måndag 9 december 2019

Universums saknade material



.Det kommer in under dörren, det ...
  Ibland, kamrat, ibland; får jag för mig att det är jag som är universums saknade massa. Så tung är jag. Det mörka materialet. Arma mater. Det går att känna o resonera sig fram till att jag finns, eller åtminstone borde finnas, om våra naturlagar stämmer. Men man ser mig inte. Never go against the family. Man kan räkna ut att jag borde finnas. På grund av min negativa kraft o inverkan på universum. Men vänta nu; beskriver jag mig som djävulen själv? Som kommer in under dörren? Nah! Naaah? The games people play.


    Undra på att min ämnesomsättning sjunker o sjunker o jag blir tjockare o tjockare o kallare o kallare. Helt utan egen förskyllan. Jag går i min levande dvala, jag är en zombie. Jag går omkring i mitt eget lilla ide, ingen idé att kämpa emot. Låt sömnen komma. Hen vet ingentinge, låt hen sova. Så länge björnen sover slås inga får ihjäl. Åh, låt idéerna sova också.
Utan idéer inga nederlag. Jag tröstar mig med visdomsord från fascistvurmaren Heidegger; 
”Das ist kein Filur, das ist mein Bruder.”




.
..

torsdag 5 december 2019

Ausmale dies: Ett mellanviktsinlägg.



Ja, och så kom också decembre, desvärri.
  Slutröret klingade glatt när det studsade mot asfalten härom kvällen. Ring klocka, ring. Entonigt men vackert. Jag hade väl glömt att skruva fast det, antar jag. Det är sån jag är. Oh, how small thou..
Ingen av de få saker jag numera gör blir riktigt bra.
   När jag hade slutat lyssnat på dess sång så stannade jag och la in slutröret i skuffen o körde vidare i tystnad. Avgaser tränger dock in kupén numera, så; inga långa färder och inga långa stillaståenden. Men vem i all världen har väl all tid i världen? Pas moi.
  Hade en märklig mardröm om att jag misstagits för en erfaren cementarbetare och blev offentligt tillsagd att blanda till en speciell cementblandning som användes på 30-talet på Island och hälla den över en viss buske för att skapa en oförstörbar hydda. Det kunde jag ju inte.   Jag försökte säga det, men ingen ville lyssna, för allt var redan bestämt.
Den drömmen var en ny variant på gammalt gott tema från den tid då redan alla mina tilldelade härliga dagrar hade, så att säga, grott igen.