Saker går sönder

En hemsk lördag. Saker gick sönder. Externt och internt.
En riktigt jävla frossar dag, typ över 3000 kalorier. Så magen protesterade å det bestämdaste. Synden straffar sig själv.

Min Gud, min GUD, varför har jag övergivit DIG?

För att citera profeten Skojten:

”- Vad har ni gjort av min nya cykel, era skitstövlar?

Å då svarade vi:

- Det vet vi inte. ”

Video från kulltoppen. Senzorama.
När dagen var ung, innan molnen täckte hela himlen. ...

Bonusfilm: Vi har gjort vårt.
..

Slutkläm:

Det är lika bra att sluta drömma.

Det går åt helvete i alla fall.

För om man drömmer om Paris

hamnar man på något vis

lik förbannat i Hudiksvall.
(Pessimistkonsulten)

Har den är, mon frere, capable.

2017 01 13
  Det är fredagen den trettonde och jag känner mig en aning visceral. Till skillnad från andra dagar då jag känner mig helt och hållet visceral.

Nåväl; även om jag är visceral så tittar jag ut ibland. Och visar upp min avart. Ofta blir det kanske topsy turvy, men vad gör man? Så gott man kan, förstås. Om man nu kan förstås överhuvudtaget. Och hur gott kan man? Juryn överlägger. Den sanna verkligheten är absolut en enhet, men inte identisk med det goda. För världen är så geschäftig. Och Danmark är beskäftigt. Dom har ju till och med en beskäftighetsminister, tro’t om ni vill.
Och apropå Euklides (filosofen, inte matematikern) i förr-förra inlägget. Jag känner mig EU-klitisk. Särskilt efter att ha ätit 2 semlor idag. 

Hubba hubba hubba,  

I alla fall blev en fjärde motionsdag i rad, av. Det var hårt i spåret. Jag gick över en frusen åker. Gonatt jord, typ. När du måste gå går du.
 

  

 Jag kom hem ok. Mötte min granne Limmaren som berättade att han ska flytta nästa vecka. Så kul. Jag åkte och handlade. Under budget. Kul.    

Läste ett manifest :   
  
Riktigt jävla kul.

My name is Jon Johnson..

I come from Wisconson.

 *
Nu börjar det: Ännu en nollgradig dag efter en regnig kväll, följd av en minusgradig natt. Så det var väldigt isigt på trottoarer, gångvägar och stigar. För tredje dagen i rad lyckades jag dock ta mig iväg på en promenad. Och idag kändes det bättre och hunden hjälpte mig faktiskt att gå en full runda på 1 ½ timme. Dock ännu så länge utan stavar. Men revbenen smärtade inte alls så väldigt mycket, så imorron kanske jag stavar. Eller vore det övermodigt?  Du vet; det som går före fall. Nåväl efter 3 dagar känns det som om prolle-vanan är återerövrad. På det viset att det nästan kräver en mental ansträngning att låta bli, dårå.
  Eh, i höstas köpte jag en sån där snabb SSD hårddisk på ett extraerbjudande och redan idag kom jag mig för att stoppa in den i min stationära dator och klona den gamla hårddisken till den nya. Det tog 50 minuter och sen var datorn good to go, med ny, större och snabbare hårddisk. Jag använde ett gratisprogram som ligger på Ultimate Boot Cd:n tillsammans med andra nyttiga (och virusfria) små program. Där finns ett program från EasUs som klonar hårddiskar snabbt och enkelt. Jag kan rekommendera det programmet. Jag har lagt hela ultimate boot cdn på ett usbminnet som jag nu kan boota från och köra klon-programmet.
Och när man kan klona hårddiskar så har man viss rätt att känna sig som en avancerad datoranvändare, även om det hela är gjort med ett par tangentryckningar och musklick.

*******

 Dagens gamla konst från början av 70-talet, består av en omslagsbild till kult-tidningen Chock, tillsammans med mina pretentiösa kommentarer.

Så kunde vi roa oss på 70-talet, gott folk. Men säg det till dagens antiintellektuella blaserade ungdom, dom fattar nil. Vi hade Monte Python och Povel Ramel.

 

************* 

För övrigt hade jag skrivit upp på att-göra-listan att jag skulle dillatera idag, men så roligt ku-ku-kunde jag ju inte ha. Risk för sensoryoverload.
Typ, sen åkte jag till Amerika, en stund och......hem igen...

Eu-klides, av-art

2017 01 11

   Eh, en mild o blåsig fastedag. Hyfsad sömn. Inga timmar försvann. All present and accounted for. Jag kämpade mig ut på en vindig prolle. Med lite hugg och slag. Det funkade inte att använda stavar, men jag kunde faktiskt gå ganska normalt. Det var extremt lite folk ute. Men det klagar jag inte över. Jag tyckte nog att det fanns liv i jycken, åtminstone bitvis.

När jag kom hem lyckades jag inleda operation uppröjning, även om det inte direkt syns i lägenheten. Jag letade efter ett visst papper och hittade det till slut också. Sen tog jag mig för att skanna in den här gamla dikten.

Pretty pretto.
Denna mastiga dikt från 1974 är inspirerad av Lars Noréns diktsamling Revolver. Han öppnade verkligen mina ögon för hur fritt dikter kan skrivas. Varken för eller senare har jag klarat att vara så ohämmad. Ju mer jag lärde mig desto mer kontrollerad blev jag, tyvärr.
Det kan väl vara så att ett flöde aldrig är så vilt som just när dammluckorna öppnas. Sen dess har väl aldrig dom där dammluckorna varit helt stängda, utan det har alltid funnits ett utlopp. Det har helt enkelt inte kunnat byggas upp en stor fördämning. Bara en fördumning kanske. En gigantisk fördämning av dumheter.
Den är lite svårläst i det här formatet, men jag gjorde mitt bästa.

Pretty busy body:

Och vem var den här Euklides som jag glömde?

Filosofen Euklides grundade den megariska skolan. Han var en av Sokrates lärjungar, kom från Megara och levde c:a 400 f.Kr.

Euklides menade att den sanna verkligheten är en absolut enhet och identisk med det goda.
Och vad menade jag med att glömma Euklides?

Nu var det ju ganska längesen jag skrev dikten, typ 33 år sen, så jag kommer inte riktigt ihåg hur jag tänkte. Men jag gissar att det var nånting med att den sanna verkligheten inte är en absolut enhet. Och kanske inte helt identisk med det goda heller.

Läs den noga, det kommer frågor om den på provet senare.
.

|

||

|||

||||

|||||

Dort drüben

   Och tisdagen kom snabbt inridande i hasorna på den där rudimentära måndagen. Jag tappade flera timmar på morgonen, jag vet inte vart och varför dom tog vägen. Men timmarna saknades när jag vaknades. Om det hade varit lodjurstimmar så hade jag inte saknat dom, så mycket vet jag ju. När detta hära händer blir jag smått stressad och lite förvirrad. Särskilt om jag har planer för dagen, hur blygsamma dom än må vara.

  Jag kämpar för att återerövra den obestridliga vanan att ta en rask promenad varje förmiddag på minst en timme. Och idag lyckades jag också, det är 2 dagar i rad. En bra början. På en eftertankes krankes blekhet.
 

(Den här semi-hd animationen blev faktiskt inte så dum ändå.)

   Nå, jag kom ut och iväg i alla fall. Det gick sannerligen inte av sig själv. Dagen var grå och plusgraderna få. Blöta snöflingor föll glest och tungt.

På plus-sidan kunde jag notera att jag inte hade några problem med knän eller hälsporre. Uppe på en kulle började en annan vandrare helt överraskande prata till mig.  Jag möter honom ibland där i reservatet där han går med sin stora terrier. Av någon anledning började han heja på mig för ett år sen eller mer. Det är en man i 60-års åldern kanske, spänstig, välklädd utan att se snobbig ut. Hans inledning var lite aggressiv, han började med ”En fråga!…” .  Och folk som inleder en konversation på det viset brukar ofta ha något negativt och kritiskt att säga och oftast bara nödtorftigt maskerad till fråga, så jag tog liksom ett steg tillbaka och svarade lite avvaktande: ”Jaaa?”
Sen säger han, med huvudet lite på sned: ”Är det du som brukar stapla stenar här?  Jag har fått för mig det.”
Fortfarande kändes det lite negativt, som om ett verbalt angrepp hängde i luften, så jag drog lite på det (och på sanningen) och sa nånting om att jag brukade hjälpa till men att jag inte var ensam och att det inte var jag som började. (Bevakade instinktivt min hemlighet)
Men det visade sig då att han var en av dom som brukar hjälpa till att återställa när stenar blivit bortsparkade. Så det var ju värmande att finna en stenradsvän, som uppskattade min idé med stenarna och som ogillade att folk så ofta sparkade bort dom.
  Se där, dort drüben, vad som kan hända när man ger sig ut i den fysiska världen, utanför bu-bu-bubblan, du vet där tiden räknas. För att citera den kända svenska barnvisan Mors Lilla Olle;

”Åh, en kamrat, det var bra, se god dag!”

För att inte säga: ”Mor lilla bed honom komma igen”.
 

***
Sen har jag klippt ihop en liten video-kommentar och lagt ut på Youtube:
Rubotrumps.

Moi adres... 

Rudimentär måndag

**\\\~
  

  Måndag. The devil one.

Sov… ganska… dåligt. Mardrömmar en masse. Och jag kan ju fortfarande inte sova på vänster sida. Varje gång jag i sömnen, min vana trogen, vänder mig åt vänster så gör det ont och jag vaknar till. Men det går framåt, om än sakta. Inatt drömde jag att jag blev skjuten i sidan och så vaknade jag och hade ont och ett ögonblick vacklade jag mellan dröm åh verklighet. Men när jag sömndrucken kände med handen mot revbenen för att stoppa blodflödet, och fann att det var torrt där, så fattade jag att jag bara drömt upp alltihop.

  I en annan dröm sökte jag jobb på stort elektronikföretag och fick svara på en massa svåra frågor. Bl.a. skulle man nämna minst 3 arabiska klädesplagg. Jag kunde bara ett, burnus. Oh, the horror!

  Jag har också drabbats av en ytterligare, hemsk, krämpa: Kluvna hårtoppar. Det är trist att ha världens knullrufs utan knullet.
Och när jag läser di senaste inläggen så verkar det inte bättre än att jag även dragit på mig en släng av adjektivism. Fy för den lede, för det.

https://play.spotify.com/search/Ulf%20lundell%20skiten%20vinner

  Men men med hjälp av omänsklig ansträngning tog jag i alla fall en kort tur på Vintergatan där vi bor. Jag fick ingenting gratis, utan fick kämpa för varje steg. Galaxer i min braxer, di där 45 minutrarna voro långa likt eoner. Fast på slutet tyckte jag nog att hunden vaknade till lite.
 

   Och när jag kom hem kanske jag utnyttjade jycken lite för att gå och handla. Jag liksom fullföljde rörelsen bara. Mina blygsamma inköp gick på 99 kr, vilket ju inte är illa för en vecka. Klart under budget för en gångs skull. Can you hear me now?

***

 Etwas anders:

Här en tavla av den norske målaren Rolf Groven.

 

Burnus på er, grevar och baroner!
I’d buy that for a dollar…

Sedentär söndag

  Trots goda föresatser utvecklade det sig till en stillasittande (och illasittande) söndag. Både mentalt och kroppsligt.
 Försökte gå ut, men lyckades inte. Men vem har sagt att allting här i världen ska vara lätt? Pas moi. Cerebrum bypass? Give!
 

  Det blev i alla fall en billig dag. Bought naught.

****************
  Och ibland känner en sig lite grann så här:

*******************************************
Lite nostalgia för alla kamrater/comrades/kameraten:

Moi adres sovetsky soyuz.

*******************************************

Love, Lynx.