 
 Och torsk att ta ett handbloss och skolka efter rast
Då tänkte man i tysthet att det kommer nog en tid 
 När man får ligga kvar i bingen utan stress och strid 
Och allt har sin finess och allt som sker har sin     säsong 
Men vem kan säga: "Jag är fri från allt som hänt en   gång." 
Det ger mig nåt att tänka på och en o annan sång.

Experimentinlägg 1C

  Ursäkta mig, mitt namn är Håle. Hin Håle.
Och jag skiter väl i byxorna. 
Det var inte dom jag ville knulla.
Om jag aldrig nånsin ser dom byxorna igen,
vore det ändå för tidigt.
  Ja, och. September kom och den kom med gåvor och hot. (Jag råkade skriva gåvor och hor, och det var det roligaste som hänt denna månad. Hittills) 
 Och jag måste se upp med hur många "jag" jag skriver på en och samma sida. Det ser inte bra ut med (allt) för många. Detta lärde jag mig av Ironi för änglar, vilket inte var särskilt ironiskt. För övrigt mår jag riktigt jävla dåligt idag. Den dag som idag är. Dagarna är konstigt nog varken långa eller korta. Dom finns liksom inte. Ett mänskligt hjärta slår cirka 15 miljoner slag per år.  Det sägs  (jag har läst) att vi föds med ett visst antal hjärtslag genetiskt inbyggda i hjärtat. Give or take. När dom slagen är slut så dör vi. Detta i motsats till antal dagar. Dagarna kan vara mellan noll o 40 000. Allt kan hände o allt kan vände. Men med hjärtat kan det vara så att om vi tar det lugnt i livet, lever vi alltså längre. Och om vi försöker träna upp vårt kardiovaskulära system, så förbrukar vi i den processen samtidigt X antal hjärtslag, vilka i sin tur tas i från vårt vid födseln tilldelade antal. Så det är typ ett nollsummespel. Men å andra sidan är dagar alltså en social konstruktion och finns inte i verkligheten. Är det en tröst eller en förbannelse. Eller en dikt som är en förbannad lögn.
   En dag kanske kan ses som en vågrörelse, som kanske går att surfa på. Ibland. Zen. Men varje våg ebbar ut till slut. Eller krossas mot klipporna.
  Jag drömde i natt att chefen skrev (på baksidan av ett inbetalningskort) "Glöm att du ska bli drive-chef, du ska bli drive-student." Och det sorgliga är att jag förstår vad det betyder. Att jag skulle få jobba kvar, men utan lön.
   Eh, addendum: Att vi maximalt kan räkna med fyrtio tusen dagar, känns futtigt, ju. Deprimerande. 
Vivez l’instant présent, mon pote. Som en fransk person skulle ha sagt om hen fått tillfället. C'est tout ce que vous avez maintenant.