Lesson number one

 [insert sad words]

Min sociala fobi har blivit värre. Magen bråkar. Ingen förstår mig. Ingen i hela världen. Är jag verkligen så komplicerad o hemsk.

[insert sad music-video]

Lesson number one, that you learn when you're young.

Life, just goes on and on, getting harder and harder.

[insert reason for living]
Null void, stupid.

Ensimäinen oppitunti. (Och den sista)

Mördarkräftor, torrschampo och jakten på lycka.

Inte nog med krig i Europa, nu har vi även mördarkräftor. För att inte tala om att torrschampo förvandlar håret till svinto. Och hur går det med jakten på lyckan, är den fortfarande tillåten.
Eller är det bara lyckan i att jaga (vadsomhelst) som är tillåten. Kanske blir den till sist obligatorisk. Vi måste piskas att jaga efter chimärer så att de ekonomiska predatorerna och parasiterna kan suga allt liv ur oss.

Och så Georgien, hur länge ska dom stå emot den ryska imperalismen? Var är Zviad Ghamsachurdias efterföljare? 
Man kan ju bli förZtviadlad för mycket mindre än zå.

 Och det sägs att summan av lasterna är konstant. Och man betalar summan in natura. L'addition, s'il vous plait. Och additionen av våra självpåtagna självplågor, den är satt på a-a-autogiro.

Commentez ca, copain!

 

Jag föddes sekulär och otröstbar. Som Jenny Lewis. Idag är jag ännu mer otröstbar. Troligen oälskbar, verkar det som. Eh, två veckor efter en smärtsam operation och ännu ingen förbättring. Förutom att jag sover bättre, troligen på grund av oxikodons. Nåja, det varar väl inte för evigt, det heller. Jag har i alla fall slutat med att dricka paraffinemulsion. Det gav mig ständigt illamående och grått bajs. (Gråt-bajs?) Ibland har jag bara lust att sluta äta helt och hållet. Och långsamt och osynligt bara tyyyna bort, lugnt, samt stilla. Exhaust. Silverplated, if you please. Unseen unheard unfucked. Dold och försilvrad.

[insert med-pics]