Sediment

2016 12 28 
   Painday 4. Jag saknar mina kära prollisar. För varje dag utan kontakt med yttervärlden sjunker jag allt djupare ner i mina sediment.

 Åh, åh, åh, årets ångestssssediment lägger sig tunga inför övergången till det nya året, som ju bara medför ännu mer av samma ingenting som förut.

Sedimental sentimental sentences. AIW.

DVS:NOTHING
**  

 

  Jag saknar ibland mitt gamla tillhåll på landet. Mitt i naturen. Körsbärsträd, äppelträd, syrener, hagtorn. Rådjur, älgar, rävar, harar, katter, grävlingar, snokar, alla hälsade de på här ibland. Och bara 200 meter från huset, ute i skogen, såg jag spår av ett lodjur. Och jag fällde träd på tomten med motorsåg, bara en sån sak! Högg ved till öppenspisen. Högg nästan av mig tummen och fick åka in till akuten och sy ihop skiten. Den charmiga manliga sköterskan som skulle förbereda mig för kirurgen, log att och sa att det luktade blod långt ut i korridoren.
Crazy days, those, bros. Looked lively.