Inlägg 191..(Over the hump)

2016 12 29 Tosser-day
  Fast day 2. Painday 5.

Det kom lite snö, lite sent, lite rent.

  Mitt revbensbekymmer är kanske en aning bättre. Men tydligt är nog; detta kommer inte att vara över på en vecka. Detta kan vara muskelbristning och/eller revbensfraktur. Och allvarliga sådana kunna mycket väl sitta i resten av livet, hur långt detta nu visar sig en gång bliva. Jag känner ju fortfarande av en muskelbristning i axeln från 2005. Fast dock bara vid viss ansträngning, såsom stenkastning. Vilket man gott kan leva utan. Ingen personlig intifada i sikte.

  Jag var tvungen att ta en promenad till brevlådan idag. Och jag klarade i och för sig 2 minuters försiktig promenad, men det var inget nöje just precis. Stön-stön, pust-pust.
  Prövar med epelekptrisk värmedyna, kanske det ökar blod-genomströmningen, vilket kanske påskyndar läkning, eller så tvärtom.

Immer etwas. Die eine oder die anderer. 

Allein muss es sein, nein?
Muss i denn, muss i denn

zum Angst-stadt hinaus, Angst-stadt hinaus

Und du, mein Schatz, bleibst hier?

Was soll Ich doch denn machen?
**

  Aja, jag vore nöjd om jag slipper…
In i himlen. Förbi sankta Per. Sakramentskade idioto.

 Call me not.
Hermetiskt. Patetiskt. Pathos.

  But I digress, I must confess.

                     Uppskov är mitt favoritord.
***
BTW; min bror ringde, han vill ha sin bror tillbaka. Han heter Hans, men bror hans heter Bror. Å, om jag tog alla mina bröder och la ut dem i en enda långa rad här så skulle man komma……. Sanningen närmast.

****

Dagens låt 1: en klämkäck hamburgerpolka från Norge. En måste ju bara älska slutet på låten. Omtag efter omtag. 

*****
Dagens låt 2: Gordon Duncan, The High Drive, 1997.

  

Den talar för sig själv, en uppvisning av mästaren.