Immer etwas, del 3

*
Så lades ett år till i ryggsäcken. Den blir tyngre och tyngre. 

Per är full av tomtar. Hur ska lillan orka?
Jag vaknade igår med ledsmärtor o irriterad hals o huvudvärk, typiska symptom på en elak förkylning, men under dan gick det liksom över. I dag var det likadant. Det är som om förkylningen inte vill/kan bryta ut ordentligt. Men det är väl synden som straffar, eh-eh: mig själv.

Och så hjärtklappning på det. Och så gall-hugg på det. Aja. Jag är visst full av tomtar. Och i mitt rum sitter det en elefant.

 **

Jag gingo ändock åstad å min promenix. Gick kl 9, kom tillbaka kl 10:30. Standard-tid.

Mötte en trevlig promenadkollega, finnen. Han är alltid cool och positiv, babblar inte. Hans spaniel är misstänksam mot mig dock. Det roliga den här gången var att vi inte möttes på gångvägen eller stigen, utan på långt håll, vi var inte närmare varann än cirka 100 meter.  Han höjde sin hand i luften, högt och bestämt, men vinkade inte. Jag svarade på samma sätt. det var som två fåordiga cowboys i en film som tyst och respektfullt hälsade på varandra från varsin sida av en flod och sedan red vidare åt var sitt håll.

Sedan såg jag blommande syren.

Så nu måste skomakarn i den gamla skrönan avsluta sin ledighet, haha.

Jag hade tänkt åka å handla sen, men väl tillbaka i lägenheten svek mig modet. Jag vågade inte mig ut igen.  Det där modet kan man aldrig lita på.

För att ändå få något gott på denna dag, utan att förtjäna det, så tog jag och bakade, men det blev inte så där jättelyckat, typiskt va?

 ***

Dagens artist: Ernst Rolf

https://play.spotify.com/artist/7ABFEDbuzeJHelRRo1xDAI
”Bättre nu på gamla dar”

Hade ju tänkt länka till sången ”Lägg dina sorger i en gammal säck”

För att anknyta till början av inlägget, (det där med rygg-säcken) men det fanns ingen Ernst-inspelning av den sången, att länka till på nätet, konstigt nog.

****

Dagens insekt, tusenfoting. Lite grann för att den har för många ben för att vara "äkta" insekt. Men den har exoskelett, och det är alltid cool. 

Som Steve McQueen.

Sedan åt jag en fin bemärkelsemiddag dårå:

Och såg på tv:

Här jobbar vi.

Jag logg i mjugg, i min mugg. Ville inte vara njugg, men jag var det i alla fall, för fan. Ä en noga, så ä en.