Lost dogs & mixed blessings

  Eh, en fastedag trots allt, men gallblåsan gör sig ändå påmind, trots att ultraljudet tycks visa att allt e normalt. 

   (De e ni som e konstiga)
  Lunkade långsamt i leran. Låg sol, vacker himmel, tungt sinne.

En helga trefaldighet i idodometri och ja; Jag är idodometrisk, hela jag.
 

  
Lite tidigare plockade jag enbär i skogen, med blodiga fingrar som del-resultat. Dessa enbär ska jag använda i vörtbaket.

***
 

  

            Humidity built the snowman, 

 and sunshine brought him down.

****
   Och vidare:

Jag var ute en sväng med bilen idag. Fick lov att besöka flera affärsplatser men glömde ändå nåt viktigt. Men under tiden; Jag stiger ut och in genom vänster dörr, precis som om det alltid har varit så. Precis som om ingenting har hänt. Precis som om det vore det normala. Men de e ni som e konstiga, de e jag som e normal.

  Och svalorna kommer tillbaka till Capistrano, varje år, normalt sett. Dom har sett mycket, svalorna. Och dom förrymda hundarna.

*****
   Och dom har sett mycket, dessa ögon som nu har sett färdigt.
   Ånej, det bådar illa. Hur ska lillan orka?

Båten blåsit ut till havs. Den skeppsbrutne dör av törst, mitt ute på det oändliga, men odrickbara vattnet..

Samtidigt, under båtbottnen, passerar väldiga valar i tung tysthet.

      

Jussi Björling 1933, Allt under himlens fäste.