tisdag 10 maj 2016

Vi går som klockor




* (Del 1)
Måndagen kom och gick. Passerade rakt igenom min skalle utan att lämna minsta spår. Jag kom inte ens i kläderna. Försökte inte ens. Inte för att det spelar någon roll. Det viktiga är vad en… tänker. Haha.
Den enda som störde mig lite grann var den uteblivna bloggningen. Inte för att det spelar, heller. Precis som när en trär upp pärlor på en tråd, så syns det inte i efterhand när en pärla tappas, nästa pärla fyller ändå ut utrymmet. Det blir inget hål i raden.. Bara hål i huvet. Precis som när en människa dör, så blir det de facto inget håål i den fysiska verkligheten. Ibland inte ens i den metafysiska verkligheten. Vissa av oss kommer så att säga bli hittade innan vi blir saknade. Trollen. Uppspolade på stranden, ingen visste ens om att vi var ute och simmade i det jävla havet. Havet "jag" och stränderna "ni".
** (Del 2)
Idag tisdag ryckte jag väl upp mig lite. Och sparkade igång den gamla autopiloten. Tog en tidig prolle för att undvika den värsta hettan. Uppe på kullen mötte jag en gubbfan som känner igen mig och därför tvingas jag  hälsa på honom. Nu hann han kasta ur sig en hel mening i det korta mötet: ”Vi går som klockor, du och jag!”  Hehe.
Jag kissade sen i skogen bakom en buske. Inte för att jag behövde, mer som en bekvämlighetspiss liksom. Kände mig döende. Kanske hade jag pissat ut min själ. Den absorberades i så fall snabbt av den torra marken och efteråt syntes inga spår av mig. En föraning. En metafor?
När jag sen kom hem, undvek jag att sätta mig ner, utan hämtade bara min pårtmånäää och drog ner kepsen lite till och …. gick ut igen. Jag körde omkring lite i stan med min coola bil innan jag handlade. Jag hade egentligen på agendan att fixa lite med bilen idag, men såå mycket energi hade jag ju inte.
Så här såg det ut vid en korsning, nästan normalt:


Så här såg det ut vid en järnvägskorsning:

 Häggen blommar och doftar starkt, både här och där. Dom nygräddade @-bullarna doftade också starkt och gott, därinne i bilen. Jag har mina stunder.
Egentligen längtade jag inte tillbaka, utan mer som:
I went out for a ride and I never went back
Like a river that don't know where it's flowing
I took a wrong turn and I just kept going
Everybody's got a hungry heart
(Bruce Springsteens Hungry heart.)
Men jag åkte ju till slut tillbaka - varifrån jag kom. (Tillbaka till stjärnorna.)  Dagens uppdrag slutfört. Den tredelade Expeditionen lyckad. Agenten oskadd. Safehouse. Ignorerade migranterna.


Men dagens låt i bilen blir varken Bruce eller Kjell eller Laleh utan Lacy J Daltons Black Coffee. ”No good news in the news this morning”. Den dunka på tungt och deppande. Den gick som en klocka.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar