Null Void: Del 4 av 5. Still nihil [provisoriskt inlägg]

The constant sorrow sparrow speaks. Pille-kvitt-kvitt.  Detta är mina spelevinkfasoner. Spelar jag på ett inbillat medie-piano som ej går att höras av andra olycksfåglar. Kan så vara, coupain. men ett inbillat piano är också ett piano. Jag tänker på det, alltså finns det. Det är alltid skönt att kunna bekräfta en existens. Ordligen. Observerat. Noterat.

Bild 1: Ännu obekräftat.

Aron Flamm

Allt är mycket osäkert nu för tiden. Allt är ingenting. Jag är kanske allt  som finns. (Solipsist, much?) men gör det mig, just mig, just den process som åstadkommer dessa rader på ett oläst forum, till någon eller någonting? Tveksamt. Och om jag är allt som finns, varför kan jag då inte bestämma hur allting ska va. Är jag mitt eget ättelägg. Eller bara ett vanligt suicidalt äckel, fullt av, du vet, sån där förtvivlan som blir värre i efterhand. När du tänker på det. Och växer inuti själen som en kvävande cancel-cancer. 

Film 1: Ingen vet. (Min gamla filmklassiker håller än.)

 

Slutkläm.

Oh no, it wasn't the airplanes. It was beauty that killed the beast.

Life just goes on and on. I am trying. Or dying. Who can tell.

Vilket elände: Del 3 av 3. En gammal inbillad vän

 Unglaubliche Selbstphantasie bringt mich zu Fall und wird zu meinem bleichen... (Skriv inte det här)

  Jag är både tung o lätt på samma gång, en konstig o motstridande känsla. Det är nånting snub-snub-snubblande välbekant över denna gefühlungen.  
Är det en gammal inbillad vän som kommer på oväntat, eller åtminstone oinbjudet besök. Högst motbjudande. Men det är väl den/det enda i hela världen som innehar ett vårdåtagande gentemot mig. Alltid något, som jag så skämtsamt brukar säga till mig själv, samtidigt som jag grinar illa o skrattar lite i mjugg.  I nöden prövas även de inbillade vännerna. Alltså även min finska väninna Aina Jotain. (Som ju lever livet, elää elämää...)
See what I did there?
Think not. (note to self)

Nu ha ja baxat detta ända hit.
Baklänges.

Och tippat ut de å blogg.
De gjorde mig int gott, tro ja.

De kunde ja lått bli, tack så mycke.

Ibland känner jag mig som en gammal stenbro som hålls ihop enbart av gravitationskraften. Ingen cement eller klister eller andra förstärkningar. Mina olika delar är kilformade o stödjer varandra i en vacker (nåja) båge, som andra kan vandra obehindrat över haha. Men ju hårdare man trampar på mig, desto starkare blir valvet. Fram till en viss punkt. När hela bygget rasar. Är jag redan där. (Idag=0.Igår=0.)

Null void: Del 3 av 5_Nothing to me

 (is) This ship is a-goin' a-down, with all it's seven-singing nurses from Sjanghai..

(Omnis dies omnis hora qvam nihil sumus ostendit)

Vilket elände: Del 2 av 3. Vikten av ensamhet.

 Här startar inlägget..thungur inläggur.  Klotter, klotter...
det ska innehålla text o film.
Om jag lever o får se.
Men jag krånglade mig på nåt sätt över månadsgränsen. Kanske råkade jag bara oförhappandes snubbla in i maj utan att tänka på saken. Kanske inte. Kanske är jag redan död o denna text bara en kvardröjande manifestation av den jag en gång ville bli men aldrig kunde,
aldrig kunde förstå hur..
En null-pekare så god som någon. (Void or not..)

Och varats olidliga tunghet...en annan pekare.
Vikten av varats ensamhet, ja; om du tog alla dina ensamma stunder och la ut dom i en enda lång rad, så skulle du komma - sanningen närmast. Vikten av frånvaron o betydelsen av närvaron ifråga, de tar inte ut varandra. Stegen du tar är tunga, mest bara för att det är ansträngande att sträcka fötterna så långt ner så att dom når golvet. Har själen redan lämnat kroppen?

Och vem är det som står så mörk och tyst där i hörnet?
 -Har du kommit för att hämta mig? 
 -Vad menar du med att du redan länge gått vid min sida?
 -Vad jag är rädd för? Allting pappa, allting.
 -Vadå "Välkommen till klubben"?.

[Tojour quelque chose, mon mon mon adversaire, eclair)

Ibland är allt det hääär lätt att bära, som en fjäder i en tyrolerhatt.
Ibland inte. Und; jaaa, die gute alte zeit(en) kommt noch nicht zurück, das ist klaar, das ist. Unglaublichen selbstvorstellungen.