Ytterligare utsöndringar

  Bloggen, mina utsöndringar, mina utgjutelser och besudlingar. Allt är som det ska i världen. Är det inte?

Dispair, dissappear, dog. En Tröstlös Trio.

  En granne föreslog att vi skulle flytta ihop. En absurd ide som jag skämtade bort, men efteråt undrade jag ju om jag burit mig lite okänsligt och oartigt åt. Kanske var hen allvarlig. Tre veckor senare fick jag höra att hen hade flyttat till annan ort. Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen, typ. Här hade jag tillräckligt för att kunna slå mig ner inom ett stenkast från ett gott kok stryk.

  Jag filade äntligen mina stackars spruckna hälar. Jag gillar apparater, men hälarna filas bäst för hand. Det är ett delikat hantverk som måste få ta sin tid. Det är lätt att fila för mycket och då kan det bli blodigt. Men jag är ju orsaken till att kroppen får lida, som sagt. I alla fall delvis. Delvis är jag mycket rädd. Ibland är jag lidsen. Åh, det behövs så lite för att dö. Det är bara att sluta andas. En till synes enkel handling. Gränsen är inte långt borta. Jag är min egen gränsvakt och patrullerar själv. Och än så länge är det här bara patrullering, inte krig.

  Jag undrar vidare. Lärde mig att om jag torkar försiktigt blöder jag mindre. Det borde jag ha kunnat räkna ut för länge sedan. Men tempus fugit, kompis, tempus fugit.

  Och vad sägs om den där Bottas? Han verkar stark i år. Han kanske har tagit ett blad ur Rosbergs bok. Om F1 redan är igång borde väl sommaren redan vara här. Men här är det snöblandat regn och ett par plusgrader idag. Olika falla ödets lotter. En mans lyte är en annan mans tillgång. Ett snyggt plyte är ändå bara lite skinn sträckt över en dödskalle. Och hjärnan, min fiendes fiende, är märklig sak, den verkar ha som främsta uppgift att fylla ut tomrummen och binda ihop begrepp som egentligen äro separata och o-kombinerbara. Och hej presto; en alternativ verklighet uppenbarar sig.

  Och impulsiva personer inbillar sig att dom lever mera i nuet, mindfulla, än förtänksamma. Det är helt fel, dom lever bara kortare in i framtiden än oss planerande autister.

Not too bad peed by a wooden horse, or what?
Oh, no my nazi-son's bloodhound ha-ha-has sniffed me out. Nu är jag nog slut som autist.

(Det här var ett inlägg på fyllan, fyi...)
Wake the world, do it again!

::

 :::  Eh, let's sing another song boys:

 ::::Eh, will you touch me?