Hyllning till Magnus Lindberg, 19520521-20190226
..
Jag såg
att han kom med ett album 2018, som hette Magnus Lindbergs Skörd. Fick
intrycket av att det var en samlingsplatta, en greatest-hits, typ, så jag
kollade inte närmare. Nu när han dog, den 26 februari, så lyssnade jag på den
och det visade sig att inte bara är det 12 helt nya låtar, det är dessutom hans
bästa album nånsin. Ibland, kompis, ibland är det som om vissa människor är som
mest levande strax innan dom dör. Lyssna på t.ex. David Bowies, Freddie Wadlings,
Leonard Cohens, Johnny Cashs, Cordell Jacksons sista album. Häpnadsväckande
närvaro och intensitet. Så levande. Ibland får jag en känsla av att det kommer
en slags eufori strax innan döden. Ibland flörtar jag med döden, bara för att
få uppleva den euforin. Men den falska upprymdheten börjar bli urvattnad nu.
Kanske har jag tagit ut för mycket i förskott. Gäldenären närmar sig, obeveklig,
som en hotande istid.Men åter till min käre Magnus; Visst går det att tycka att han gjorde enkla rocklåtar och att texterna är lite klumpiga och valhänta, men kanske är det just därför som hans sånger så ofta är sällsynt berörande och sjungna med en stämma som känns alldeles äkta och direkt från ett kännande och levande och älskande och krigande hjärta. Men han dog inte ensam. Det är inte alla förunnat.
När sekunderna försvinner
Och när tiden bara går
Är det nåt som du vill vinna
Nåt du aldrig kunnat få
Och när solen börjar falla
Bakom stadens alla tak
Vilka andar ska du kalla
För att få ditt liv tillbaks
Det finns gator du kan följa
Det finns vägar du kan gå
Men har du någonting att dölja
Finns där ingen hjälp att få
Det finns tider du vill glömma
Och allt sånt du gjorde fel
Men att bara stå och drömma
Bara sanning gör dig hel
Ingen såg dig när du kom
Ingen bryr sig när du går
Har du alltid varit sån
En som ingen kan förstå
Ingen bryr sig vad du tänker
Dina ögon fylls av skuld
För det fanns en som ville skänka
Dig ett hjärta av guld
Dagarna har blivit korta
Nattens mörker är så långt
Du är där men du är borta
Allt på en och samma gång
Kanske trodde du att tiden
Alltid läkte alla sår
Men det är lögnerna som svider
Bara sanningen består
Ingen såg dig när du kom
Ingen bryr sig när du går
Har du alltid varit sån
En som ingen kan förstå
Ingen bryr sig vad du tänker
Dina ögon fylls av skuld
För det fanns en som ville skänka
Dig ett hjärta av guld
Jo, det fanns en som ville skänka
Dig ett hjärta av guld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar