Dold och försilvrad

2016 05 05 Torsdag kväll:

*
Livet på spinnsidan. Ride a painted pony, let the spinning wheel ......spin.

Inlägg #54.  

Ovanligt extra-allt-jobbig mardrömsnatt som tonade ut i en blek morron som sen förstördes (ytterligare) av en solig förmiddag och en plågsamt lång dag.

Diem anus. Nu e den förbannade sommarn här, typ.

Tyvärr var det ju mycket folk ute på denna helgdag förstås. Men jag slapp i alla fall prata med skiten. Jag navigerade mig skickligt och erfaret genom det bekanta landskapet, just för att undvika män i skor. En lider ju inte av avoidant personality disorder för inte, liksom. APD:are förenen eder!

Den trötta gamla slitna kroppen protesterade inte alltför mycket ändå, trots en nästan två timmars oinspirerad vandring i reservatet. Det är bara ryggen som fortfarande lider av det lite föör utdragna hukande bilmeckandet i måndags. Par för banan. Kotglidning galore. Det där jävla sakralbenet, så att säga.

Tog lite bilder i skogen. Det börjar grönska nu. Det är bara att vänja sig. (Höll på att skriva "värja sig", haha)

Och lära sig; Att när saker alltid förändras på samma sätt, förblir dom likadana på lite längre sikt. Och ju längre sikt, desto likare blir det. Med råge. Förändringens frön inbäddade i konstanterna.

**

O sen gick väl beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över. För det blidde ingen städning idag heller. Det fick räcka med fasta, dilatering och bloggning; ett nog så ansträngande dagsverk.

Tage Danielsson tolkade det på sitt sätt:

Först när helvetet gör stjärten stekhet

kommer eftertankens kranka blekhet.

Säll är den som har till rättesnöre

att en bör nog tänka efter före

***

Dagens ord: Uppskov.

Mycket kan sägas om uppskov. Bland annat att hela livet inte är mer än ett slags uppskov inför den domedag när skulden måste betalas. Straffet slutligen avtjänas. Döden - det oundvikliga straffet för att ha kvitterat ut livet. När vi är barn har vi några års relativ ansvarslöshet i uppskovet inför vuxenlivet. Men det verkar på mig som om dessa ansvarslösa år blir färre och färre hela tiden.

Tillvaron och närvaron. Varats olidliga ogripbara lätthet.

Nä, adjektivism, fy för den lede!

****

Dagens dikt skrev jag 22 augusti 1983. Jag försökte rädda ett plågsamt förhållande, men misslyckades som tur var.

Försöker tala

Jag står vid stranden
av ett tjockt hav

Tunga dyningar
hinner i kapp simmaren
på väg in mot fast mark

Kalla, sövande strömmar
försöker dra simmaren tillbaka
ut till havs

Jag slår upp en eld
och en låga
biter sig fast
i min panna

En utstött skata känner igen en röst
och kommer genast framhoppande
Simmarens såriga ögon fångar en glimt
av eldsken i näbben
när den skamfilade fågeln
försöker tala.

*****

Dagens hästbild:

Ah, so desuka!

Dagens osynliga tags: Mona Sahlin kärlekshistoria livvakt.