Pas pax vobiscum, intestum protestum

2016 12 27 +'+
   Painday 3. Pax vobiscum. Ingen pax på natten, svårt att hitta en smärtfri liggposition. Å så fort man hittar en måste man ju upp och pissa. Eller dricka. It’s no picnic, Peter.
   Magen krånglar, reagerar negativt på helgens frosseri. Intestum protestum. Och så är jag orolig för sköldkörteln. Beskedet om förhöjd nivå av sköldkörtelhormonet kom som en blixt från klar himmel. Eller som som som att trampa på en kratta och som skaftet som flyger upp och som slår en i huvudet. Det har jag dock aldrig sett i verkligheten, bara i skämtteckningar. Och jag har krattat en hel del i mina yngre dar. Men nu har jag väl ändå krattat färdigt. Förutom metaforiskt. Vilket skulle bevisas.
  

  Jag ska skriva till gynekologen och begära utskrift av blodproven. Det är ju så frustrerande och nedlåtande när vårdpersonal inte ger en alla fakta i siffror utan bara talar i allmänna ordalag om ”förhöjda värden”. Jag vill ju ha siffrorna så att jag själv kan bedöma om jag behöver oroa mig eller inte.  
**

  Jag ägnade flera timmar åt transkribering idag. Det var bitvis besvärligt, dom där hundarna kan fortfarande bitas. Men det är ändå intressant och rörande och sentimentalt att pyssla med dom. Dom svarar liksom fortfarande på tilltal och beröring, dom små liven. Bless their little doggie hearts.
***
  Sen ägnade jag nån timme åt en liten animation. I still live inside your face, friends. Ha-ha.
 

****
 

En gammal mobilbild från en Karolinsk mottagning. Notera hur receptionens lilla öppning har både tjockt glas, tjock gardin och kraftiga  persienner av trä. Det skickar verkligen en signal om att patienter är jobbiga och störande inslag i vården. ()