fredag 12 augusti 2016

Otröstbar och sekulär



Vi föds otröstbara och sekulära, i diskursiv mening. Om en lever i ett sällskap, är en säll då? Om en är en särskild person, lever en då i särskap? (Finns gud?) Men hur långt är egentligen det där nuet som en ska leva i? Jag menar om en ska leva i nuet, hur länge måste en hålla på? Jag börjar tro att dået, nuet och kommet är samma sak. Ett snöre. I diskursiv mening. Varje timme har liksom sin egen inbyggda timme inuti detta snöre.
Hilfe, ich sterbe hier. Måste sluta upphöra.
Must.
Keep.
Cap.
On.
   Regn faller och vi med det. Det parafrasar i mina byxor där jag traskar fram i regnkläder av nån sorts plast.
   Kylskåpet tomt. Must stop not shop.
 
































Åkern full av gull.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar