Text is king.

Rubrik: Död och pina 2024.

(Man kan inte förlora sin självständighet om man är ensam i hela världen.)

1. Text om rädsla och krympande egenvärld.
2. Själavandringar.
3. Hisbollabompa. (Video)
 

Sånger från en undergångsutopi. Del 4 av 3.

April, baby, april.

Vädret instabilt. Snön är borta men det är inte vår. Det känns som om det inte är nån årstid alls. Världen har fastnat i nåt slags limbo. Kriget går dåligt för Ukraina. Mellanöstern går åt helvete för alla parter. Det finns bara ett spår och det leder... ingen vart bra.  Islamfascisterna o Nettanyahus reaktionära fascister bara eldar på. Och USA verkar maktlöst o handlingsförlamat, i väntan på att Trumpsituationen ska lösas.

Typ aj,aj jippie.
Jag känner mig lite som hippien i Bellamy Brothers sång från 92. Old hippie.

”Now, the world may change around him, but he just can’t change nomore”.
Typ aj, aj, hippie. dårå. 

Jag är tung, trött, tårfylld. Igår åt jag för mycket, så idag mår jag illa.
Jag skulle behöva implementera, men det känns meningslöst.
Ingenting verkar hjälpa. Baby. Serves mig right to suffer.
Det regnar som i Taxi Driver. ”Well, I’m the only one here.”

Typ no es posible, José. 

I ain't marching anymore. Phil Ochs.

 Only the tired hunger to rest. I ain't marching anywhere. Fast.
We are all going die one day. But all the other days we will not.
How about today. Which day is it. 
An' where ar' me old panties. an' their old contents. 
(Lost foreva'.)

But, baby, I aint marching. How could I, with my old knee. How could I write anything of any importance at all. It's just not in me. In my pants, yes. But not so much in me. And how 'bout today, which day is it?  Hello there, welcome. Leave your troubled trousers outside, please. They are ugly. Ugly as drunk.

Ett besök hos en hoppkvinna.

 Skiss 1B: 

Trött på alla omskrivningar.
Och om jag är en proverbial Don Quijote, var är min Sancho Pancha.
Om min Sancho läser det här; Förlåt mig. Mutta anteeksi.

...
Hoppsan va hände med resten av inlägget? Putz weg! Mutta nytt!

... Detta är ett försök till rekonstruktion..
That's just the way that world goes round.
I was up one day and the next I was;  down.
Och jag minns inte vad allt jag skrev. Vad allt jag skrev var skit. Frågetecknen hoppar sig. Och skymmer sikten.
  Jag besökte i alla fall denna hoppkvinna på måndagen den åttonde denna månad. Och inte har jag mycket att hoppas på vad det verkar. Som. Men för all del, jag kan ha fel.(Det börjar värka .. banne mig, typ.) Kanske PFSS, kanske en form av fibromyalgi, kanske nånting obestämbart, obehandlingsbart. Det kan vara rättvisan som nu hunnit ifatt mig, efter alla dessa år på flykt. Det som hände var att jag vände mig om och det fanns ingen där. Och när jag vände mig om en gång till stod döden där och pekade finger. Och hen sa: "Du känner väl mig?"  eller kanske var det: "Du känner mig väl!". Och jag sa: "Say; what?"
NTS: PFSS låter som en föraktfull fnysning. Ont i knäna? PFSS! din jävla simulant. Ryck upp dig för fan.. Du är ju bara lat.

If not if existed. (Experimental excorcisms)

 Ett påbörjat arbete. Full av meening eller bara meen. (typ för livet)
Jag har ett bokat möte med en hoppkvinna. Åh nej; är det schrödingers katt, all over again. Är jag både hoppfull o hopplös samtidigt. A two-state-solution? Vilken andlig brottningsmatch. Vilket Patello femoralt smärt syndrom. Vilket skulle bevisas, men inte blev det. Som jag själv. Jag förblev obevisad, trots alla anschträngungen. 


[Insert edit don't worry kyoko video] (oder etwas anders)

[Insert Di Arbuzn 1965 video]

Anteckning till undertecknad: Jag måste besegra If. Men ej idag.
Anteeksi, mutta kuolen pikkuhiljaa. Anteeksi, mutta. Mutta, anteeksi.
Piccolissima serenata. Und vie.
Är jag som en liten serenad, hela jag?

Nån va på dörren igår, som Ulf Lundell sjöng. Var det...du?
Eller din chokladvän..

Sånger från en undergångsutopi. Del 3 av 3. Unthanks.

Vem är ni?
Vi är dina bröder.
Har ni kommit för att hämta mig?
Vi har sedan länge gått vid din sida.
Vi tackom nu så gärna.
Som vi brukar säga:
Unthanks is the world's salary.
If unthanks was money, I'd be pretty rich.
but it's all for naught and all pain, no gain.
You can't win, can you?
No, dad, I can not.
I see what you did there.
Member or no member. 
Your boat's a-float.
I skuggan av mitt eget flöte.

Typ: Kiitos kysymästä, olen kunnossa.

Sånger från en undergångsutopi. Del 2 av 3. Ahimsa.

 Eh, Om du inte kräver nåt av andra kan ingen kräva

nåt av dig. Eller va. Har jag verkligen levat så.

I så fall; aj aj jippie. Nu verkar det som om jag

tappat en annan tve-eggad försvarsmetod; 

tröstätandet.  Den kanske försvann tillsammans 

med inbillnings-förmågan. 

Jag tror att de kanske hänger ihop på

något sorgligt sätt. Kraven, trösten, inbillningen.

Något slags faux-pas,... eller rättare sagt; pas-faux.

Eller pas-faux-pas. (I vals-takt, dårå)  

If it's not helping, it's hurting.

I mina desperata försök att träna mig i form så

kanske jag har slitit ut mina knäleder i förtid. Precis

som ett bildäck har ett visst antal mil i sig.  Sen blir

det punka o man kör i diket. Det går ju bra det här.

Nä, kompis, du kör ju nere i diket. 

Se upp för mötande trafik.