2016 05 27
*
Äntligen freda dårå - sista fredan i maj dårå. (kanske
den sista majfredan nånsin, vem vet, va?)
Heller ur?
Och jag har kommit
till inlägg nr 71. Inlägget är ett jävla skit, men nu har jag ju baxat det ändå
hit. Och det vore ju synd att ge upp nu, så nära 100.
Nä-nä-nästa vecka har
jag inlagt i hela 3 månader. Vanan etablerad i synapsernas kopplingar. Hjulspåren
synliga på denna bild.
Så från och med nästa Torsdag kommer allt att gå automatiskt
mer eller mindre. (Nä-nä-nä, jag får nog allt traggla på som vanligt jag.)
Det såg ett tag ut som
om jag skulle klara mig igenom hela veckan utan att brista i gråt, men i morse
brast jag. Plötsligt bara, precis innan jag skulle gå ut. Det är ytterst
ovanligt, för jag brukar vara alldeles hopbiten och på G och rustad och så, vid
den tidpunkten. I och för sig var det ju
en passande dag eftersom det småregnade hela dagen.
Och på en fredag
morron är det ändå få folk ute.
Lite håglöst påbörjade
jag återställning av stenraden, kanske har projektet nått vägs ände, så att
säga. Kanske är stenarna trötta på att flyttas fram och tillbaka. Dom är ju
inte vana vid så mycket rörelser hit och dit. Kanske är det vänligast att lämna
dem ifred nu och tacka för gott samarbete.
**
Kanske har jag en ny
ide, ett nytt uppdrag från min…….uppdragsgivare.
Should I choose to
accept it. Missione impossibili. Det handlar om att dokumentera verkligheten
med en kamera som filmar resor i omgivningen. Slow movies. Men jag vet inte.
Jag är så trött på mig, själv och jag. Allihop är odrägliga egon, den ena värre
än den andra. Fast det finns värre, till exempel över-jaget, hen är en riktig
översittare och besservisser. Men hen får aldrig vara med på våra fester, så
hen har väl anledning att vara sur. Heller ur?
***
Idag var angry inch
day. Not så very angry today. Don’t ask for whom the bell tolls, liksom. Yes
siree, it tolls for – mee.
If a clod be washed away
by the sea, that’s mee. Europe is the more.
****
Idag hade vi stora
planer för dagen. Tvättning, städning, datorfixning. Nu är klockan snart
00:00:00, dvs ingen tid alls. Den tiden gillar jag. Ibland kan den bli ingången
till lodjurets timma. Men oftare vargtimme. Eh, men jag får lov att erkänna att
ingenting alls kan benämnas med ”utfört” idag. Förutom bloggen, men den skriver
ju sig själv. Och, som nu, skriver om sig själv, i meta-format. Det är som en
supersträng som vibrerar tillbaka på sig själv, i flera dimensioner samtidigt.
O-observerbart.
Igår producerade jag i
alla fall en animation, eller två. Den andra ser ut så här.
Variation på tematat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar