2016 05 26
*
Eh; mycket regn svepte
in från bottenviken i en slag rekurv. Jag väntade och väntade på att regnet
skulle dra förbi, men det kom bara mer och mer. Och mer skulle det bli. Så till
slut, gick jag ändå ut. Det var kallt om händerna, annars kom det inga klagomål
från någon av oss.
Vid di människo-höga rapsfälten
doftade det intensivt, trots att regnet o och blåsten gjorde allt di kunde för
att hindra doft-molekylerna att sprida sig.
**
Åskan mullrade tungt, tungt. Det var bara hardcore-folk som var ute för nöjes
skull, utan att behöva det. Vi som lika gärna kunnat stanna i sängen hela dan
och lite till och ingen skulle sakna oss. Jag träffade en annan medlem i denna
elitstyrka, Pyrenéern. Han kämpade på med sitt paraply i motvind. Jag noterade
att ett av spröten var knäckt. Others will soon follow, this I know.
Vad jag inte vet är om
det här är en dröm, en 3D-simulering, ett dejavú, hörrödu. Ett telefonföretag
kör en reklam om att göra världen mindre, genom att prata mer i telefon, haha.
Men vem (i all världen) vill ha en liten värld? Om det pratas mindre blir alltså världen
större, det låter på nåt sätt bättre. Jag ser framför mig att tomrummet i
världen fylls ut mer och mer av pratbubblor och till slut får vi svårt att röra
oss. Överhuvudtaget, mentalfysiskt. Men istället blir världen mindre och mindre. Pratet kväver oss
till slut. Vi får inte ens plats för den proverbiala sylen i luften.
Kanske är det en
längtan efter befrielse från meningslöshetens manifestationer i mobilsamhällets
strupgrepp på äkta känslor, som gör att telecom-master faller till marken här
och där. Eller soo är det Putins Spetsnaz som förbereder invasion. Vi har
tillräckligt länge stirrat ner i den ryska avgrunden. Nu stirrar den tillbaka
på oss. Snart i samma dimension som oss själva, vi och de våra.
Moj adress sovetsky
soyuz, säger isbjörnen.
(Kom igen katten, det svänger ju)
***
**///~ Love, Lynx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar