Om du på bekymren spar

*

God dag, piltar! Välkommen till min pladderpulpet.

Igår kväll var magen i uppror, kanske av allt nybakt bröd, gluten-gluttony liksom. Natten blev svettig, men dock ändå rullade timmarna på. Till slut blev det inte för tidigt att stiga upp, en linje som jag måste dra nästan varje dag, det.

Men jag tug-tug-tuggar på här, ständigt oemotsagd, ständigt obekräftad, ständigt osynlig. De ståri åff maj lajf, dät där.

Men ma-ma-magen rättade in sig i ledet idag, precis som om ingenting hade hänt. Pluskvamperfektionism, nästan det dära. Mig det slog.

**

Eh, när jag passerade stenraden på min något varma prolle, så hade den pluskvamperfektionistiska Sabotören verkligen gått till arbete på stenarna. En tredjedel av stenarna var inte bara nersparkade och fösta åt sidan, utan stenarna var noggrant bortburna och gömda utom synhåll, haha. Jag hittar dom nog. Och om inte dom,  så några andra, ännu större.

Arbetet att bära bort stenarna kräver ju betydligt mer målmedvetenhet och möda och mörk energi, så att säga, än mitt småpysslande underhåll.Så jag funderar ibland över vilka krafter som driver Sabotören. Vad består det mörka flödet av?

***

Men jag passerade den nyblommande rapsen som doftade väldigt starkt där. Och visuellt var det ju slående vackert i blått-gult-grönt.

Bild

Lite tidigare gick jag förbi det violetta blommande trädet från förra veckan, som nu börjat släppa blombladen och vinden hade lagt dem i en prydlig sträng längs trottarkanten.

(I curbed my enthusiasm.)

Och högre på kullen såg jag detta:

En använd engångsgrill i sanden och jag tänkte: Här har någon dött...Och de va inte jag.

Så småningom och vemodig eller melankolisk återvände jag helskinnad och halvlevande till lägenheten, deltog i helheten, haha.

Den enhetliga odelade helheten som ö jag är.  

****

Men idag kom min kompis modet tillbaka i alla fall och hjälpte mig att åka tvärs igenom stan bara för att handla lite. Jag kan fortfarande vinna ibland. Woo Hoo, I haven't been killed yet!

Som en service till alla Ernst Rolfare därute som hittills förgäves googlat efter texten till ”Släng dina sorger i en gammal säck” så transkriberade jag texten:

Så gott jag kunde, vissa ord var svåra att höra.

Lägg dina sorger i en gammal säck

Originalsång från 1915

Pack up Your Troubles in an Old Kit Bag

av Felix Powell och George Asafe

Svensk text Karl-Ewert, cirka 1930.

Undvik allt som kan nöta på humöret

Håll dig fri från grubbleri

Ser du svart allt, jag ber dig låt bli

Det slutar i  - melankoli

Kan du bara allting foten ge.
Får du följden se:

Tag till valspråk: ”Strunt, vad gör väl det!”

Ovanpå du alltid e’

Lägg dina sorger i en gammal säck

Som råd jag ger.

Laga att hastigt nog du får dom väck
Tänk aldrig på dom mer

Om du på bekymren spar

Då får du fler och fler

Nej,               

Lägg dina sorger i en gammal säck

Som råd jag ger.

Friar du till en vacker liten flicka

Är det bra - om du får ja

Märker du hon är falsk o vill dig skicka

bort en dag - var lika gla’

Kan du hennes falskhet blott få se

Strax du räddad e’

Minns ditt valspråk: ”Strunt, vad gör väl det!”

Andra töser finns det med.
Lägg hennes brev nu i en gammal säck

Som råd jag ger

Laga att lustigt nog du får dom väck

Tänk aldrig på dom mer.

Gömmer du på hennes ring

Hon bara åt dig ler

Nej,

Lägg ring o brev uti en gammal säck

Som råd jag ger

Lägg dina sorger i en gammal säck

Som råd jag ger.

Laga att hastigt nog du får dom väck
Tänk aldrig på dom mer

Om du på bekymren spar

Så får du fler och fler

Nej;

Lägg dina sorger i en gammal säck

Som råd jag ger.

(Tags Ernst Rolf, text, lyrics)