Snögubbar o tomteskor

   Mina gamla fina exklusiva italienska Rivalstövlar har till slut spruckit lite för mycket för att kunna lagas. Men jag klippte helt sonika av de häftiga pälsskaften och trädde dem på ett par ickeexklusiva vinterboots från lågpris-Skopunkten för 199:-. Och vips, di lever än, pälsjävlarna. Och nu även bekvämare, för di att di är bredare i tårna. 
Eh, en fin framgång att notera i marginalen.

Eh, ett internt skämt:

Lördag, pas beaucop,

mon pous-pous.

Apropå mulet:

Mulet, apropos.

**
  På morronprollen mötte jag Stavsläparn som sprack upp i ett glatt leende och skämtade på sin trevliga skånska om att jag hade försovit mig eftersom jag var lite sent ute idag.

Eh, och det rullar på så. Jag är seg och ängslig. 

Och zen och änglalik.

  -Backdated…
På en kulle en imponerande snögubbe, som kärleksfullt tittade ut över det gråa landskapet. 

***  

  På eftermiddagen en god fisksoppa hos anförvant.

Köpte lapsang souchong inne i den lilla trånga affären vid torget. Alldeles för folk-packat där inne. Skulle inte förvåna mig om jag drog på mig en förkylning till, så här på slutet av året. Var nära att vända i dörren när jag såg hur trångt det var. Men jag ville så gärna ha mitt kära lapsang, som förr fanns i vanliga matbutiker, men nu måste köpas dyrt i specialbutiker.

106 kr för 200 gram! Aja.
****
På förkommen anledning som jag straxt förglömde sååå kom den här mastiga texten upp i huvet igen. Men lite tål den att upprepas ändå.

Vän!

I förödelsens stund,

när ditt inre av mörker betäckes,

när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,

tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,

hjärtat ej sucka kan,

ögat ej gråta förmår;

när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,

och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,

säg, vem räddar dig då?

— vem är den vänliga ängel,

som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,

bygger på nytt din störtade värld,

uppreser det fallna altaret,

tändande där flamman med prästerlig hand?

Endast det mäktiga Väsen,

som först ur den eviga natten

kysste Serafen till liv,

solarna väckte till dans.

Endast det heliga Ord,

som ropte åt världarna:

»Bliven!» —

och i vars levande kraft världarna röras ännu.

Därföre gläd, o vän!

och sjung i bedrövelsens mörker:

Natten är dagens mor,

Kaos är granne med Gud.

Erik Johan Stagnelius 1793-1823