Sotiga rester

2016 05 01  Blog-blues/Sotiga rester

*
Så; halkade vi över tröskeln in till Maj.

Det känns väl sisådär. 

Typ; Ånej redan Maj! En månad närmare döden.

Men i alla fall min tredje blogg-månad, alltid nåt å ”fira”? Tja, jag firade med magproblem och blodbad i toalettvattnet. Det såg hemskt ut.

Och valborg/första maj är alltid ångest och deppdagar. Det är ju en sån där social dag, som alltid är påfrestande för oss osociala och ensamma.

Så det var en mentalt uttröttad Lynx som tassade ut i morse. Som varje år så ligger idag en sur röklukt över landskapet efter alla brasor som brunnit med allt möjligt sunkigt skräp som folkjävlarna vårdslöst kastat på elden. Men det var skönt att det var så lite folk ute imorse, trots det halv-vackra vädret. Befriande. Och när jag kom till grusgropsparkeringen så var husvagnarna borta. Området befriat. Inkräktarna borta. Bara lite skräp kvar. Nu kan jag gå som jag vill och brukar, utan att bli ”antastad”. Egobubblan kan svälla lite.

**

Igår hittade jag en död hare under ett träd. Inga synliga skador så den hade väl dött av ålder eller cancer, den stackarn. En dag kanske är jag som hittas liggande död under ett träd. Livets gång. Men jag har i alla levat, eller åtminstone försökt att ”leva”.

***

Här går spökfigurer och rotar i röken..

In the aftermath of a kind of hellfire.

****

Apropå spöken och sot; här sitter ”jaget” och tittar på de sorgliga sotiga resterna av min självbild.

*****
Och så lider jag och söndagen mot våra slut. Det ena mer definitivt än det andra. Det har kanske varit mycket skrik för lite ull. Utloppsgallret är inte direkt igenkloggat. Lätt att rensa liksom. Hur ska lillan orka?

Allt jag vill ha är ett halsband av korall. Ingenting annat, det kostar för mycket.