Euskefeuratismer (36,4 på eftermiddan)

  Vad det är för problem jag slåss med kan jag ju inte säga, för då framstår jag som en komplett idiot. Och det är jag inte. Vissa delar saknas. Och jag säger inte vilka. Det är en statshemlighet. Agent. Men dom som mig känna, veta exakt vilka delar varom jag pratar.

  Det är förstås ingen universallösning, dessa delar kan man både ha och mista. För min del har jag kastat dem överbord och seglat vidare. Hoppas jag inte finner dem guppande i havet framöver, ivriga att återförenas. När jag s.a.s. seglat jorden runt.

  Hursomhelst, för att återanvända crazy-88 metaforen, så har jag till dags dato dödat, eller allvarligt skadat, 2 av mina problem. Inte så illa fäktat faktiskt. Och i samband med det, dårå, har jag kanske hittat en lösning för stooort tredje problem som tidigare verkade o-o-o-övervinneligt.

  En smygväg med stora skygglappar öppnade sig oväntat mitt i stridens hetta. Just nu håller jag på att ta sats för att redan nästa vecka kasta mig in på smygvägen och lite i blindo chansa på ett om inte direkt dödande, så åtminstone gravt invalidiserande hugg med mitt metaforiska Hattori Hanzo.

  En av Ödets Nio Hundar kom och besökte mig i natt. Det visade sig vara Persephone som var på väg tillbaka till flocken efter sin årliga 3-månaders vistelse i Hades. Hen var på gott humör trots allt. Good talk. Ha det!

  Jag åkte och köpte en ny termometer idag, tog tjuren vid hornen, helt olikt mig. Och puh; denna nya digitala kvalitets-termometer, inköpt på Apoteket, visade att min (eftermiddags-)kroppstemperatur faktiskt ligger på 36,4. Lite lågt, kanske, men ingen ko på isen således. Jag är väl bara lite sådär euskefeurat. Det är en bekant känsla, en riktig vän egentligen. En annan bekant känsla är rädslan, den är min trogne följesven, den. Ibland önskar jag att jag hade haft en annan följesven, men vi kan ju sällan fritt välja våra följesvennar. Det är väl oftast dom som väljer oss, kan jag lite tycka liksom.

Ingen förstår mig, och hur skulle dom kunna det?

**///~

Favorit i repris: Korvkatten.

.

.

Bloggens ständige sekreterare: P-dog!

,

,,’

, 

Space filled. Job done.

The Crazy 88

Åh nej, problemen gaddar ihop sig. Vissäligän är det den tiden på året, men ändå. Il problemo bombastico. Nu känner jag mig som en Uma Thurman som heroiskt klarat sig igenom en lång strid när hon blir omringad av the crazy 88:s och läget ser hopplöst ut.

Eller kanske mer som Elefantmannen

... 

..
I am not an animal..

Jag bläddrar i Ordspråksboken efter lämplig.

Kanske nr 27: ”Some humans ain’t human.”

Eller nr 37: ”Trängslan ger ängslan.”

..
Tröst 

 ...Framtidsplaner 1: Dricka kaffe.

..Framtidsplaner 2:
Att stå som segrare:

..

...

Åh nej, jag mätte min temperatur nu, bara 35,5! Kan de va verkligt?  Då borde jag va immobiliserad, i dvala, eller? Ytterligare en av Ödets Nio Hundar? Ytterligare en Crazy 88? Jag måste genast köpa ny termometer, på nätet, för hemkörning.
Inbillning är inte bara ett fenomen, det är ett alternativt fakta. 

Eh, existentiell essens

.

..

Typisk morgon hos undertecknad;

Mediciner,laptop,fjärrkontroller, kaffe, sladdar.

 

..

:

Hörnu:

  Golfströmmen har tappat 15% i styrka de senaste 50 åren. Ett faktum som har betydelse för oss här i skandinavia. Men ingen verkar orolig, konstigt nog. Kanske har vi nog med ångest just nu. Åh, nej…

Vi har ju golfströmmen att tacka för att vi inte har sibiriskt tundraklimat. Men vissa forskare säger att även om den upphör, så kommer vi inte att få det kallare här uppe, därför att den globala uppvärmningen motverkar en eventuell nedkylningseffekt. Resultatet kanske ”bara” medför att vårt nordeuropeiska klimat kommer att bli mer instabilt, med extrema svängningar mellan värme och kyla och mellan torka och nederbörd.

Andra forskare tror på en kedjereaktionseffekt där en kallare Nord-Atlant kommer att innebära att uppvärmningen av Arktis kommer att vända till en långsam nedkylning och innebära början av en liten istid. Hoppas kan vi alltid. Aber Schadenfreude kommt hierher, denke Ich.
  Dödslinjen för deklarationen närmar sig. Åh, nej – budget-ångest..

Sommarväder och jag har vinterdäck på. Åh nej, polis-ångest.

Bilen obesiktigad. Åh nej, mer polis-ångest.

Två tredjedelar av månaden redan svunnen. Åh, nej, tids-ångest.

Utvecklingen i USA är typisk. I hela värden blir det mer och mer affärer och mindre och mindre solidaritet. Girighetens ensamhet breder ut sig.

Men alla ska vi dö en dag. Alla andra dagar fram till dess ska vi leva.

Alla andra dagar efter det ska vi vara döda. Att dom döda dagarna är flera spelar ingen större roll för omgivningen, i varje givet ögonblick. Vi lever ändå mest i deras huvuden, som skruvade, fördomsfulla, förenklade, fördummade versioner av oss själva. Både som ofödda, levande och döda.

  Sanningen mellan våra riktiga jag och våra uppfattade jag ligger inte nånstans mitt emellan, för vi kan inte se skogen för alla träd som står i vägen. Våra riktiga jag lever i en helt annan dimension. Som i våra internet-moln. Som i tecknade filmer där ett litet åskmoln följer en olycksfågel överallt. Och vi skrattar aningslöst åt en stackare och fattar inte att det är vi som är stackarna här. Sjung i kör.

Åh nej, existentiell ångest åckså.

  Jag föddes med en tickande bomb i huvudet och jag saknar mig själv, kom snart tillbaka, är jag snäll. Jag behöver lite sällskap här i mitt esoteriska hålrum, vilket skulle behöva dilateras. Men det tjänar väl inget till, rummet är väl elastiskt. Jag får väl inte större utrymme för det. Tomhetens kraft vinner alltid till slut och krymper oss till ingenting. Tomma skall vi åter varda. En hopskrumpen gammal ballong. Allting annat är en temporär interferens.

Är det inte Fingal Olsson som sitter här? Jovisst.
Han har gjort en ballongsprängning.

Ordspråk nummer 52: Grävd grav gapar efter kistan.

 ..

...
Kom snart tillbaka.

Les barils vide, coupain (Del 12)

2018 04 19 

Rattle, rattle, pardner.
  Hålrummet gör sig påmint. Gör sig större. Är det ett hål i mörkret? Är det jag som är hålet?

  Men; den här bloggen är väl (ett uttryck för) ett esoteriskt hålrum. Jag är nog en eterisk ande. Full av varmluft. En hårtork, så att säga. Watt, you say? How many?
  Fast ”eterisk ande” kanske är en tautologi?

”Du är som en tautologi hela du”, brukade min far säga till mig när jag stoltserade med uttrycken. Han visste inte hur jävla rätt han hade. Hela tiden.

..

   Anyhoe, på tal om tååårta, efter en ofrivillig paus med magnesiumtabletterna, (min favoritsort var slut på hyllorna), så fick jag ju tillbaka sömnproblemen. Inte direkt, men dom smög sig på, dom jävlarna. Så började jag med magnesium igen och då smög dom sig tillbaka. Inte helt och hållet förstås, men rejält försvagade. Så jag tycker mig nog ha fog för att påstå att det inte är frågan om placebo. Inte för att jag förstår (heller) hur en metall, som det förr i världen tillverkades tävlingsfälgar av, kan påverka min sömn, men där har du det.

  Nånting annat som smugit sig på (eller iväg) är effekten av dubblerad dos av levaxin, (nu 50mkg/dag), byxorna sitter definitivt lösare. Så kanske har den mystiska ”ämnesomsättningen” ökat. Inte heller där förstår jag mig på varför. Men vem e ja? En kejsare av Portugallien, i mina nya kläder.

En Horace Engdahl, ett tomt skal.
Utrymme utan vikt.
No need for inertial dampers.
Den politiska visionen blir identisk med den existentiella visionen, dvs varmluft.

..

+Måndasmidda. ½ Oettkers. Varmluftsugn.+

**///~ 

En politisk kommentar:

I’m livin in America. In America you’re on your own.

Sant då, ännu sannare nu, postTrump.

 Rattle, rattle, pardner.
::

En konspirationsteori.

Alla verkar känna varandra.

..

 

Utrymmesfyllning…<(Look busy)>

2018 04 17 

  Öh, tänkte fylla ut lite utrymme. Men nu dyker frågan upp:

Finns det här utrymmet innan jag nu fyller ut det?

Är utrymmet verkligt, statiskt, plastiskt?

Finns det ett hålrum i magen innan jag äter, eller skapar maten själv sitt eget utrymme?
Åh, jag läste en artikel i en gratistidning förra veckan, där en pretentiös föreläsarfjant påstod att vi tänker 64 000 tankar om dagen. Om en är vaken 18 timmar blir det en sekund per tanke. Jag är ingen hjärnforskare, men det verkar orimligt. Dä sulle ja aldri orka mée.

Jag är septisk till det påståendet.

Reflektion, planering? I en-sekunds-bitar?

  Det som däremot är sant är att vi tänker nästan samma tankar varje dag. Det har konstaterats rent elektrokemiskt. Undra på att vi fastnar i samma hjulspår. När nya saker händer så återanvänder vi gamla tankar om de nya sakerna. Annars skulle vi dö av överbelastning. 

Hur ska vi annars göra?, 

F-f-frågar sig den ängslige och den late. 

Den djärve och energiske säger: --

 -Stoppa in skjortan i byxorna och ryck upp dig. I stövelstropparna.

.. 

Lägg till foto, haha. *Klicka på refuse*

..

..

..

..   

Nouveaux morceaux envoutants (le plus!)

2018 04 12
 

   Eh; veckan började illavarslande.  Jag kom knappt upp ur sängen. Motion utesluten. Början till slutet? Nej, jag kom igång igen redan på tisdan. Som inte heller började bra. Det ena gångjärnet på min gamla laptop gick av på morron. Datorn har varit väldigt trög att öppna den senaste tiden och jag hade ju tä-tä-tänkt att öppna och se om det gick att smörja nånstans.

   Nu lyckades jag i alla fall bända upp skärmen i ett läge där den gick att använda, men inte att fälla ihop och jag blev trött och less och tänkte att nu jäklar är det slut med burken i alla fall. Nu är jag ”tvungen” att skaffa en nyare och snabbare och lättare och bättre dator. Tänkte jag. Men så började jag i alla fall att lite uppgivet och håglöst undersöka datorn (En Acer Extensa 5230E från 2009) och kom faktiskt fram till att det nog skulle gå att fixa till den så att jag ska kunna fira 10 års jubileum med den nästa år, dårå. En orsak så god som någon att träla vidare ett tag till..
   För att göra en långtråkig historia korttråkig, så lyckades jag pillra loss den avbrutna delen från datorn och, så att säga, dilatera upp hon-delen så att den inte kärvade och sen sätta tillbaks den och fixera den på plats med en bit håljärn. Och vips fungerar den bättre än nånsin.

   Rullen av håljärn som jag köpte för några år sen har visat vara väldigt behändig. Jag har använt rullen både till bilen (avgassystem och bensintank) och i hemmet. Lätt att klippa och bocka till och rostar inte. Jag ger den…. 5 poäng.

:

::         

 

   Så här i efterhand begriper jag inte att jag orkade ta itu med probleeemet. Men; vapaus mailmalle, poika, som finnarna brukar säga.
Lucy Liu brukar väl säga hubba,hubba,hubba, haha.

..

  Och framgång föder stavgång. Redan nästa dag hade jag kommit igång med den trista och tröstlösa och trevliga träningen. Och jag har något att se framemot och det är inte bara frågan om selbst-schaden-freude den här gången. Nouvelle montagne menacée par la prison ...
   Jag återupptog viss styrketräning i januari och i förra veckan upptäckte jag att jag faktiskt klarade att dra upp hela den här tjocka kroppen med en pull-up. Och det har jag nog inte klarat på sisådär en 20 år eller mer. Igår klarade jag också 25 armhävningar och det är väl en 20 år sen sist där också.

  Jag har vidare också återgått till 5-2 dieten. Att desperat köra 4-3 funkade bara i så måtto att jag hejdade viktuppgången. Men konceptet att fasta varannan dag, nästan, blev till slut ohållbart. Det blev en jävla jo-jo-ätning och kroppen gillade det inte. Det visar sig att det är lättare för mig, och skonsammare för kropp och själ, att jag fastar två dar i sträck, onsdag och torsdag och sen är det klart.    Det är alltid första fastedagen som är jobbigast, konstigt nog. Den andra dagen går alltid lättare, för då producerar kroppen gärna lite pigghets- och skärpnings-hormoner, antagligen för att kroppen tror att jag är för lat och dum för att hitta mat. Nu får jag i alla fall lite bättre rytm på veckorna. Och förhoppningsvis kommer väl levaxinet att åtminstone något hjälpa till att öka ämnesomsättningen så att jag kan komma tillbaka till en vettigare vikt så småningom.
  Men il dottore bombastico hämnades på mig och avbokade inte läkartiden jag hade, trots att hon sa att hon skulle göra det. Idag kom en räkning för det uteblivna besöket. En värdslig sak som jag får ta med mitt vanliga upphöjda zen-lugn.

Stenbuddism:

För att göra mig glad

Häromdan kunde jag följa en mink som simmade längs åkanten, oftast under iskanten. Då och då dök den upp ovanför ytan och jag försökte få den på bild, men den var hela tiden för snabb. Det var en baddare på minst ett kilo, tror jag. Vi kallar minken en invasiv art och jakt är tillåten året runt. Det fanns europeiska minkar, flodillrar, men de lite större, och inte lika födokräsna amerikanska minkarna rymde från sina koncentrationsläger minkfarmarna, och konkurrerade ut de europeiska minkarna som idag är sällsynta och utrotningshotada. Så kan det gå. Hur som helst, att se den i det vilda gör mig glad. En tuff liten kämpe, ensamlevande, fredlös i landskapet. Ungefär som jag känner mig.

Förmätet av oss människor att kalla den invasiv. Människan har ju infört den. Inte bara enstaka djur, utan i miljoner, för att tjäna pengar på dess päls. Bara i sverige dödas över en miljon minkar på minkfarmar, varje år.

Springtime for Hitler. And Germany.

 :

;

”Arkivbild.”

Leviathanskt: 

Och en halv miljon svenskar medicinerar mot sköldkörtelproblem, undra på att den enda medicinen, Levaxin, från en enda tillverkare, Takeda, tar slut. Och ingen verkar veta varför skördkörteldiagnoserna ökar.

Har ökat med 150 000 sen 2006.. Skumt, det. 

Är det ryssarna som testar biologiska vapen?

I alla fall; efter drygt 2 veckor på dubbel dos levaxin; inget märkbart resultat på humör, energi eller ämnesomsättning:

”Who do, who do you think you’re fooling”.

:: 

Paul Simon: 1973:  Loves me like a rock.

**///~

Och sen:

En höjdare från Höglund:

Sympati och nostalgi. 

::
 

Varför det?

.
för att göra mig glad.

Ordspråksinlägg 1

   Ordspråksboken

 1: Alltfort vuren, hellre bliven.
 2: Den som låter sig köpas är redan såld.
 3: Jag vakna i morse – så va den dan förstörd.

     (Euskefeurat)

 4: Ju fler desto värre.(Talesätt från SSFF, Svenska Social Fobi Föreningen)

 5: Nävrätten är en dålig knogmacka.

 6: Ta ut glädjen i förskott, ty ingen kan ta den ifrån

      dig i efterskott.

 7: Knutna nävars barndomsdans är vuxenhetens

      ensamvals.

 8: Den orättfärdige får ingen efterrätt.

 9: Det som en gång var, finns kvar. 

     (Ur Gubben i stugan)

10: Odrömda drömmar är som otäckta gravar.
11: Bättre rensa luften än göra i allmänhetens byxa.

12: Den som hör, den bör.
13: Låt ej tempot diktera takten.

14: Barn är vuxna som aldrig födas.

15: Det finns ej bättre framförhållning än bakhållet.

16: Den rakryggade plockar inga hjortron.

17: Inget förstånd utan missförstånd.

18: Fråga först, förstå först.

19: Den som ej kan vänta, kommer aldrig i tid.

20: Den som jagar tiden, tappar friden.

21: Bättre att veta att man tror, än tro att man vet.

22: Den lättretade är alltid redo.

23: Ropa hej innan du hoppar över bäcken.

     (Efteråt kan det vara försent.)
24: Den envises lön – den otåliges avund.

25: Själv är bäste plågare.

26: Tempus, tempus, illegitimi tempus.

27: Some humans aint human (John Prine)
28: Vinnarens ansikte är ensamhetens rumpa.

29: Tiden är inte en klocka.

30: Bräddfulla glas spills mer än halvfulla.

31: Man ska aldrig säga alltid.

32: Bättre en god halv än en halvgod.

     (Bättre en god halvportion än en halvgod
      helportion)

33: Varje vilja är varken eller.

34: Den som jagar tiden hamnar alltid på

      efterkälken.

35: Använd balansen, annars tappar du den.

36: Syndens glädje har alltid sorgkant.

37: Trängslan ger ängslan (SÅS, Svenska Ångest Sällskapet)

38: Om inte det goda kan komma till dig, får du

      komma till det goda.
39: Den som reser ofta får mera retur än tur.

40: Ständig tillväxt ger cancer.
41: Tiden går alltid fortare än du.

42: Den långe kommer ofta till korta.

43: Kort fråga - långt svar. Lång fråga - kort svar.

44: Buret barn falla tungt.

45: Efter mat blir en lat.

46: En stege, om än aldrig så lång, för dig aldrig

      framåt.

47: Den girige letar genväg, kör i diket på 

      raksträcka.

48: En persons gåva är en annans skuld

49: Aldrig är alltid oftast.
50: Ödmjukhet är ingen essentiell aminosyra.

51: Att ta dig tid ger dig frid.

52: Grävd grav gapar efter kistan.

53: Det som ej omtalas är det som i drömmen 

      uppenbaras.

54: Snar till vrede, snar till löje.

55: Förlorarens triumf är vinnarens ambulans.

56: Till skott är du kommen, arkebuseringspluton.

57: Tittares diskretion är tillrådlig.

58: Den som förlåter, älskar. Den som älskar, förlåter.

59: Ängslig blir som ängslig gör.

(Editerad av Soeur Sobril och Friddja Berg)

Nummerologi

2018 04 01 

  Eh, ett mars frystorkade ihop och blåste bort.

Men ett redan dammigt april ställdes genast fram på bordet..

Kanske är det samma april som förra året. Ett riktigt beläte, på min ära.

  Kanske en Carlsson kommer, som ett yrväder, med en toarulle i svångrem runt halsen. Skalla vi alla den vägen vallas? Den blankslitna högertrafikvägen.

Jag är som ett aprilskämt hela jag. 

Ändå försöker jag.

  Nå men, öfverlefvde även denna månad å min abonnerade datamängd å 12 GB. Förr i tiden var jag ju ofta tvungen att köpa extra data. Surfar jag mindre, kommunicerar jag mindre med omvärlden, dör mitt internetintresse?
Aja. Blir jag mer och mer avkopplad? Min nya telefon är otäckt elak. Den tar varje tillfälle i akt för att påminna mig om att lägga till ”ny kontakt”.

Det ska väl telefonen skita i. Jag har redan lagt till mitt alter ego, räcker inte det?

Min.

  I alla fall firar jag idag, i alla fall, som alltid, min Bemödelsedag.

Och; Åh vad jag har bemödat mig! Om ni bara visste vilken bemöda som fallit på min lott. Genom åren. Det gäller att leva i numret. Det numret är som en vass kniv, dold i min ficka. Om det behövs kan jag snabbt rycka fram numret och vifta lite med det. Men jag får ju vara försiktig så att jag inte skär mig själv. Kniven är ju både tve-eggad och spetsad i bägge ändar.
Twin-death.

  Kompis, jag impulsköpte häromdagen en uppsättning emaljmuggar. Jag har i många år saknat min gamla emaljmugg från 70-talet. Den var oöm, hade perfekt storlek och underbar patina. Men min dåvarande sambo påpekade att emaljen var skadad på insidan och detta gjorde min kära kopp hälsovådlig ”eftersom att” då giftiga ämnen kunde sippra ut. Motvilligt gick jag med på att slänga muggen. Emalj-nostalg.
  När nu sen mina kära kommunistkoppar har gått sönder, en efter en, så tänkte jag att det var läge att köpa nya (dyra) emaljkoppar. Så jag beställde en uppsättning tyska bundesrepublik-koppar på nätet .

  Tyvärr blev dom en kapitalistisk besvikelse. Den angivna diametern på 8,4 cm visade sig vara ytterdiametern och en emaljkopp har ju rejäl fläns, så kopp blev flopp. Innerdiametern var bara ynka 6,9 cm. :(

  För kaffe funkar den ju fint, men för te blir den aaaaningen för liten. De ideala måtten för en kopp som både passar för kaffe och te, är ju 8,5 x 8,5 cm. (Innerdiameter och höjd.)

..

 Aja; siffror, siffror, men dock 500 kr ”bortkastade”.

D i s s a p o i n t e d.
Skicka tillbaka? Skulle inte tro det. Köpa nya koppar? Skulle väl tro det.
Det är i alla fall skönt med en känsla som inte är nedstämdhet. Ty: Om du kan bli besviken har/hade du fortfarande förmåga att hysa hopp.

Hoppla. 

Häromnatten hade jag en dröm där en främling, i förbigående, påpekade att han, för sitt inre öga, sett min magiska lyckonummer, 523 683, och att jag gjorde klokt i att notera detta för framtiden. Han visste inte hur och när, men när dessa siffror dyker upp så skulle jag veta precis vad jag skulle göra. Jag tog mig raskt ur drömmen och skrev ner numret. Nu börjar en lång väntan.

.

. 

Men jag vet att jag inte är så mycket att lyssna på.

.

. 

Eller att titta på.

.

. 

Eller att mätas. Me cup runneth nith over.

^ 

När jag publicerade min långfilm Pole Warrior fick jag många besök från Polen. Troligen från polska fascister som trodde att det handlade om en krigar-hjälte från Polen (Dock ej kapten Kloss) och inte en mesig stavgångare från Moder Sveas Lycko-La-La-Land.

Lustigt, det. Les barils vides, kompis. De Basala Ganglierna slår till igen.

.

. 

Dagens bröder: 

Righteous Brothers:

I’m so lonely!

Jag har fortfarande kvar lågpris-ep:n som låten ligger på.Fortfarande en av mina favoriter bland 'de lonely tunes'...

---------------------word-------------------------------