Ultraljud, i och för sig.

2016 12 12 Ultraljud; i och för sig...

  Säsongens kallaste dag, minus tolv. Men nöden har ingen lag, jag var tvungen att skotta fram den myggfria bilen och åka till sjukhuset för min gallblåsepolypkontroll, kanske den sista. Jag var den enda patienten i väntrummet, det var skönt i och för sig. Ganz schnell fick jag komma in ultra-rummet, och den här gången var det inte den hemskt stora salen på säkert 100+ kvadratmeter, utan den lilla intima salen på cirka 75 kvm. Där fick jag vänta länge, länge, halvnaken, i all min bleka fethet. Efter 50 minuter började jag dessutom oroa mig för att parkeringstiden skulle gå ut och jag var just på väg att ta min mats ur skolan och gå därifrån när fonografen, doktorn kom in. Nå, det visade sig att polypen inte hade växt på 6 månader, utan låg kvar på 4-5 millimeter. Det var skönt i och för sig. Mindre skönt var att doktorn tryckte väldigt hårt på gallblåsan med scannern, så nu värker den lite grann. Hoppas att den inte har spruckit.

 

 
***

  Aja, jag hann i alla fall precis tillbaka till bilen nere i det underjordiska garaget innan p-tiden gick ut, vilket hade kunnat kosta mig 800 kr.

  Jag tog inte nån promenad idag för hela sjukhusupplevelsen var så mentalt ansträngande att jag kollapsade när jag kom hem. Och när jag kollapsade fick jag ju en släng av förtvivlanskniven, som dock har klingat ut nu. Blodet har stillat sig.
  Eh, det kommer nog att visa sig att 2016 var ett överlevnadsbart år trots allt. En får va gla för de lilla.

  Hjälp mig. I och för mig.

   4_18807