torsdag 6 december 2018

Folk är lite psykiskt sjuka

Ur Ulf Lundells Vardagar:

::
:::
  Jag menar: Förfäras ej du lilla hop, den här boken går mycket väl att läsa, trots att vissa stycken har ojämn högermarginal. (Men) Tack vare det fria formatet blir det riktigt bra flyt i texten, om du skulle fråga mig. (Vilket ingen gör, nånsin, jag vet; poäng)  Men riktigt samma ty-ty-tyngd som i Lars Noréns "En dramatikers dagbok", de e de ju inte.
  Men läsvärt är det. Ulf stavar i sitt reservat och jag stavar i mitt. 
  Jag tog mig äntligen samman och bytte till vinterhjul igår. Jag har skjutit upp det i en månad eller mer, för ryggen har bråkat med mig och däckbyte brukar inte vara så hälsosamt för min glappande ryggkota, min dna-fiende spondylosisen. Men det gick bättre än jag fruktade. Var beredd på att bli sängliggande ett tag, men jag behövde inte avstå från en enda stav-promenad. Ryggen gjorde sig påmind förstås. Men jag är sällan helt smärtfri numera, ändå. Jag framhärdar. Jag reder mig.






Men:
"Christ I'm so mixed up and lonely
I can't even make friends with my brain
I'm too young to be where I'm going
But I'm too old to go back again"
John Prines Rocky Mountain Time, 1972.
**
**
Too old to go back again, 
when i was so much older, 
I am younger than that now.
Too young to be where I'm going.
Only the tired hunger to rest.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar