=★=

2016 12 25
Hello blogg, my old friend, i’ve come to talk to you again:

  Flashback: Vaknade till en varm o blåsig o regnig julaftonsmorron. Full av spleen o leda, som en dikt av Baudelaire. Fick inte ens frysa. Att ha den mjuka morronrocken på morron orsakade bara överhettning och svettning, och ingen mys-pys-ombonad känsla. Denied. Unsatisfied. Unfound.

**
Jag tog ingen promenad på julafton för:

A solitairy walker on christmas eve, that is some lonely-looking shit you got right there, buddy-boyo…
   Men jag körde en prolle idag på juldagen, söndag, och det skulle jag inte ha gjort, för jag halkade till och trasslade in mig i stavarna och föll på en sten. Så nu har jag ont i vänster sida i revbenen, kanske en fraktur, en spricka. Men det kunde gått värre. Antar jag. Kunde fått en lunga eller kanske ett hjärta punkterat. Nu kommer jag bara att ha ont i några dagar, kanske en vecka.. Sen är allt lika miserabelt som vanligt..

Aja. På Julafton distraherade jag mig genom att titta på Quentin Tarantinos film ”The Hateful Eight”, och den var inte alls som jag trodde. Den slutar med den här okända Roy Orbison låten:

There won't be many coming home.

Och det visade sig vara en mycket passande sång, det.