I’m here all week, thank you very much.

2016 12 18   
*
   Hundarna strövar på fälten. Vargarna spanar från skogsbrynet.

Måste skärpa mig. Bryna mig. Slipa mig. Bli en kniv.

  Jag vaknade med halsbränna. Det kan inte vara bra. En tänker ju på krånglande sköldkörtel, eller andra förbannelser, som fetma.

**

  Ute i reservatet lyckades jag fånga en spänstig rådjursfamilj på språng över fältet. Troligen på väg till gammal trädgård, där det ännu finns äpplen kvar.

Det var en väldigt vintrigt vacker syn i motsolen.

  Och i solskenet var snögubben ännu mer lik Kristusstatyn i Rio de Janeiro.

  

***

  Och trots solskenet tänkte jag på mulenhet och blev lite inspirerad och påbörjade en animation med följande text:

Fast, jag vet inte.. Kanske inte blev så – lyckat, men hör sen.

Fortsättning följer. 

Varför är himlen mulen

Solen ej mer så klar

Varför är dagen kulen

Förr den det sällan var.

Varför ska rosor dofta

Skönt som i livets vår

Varför så ofta, ofta

glädjen så snart förgår

Varför så blek om kinden

Blomstrande var du nyss

Kall blåser aftonvinden

och kall var din avskedskyss

Varför skall ödet skilja

vän ifrån vän ibland

Varför ska döden vilja

slita så många band

Varför skall livet svinna

så fort som en tanke drömd

Varför man visst ska finna

sig ensam och även glömd

Bäst som man skönast hoppas

och hjärtat av glädje slår

Blommorna börjat knoppas

skönt uti livets vår

Då kommer vintern kalla

Vintern med is och snö

Gulnade löv som falla

Blommorna vissna och dö

Varför skall löften brytas

Löften som jämt skall bestå

Varför ska vänskap knytas

den glömmes så lätt ändå

Varför ska döden rycka

blomstrande ungdom bort

Brud ifrån brudgum stycka
Livet det är så kort

Varför skall ögat tåras

av saknad och sorg ibland

Men det en gång skall våras

för mig uti fridens land.

 Författare okänd, traditionell sång. Väldans vackert rimmat måste jag säga.