Och jag vet vad dom
tycker om mig. Jag känner mina pappenheimare.
Ich kenne sie. Jag är en usel kämpe. Svag och rädd. Mitt motto; Det är aldrig för sent att ge upp. Inför ett gupp.
Ich kenne sie. Jag är en usel kämpe. Svag och rädd. Mitt motto; Det är aldrig för sent att ge upp. Inför ett gupp.
Jag fick ett brev
från K l i n i k e n . Blodproven från
förra veckan visade ”förhöjda” värden av sköldkörtelhormon. Dom vill ha fler
blodprover. Och ett av symptomen på sköldkörtelcancer är ju precis det som jag
upplevt sen början av året. Irriterat svalg och svårt att svälja. Plus saker
som upprepade envisa förkylningar och kräksjuka. Men det är ju aldrig försent
att ge upp här i livet. Och att tappert kämpa mot krämpor, det ligger inte i
mitt DNA.
Jag ryckte upp mig
och försökte distrahera mitt fallande alter ego med att byta till vinterdäck på
Svarta Faran. Men väl inne på GDS-hallen visade det sig att jag glömt låshylsan
till hjulmuttrarna. Och så handlingskraftig e ja inte, att jag i ett sånt
predikament skulle klara att åka och hämta låshylsan och fullfölja projektet. Nä;
Jag gav upp och åkte bara hem och suckade och la mig i soffan. Sån e ja.
The end is nearly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar