Köttfärs,aska och dopp

Dum och dummare.

Till aska.

Påskafton 2018:

skinka, vörtbröd, äppelmos, senap, julmust, hormoner.
Ey..

Tjuotta

2018 03 28
Les barils vides sonnent le plus. Le plus!
Comme ici, mon ami, comme ici.

Comme tojour, mon amour, comme tojour.

Åh, vi inbillar oss att vi är influencer. Men vi sprider bara sjukdomen. Egentligen är det väl mer fråga om defluencer. Fake news, och snabba klick. Allt för sprida missnöje och rädsla. Vilket tenderar att ge makt till obehagliga människor.
På min skorv är Social Fobi kapten. Kärleken har latrintjänst. Nyfikenheten svabbar däcket. Modet är kabysspojke. Kreativiteten är en nersupen och tuktad styrman. Ångesten är navigatör.
Ah, but fortunately. I have the key. To escape reality.

Ty stenvännerna tinar fram.

Och lite 80-talsnostalgi dök upp i min spellista:

Danielsson & Pekkanini: Ishockey och fotboll

'''

Och La lega!
Röda bönor.
Den går inte av för hackor.


..

Basala ganglier

Ändå försöker man.
Åh, jag skriver långa att-göra-listor varje dag.

Det är ett av tricken att sakta ner tiden. Den går inte att stoppa och inte att fly ifrån. Det är i det här fallet bättre att fäkta illa än att fly.

Enligt principen: Tomma dagar är som tomma sidor i en bok. Dom sidorna bläddras snabbt förbi = tiden går fort.

Så det gäller att fylla sidorna i sin livsbok. Det spelar mindre roll vad sidorna fylls med. Även meningslösheter och banaliteter fyller ut sidorna.

Typ diskning, tvättning, handling, fotfilning.

Även om det går fort: Att bläddra igenom sitt livs dagar är ju så att säga o-o-obligatoriskt. (Übrigens: Att bläddra har också en autoerotisk innebörd.)
Fast när en måste skriva ”överlev dagen” på sin att-göra-lista, då är det ju ganska illa vulet.

Jag vänder mig om här. Ingenting där. Trodde jag levde in media res...
Men ett tvivel har smugit sig in i rummet  (här på avdelningen)...

Tvivlet står i ett hörn och tittar, som en ängslig liten pojke. Vad är det som händer? Rent teoretiskt kan hela världen läsa om vad jag gör och hur jag mår. Ingen bryr sig och allt är ju därmed som det ska med världen. All is…well… idiot avant. Objection sustained.

Imorron har jag fest, en snooze-fest. Det är jag, mig själv och mitt ego, den jobbiga, tröga, lätt överviktiga vännen. Då är vi tre i alla fall. Fast helt säkert kommer också den fjärde, galningen som skär av sig näsan för att reta ansiktet. Hen är en ständigt återkommande våldgästare i mitt hem. Och utanför huset ylar ödets nio hundar. I en gammal bok hittade jag namnen på jyckarna i flocken: (det basala gänget så att säga)

Fortuna

Fortuna Mal

Morbus

Persephone

Libertas

Cursos

Manus Dei

Pignus
Vulnus

Nu kanske det går att prata med hundarna.

...
 

.Bilds från kullens topp.

...

..

En som dragit in årorna för gott. 

Den ende av sin sort.

.Typ fan i båten dårå.

Svinprotein

2018 03 23

Pigs, part 1:

Behöver du protein?
Detta är överlägset bästa källan till protein:

Gelatin!

Innehåller hela 86 gram protein per 100 gram. Världsrekord.
Blygsamma 350 kalorier per 100 gr. Aja.
Allt för cirka 60 kr/hg.

Så om du väger 86 kg kan du för 60 kr få hela ditt dagsbehov av protein.

Och 20% av ditt behov av kalorier.
Plus en hel del magnesium. Dock inte mycket annat. Till ex inga kolhydrater alls.

Glöm dyra proteindrycker, typ 18 kr för 6 gram protein, tugga lite gelatin i stället. I know I will. För 12 kr får man 14 gram protein i Gelatin..från svin.
(Kanske inte så himla gott, men idag, vad är?)
Men för all del; Jag kan ha fel.

 >>

Tips om kallprat, ren publik service. Hånad.

Hold your balls.

///< 

Men annars; jag sover sämre, har magnesiumeffekten upphört? Men jag fick ju göra ett litet uppehåll då mina tabletter sinade. Nu har jag börjat igen, men det kanske tar ett tag innan effekten når upp till hjärnan. Mineralet har ju tjocka drivor av fett att kämpa sig igenom innan det når sitt mål i hypofysen. Eller vars de nu ska...

Aja...

För all del; Jag kan ha fel..

Ey, en hrunda i hreviret:

Fortfarande is å ån. Kan ej minnas att isen legat så länge. Men jag är gammal, jag kan inte minnas allt. Typ, för all del, jag kan ha fel.

Pigs part 2:

Jim Carrey kan svinrita:

But: What do I know? I’m just an old hippie.

Just trying real hard to adjust.

För all del.

--------------

Pole Warrior, the movie

2018 03 22

Ey, corpus diabolis: (the pudgy grudgy)

Jag hängde mina stavar på ryggen, som ett svärd eller ett gevär. När jag vandrade kände jag mig som  en soldat, en pultron, en vilsen krigare utan herre eller pluton.
Jag gjorde, dagen till ära, färdig ett gammalt filmprojekt.

Mina damer och herrar, får jag lov att presentera;

Pole Warrior, The Movie.

...

Soft kitty:
Vi är alla självplågare. Vi hittar bara olika sätt att plåga oss. Ibland är det bästa sättet att plåga sig att bara fortsätta leva. Lösningarna faller ibland rätt ner i våra kardborreknän. Ibland är jag ledsen, ibland är jag den som jag inte söker.

Den som jag inte söker, den som lever innanför mitt ansikte. Brow-bossing, jaw-boning, coarse-talking, face-planting, hair-stubborn, all in the wrong face. Ou est Soeur ? Little ball of fur.
ronronne, ronronne, ronronne.

Chaton doux, chaton chaud,

petite boule de fourrure

Chaton heureux, chaton endormi,

ronronne, ronronne, ronronne

OCH:
Om du läser det här, Soeur, sänd mig ett livstecken,

eller forever hold your tounge in cheek, behind the bone..

.. 

Man kan inte gräva sig upp ur en grop.
Särskilt inte om det är the pit of dispair.

VSB

Han var respektlös inför barnen

 Om en zoomar ut ett antal ljusår, ser det ut så här. Vintergatans vackra spiralgalax. Vårt solsystem befinner sig ungefär halvvägs in mot mitten.

Om en zoomar in över Jorden och norra Europa ser det ut så här. (Igår) Ganska vitt, ganska soligt.

Om en zoomar ända in till mig ser det ut så här.
Ganska sunkigt.

Och så här:
Han var respektlös inför barnen. En förfärligt ledsam historia.
..
Och så; animerat: Tillvaron.

@___

2018 03 15  @___

Återhämtar mig i snigelfart från The G. Incursion,.

Jag blev attackeeerad, förolämpad och utskälld, men jag fick som jag ville, dvs ett nytt recept på Levaxin 50 mkg. Så det var väl en "strid" som jag ”vann”, även om det inte känns så. Såna där människor gör att ens sociala fobi känns fullständigt sund och berättigad. Sicket fölk. Det finns illvilliga människor, även inom vården. Beware, people. Det ironiska var att il dottore bombastico kallade mig ”aggressiv”.
 Ja ba: ”agressif, moi!?”

Och jag parafraserar min hus-profet Skojten (Rad 47 o rad 48) och säger:

”Tänk på att goda människor växer inte på träd. Och om dom gör det, så är det i alla fall sällsynt.”
***

Annars sörjer jag att Stephen Hawkins dog innan han hann formulera sin teori om allting. Gåtan om den ”skenbara” motsättningen mellan mikro och makro-kosmos. 

*** 

Annars sörjer jag också försvinnandet av min snigel som kröp in genom fönstret och tillbringade vintern på väggen ovanför mitt vardagsrums-fönster. Plötsligt en dag var den bara borta. Putzweg.  Eftersom det fortfarande är full vinter utomhus, så var min första tanke att snigeln, med sin fina lilla snäcka, fallit till golvet och rullat undan i nåt hörn. Snäckan var i alla fall cirka 4 cm i diameter. Men jag hittar den inte nånstans. Jag fruktar att den blev lurad av mildvädret förra veckan och helt enkelt kröp ut genom ett fönster på glänt när solen värmde upp söderväggen som mest.

Hoppas du klarar dig, käre vän och tillfälliga husdjur. Välkommen tillbaka till hösten dårå. Om du har dött; vila i frid. @__

Not lost, but gone before.

..
Å från å-isen å-vinkar mitt slöa kära tjocka gamla alter ego tillbaka till mig, den ende som förstååår mig. Så där pass mycket vinter är det just nu, 10 minus. Kärvt för små sniglar som nog inte alltid har så välisolerade hus. Och inte så mycket i skafferiet, kan en ju gissa.

Lite social fobi humor dårå:

Leere Fässer, del 2: The Garadnai Incursion

Leere Fässer rasselt am meisten.

2018 03 12  ((((*

Hu-hu-hur kan tomma människor som jag, skapa sådan resonans, i litet utrymme? Är det ett sista eko från en kollapsande tillvaro? En pyspunka mitt i frånvaron? 
Leere Fässer, poika, leere fässer.

Mitt tarmsystem bullrar i alla fall, efter gårdagens deppfrossa. Det lever sitt eget liv och det tycker inte om min nuvarande jojo-diet. Es rasselt und schrumpft. Anteeksi. Ich bin geschrumpen.

Men yxa kaxa dolme, som finnarna så skämtsamt brukar hota.
Vintern fortsätter. Den gav oss en snösmocka till. Kanske en naturens nyck, på tvärs emot den globala trenden med ökade temperaturer, kanske ett tecken på att golf-strömmen håller på tappa fart. 

Hallå Hallå Hallå Hallå Hallå  åååååååh ....

Bild på den brutala vandal-rivningen av min gamla skola på 70-talet. Man tar inte ens vara på fönster och dörrar, utan river respektlöst sönder alltihop med grävskopa. Inte för att jag var lycklig i den skolan (heller), men byggnaden var fin, utvändigt och invändigt, vackra trappor t.ex. Den tysta tomheten som tittar fram är talande. 

Leere Fässer, jungen, leere fässer.

Trafiknytt: (Löda ette-midda)

Det syns inte så tydligt på denna bild från min bilkamera, men föraren i bilen till vänster vinkade energiskt åt mig och jag vinkade tillbaka, modell-kamrater emellan.. Antog jag. Detta kunde jag icke ana komma för 30 år sedan. Jag var aningslös på många sätt. Jag var inte lika tom då som nu. Men nog kunde jag väl skramla något lite. Leere fässer, liksom.

Monsieur Baptiste, som ska få sin hjärntumör opererad, skräms av tomheten som han själv skapat i världen genom sina misstag under jakten på ondskan. (Le plus)
Lesser rattle in the world.

Obetslade djupsinnigheter, del 2

If there is a god.
It knows how sorry I am.
Favoritklipp i välförtjänt repris:

(Missing)

Åh, mina favoritkaffekoppar från DDR håller på att ta slut! En epok går i graven... Jag köpte sex stycken på 70-talet och igår gick den näst sista sönder. Jag hade sex förut – nu har jag det inte. Så att säga.
Dishwashersafe, in spite of.

Kanske är min egen livslängd magiskt kopplade till dessa koppar. När den sista koppen går sönder så dör jag. Allt faller sönder. Koppar, samhället, världen, jag själv. Endast en sak är constant. Ensamheten.
Dagens promenad var tung. Men jag hade i alla fall tur. Det var, som jag brukar säga, en utflykt i dess värre. Jag bar stavarna med mig, utan att stava.
Detta orkade jag ej, denna dagur.
..

.
.

..mutta nytt:

Obetslade djupsinnigheter, del 1

En tjuvtitt bakom förlåten.

             Tema: Alter ego/hemlig agent.

.. 

Tema: Fadern som rider i förväg (med glöden)

..

Överraskande filosoferande i slutscenen på No country for old men.

The dying dirty little town.

No garden variety

..Jag försöker planera min ekonomi, men jag kan inte. Jag är ja och du är nej. Kroppen är en tungur klumpur. Tröttheten massiv. Blodtrycket högt.

Räntan är noll, über alles. Prästerna är onda. Priest beasts, as it were.
Och hallå, vi är två om det här; en som läser, en som skriver. Men du borde väl få veta att bara en av oss är verklig, så som det (alltför) oftast är här i världen. Och inbillningens kraft är ett tveeggat enhandssvärd, som en gör klokt i att inte vifta omkring med, hur som helst. Och om du känner nåt som pirrar så har du hittat resonansfrekvensen. Eh, du gör klokt i att notera den för framtida re-re-referens.

Dagens melodi: 

Chaos Boogie, the Tony only gets better.
..

Dagens machogif:

..

De hurtscene

--

Fördelarna med planekonomi

Mars pannkaka. Oväntat lång köldperiod, men vi tar det vi får så länge som det går som det går. Jag vill inte gå mer, jag vill vila, men ingen vila finns ännu. Molekylerna upphör att röra sig vid minus 273 grader. Kallare och ensammare än så, kan det inte bli.

Frusna ögonblick:

Genom skogen, dubbla byxor.

På väg mot nordpolen. Kurs 360 grader. Lindade fotleder.

Anteeksi, poika (Del 32): 

”Vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort.”

(Lars Winnerbäck.)

..

,,,

----------------
Emmylou Harris, Can you hear me now..

Min översättning:

Åh, väggarna i mitt rum

kryper närmre tum för tum

Snart vattnet stigit upp till min hals 

en lång natt till, i ensam vals.

Visst kan jag väl ta mig ut

En sista gång innan allt tar slut

Om jag nu ändå sjunker ner

Kanske någon ändå ser

Kan ni höra mig?

Kan ni höra mig?

Som i en och annan sång

Ibland man verkar ha sånt flyt
Vårt lyckokast kan bli vår undergång

Försöker jämt att ta mig upp, men

varje dag får samma slut

Ett steg upp och två steg ner..
Som gammal stumfilm tonar ut
och sen ser man inget mer

Kan ni höra mig,

kan ni höra mig nu

Åh, när blev minnena så tunga att bära     
För ålderdomen finns ju ingen bot
Sammanbrottet är nu väldigt nära

Jag behöver lite hjälp att hålla mot

Men jag sjunker, tung som bly

Långt, långt ner i svarta dyn

Den kallaste plats som finns för oss 
Utan minsta chans att ta sig loss
Jag skickat ut mitt s.o.s.

Ett kort brev i en flaska  långt ut till sjöss 
”Själ i nöd”  är allt som står

Men inget svar har jag nånsin får 
(En nåd att stilla bedja om)

Kan nån höra mig?

Kan nån höra mig?..