Dan före

0bemärkelsedagen.

*

Tog en lagom runda. Det var vackert snöigt och behagligt torrt. Men det gick trögt, väldigt trögt. Jag kände mig seg och trött.

Stockbjörnen sover.

Vildmarkskänsla.

**

Jag hörde sirener på håll och kom, som så ofta då, att tänka på Eric Burdons Hotel Hell, från det vassa albumet Winds of Change, 1967.
Typ:

In the dark I hear a siren

It screams across the night

Someone else is in trouble

I am not the only one…
***

Det värker i själen.

Har jag en själsporre?

Fantomsmärtor från en länge sedan amputerad… tvilling.

****

Jag fick ännu en  k a l l e l s e ,  tar di aldrig slut?

Ska jag gå dit? Jag förväntar mig ändå ingen hjälp. Men det är ju ett tillfälle att förnya recepten. Sååå jag vet inte. Den torsdan, den sorgen.