Oh, fart...

 Symbolicolt resurrected.

Men; Vem som helst:

Vem som helst

Blå tåget

Slowfox -1974

Med utslitna höftleder, ensam och sur

sitter han i sin pensionärslägenhet.

Och hur det nu kom sig att just dom slets ut

är det tydligen ingen läkare som vet.

Den pensionerade bruksdisponenten

som väl bevarar hans hemlighet

har flyttat till en villa vid stranden av Genévesjön

har problem med magen och får hålla diet.

För vem som helst kan väl bli gammal och sliten.

Men inte hur som helst. Om man hör till eliten

blir ålderdomen ofta livets gyllene final.

Men värk och ensamhet sånt botas bäst med Hibernal.

Från obs-kliniken till ungdomsvårdskola

och därifrån till Hall, så börjar en karriär.

Öppen för den som haft det trassligt hemma

ifall hemmiljön varit proletär.

En annan orolig själ gav fan i skolan

stal sprit och pengar hemma och var jämt till besvär.

Han sändes till Lundsberg, sen blev det sjökrigsskola.

Han sitter idag som hög militär.

För vem som helst kan väl bli bråkig och besvärlig.

Men inte hur som helst. Dagens ungdom är förfärlig

brutal och destruktiv i Rinkeby och Hagalund.

I Danderyd och Bromma är den ändå ganska sund.

En morgon vaknar han, blytung av leda

och tycker att ingenting är värt sitt pris.

Han meddelar kontoret att affärerna får vänta

idag har han nog av sin personliga kris.

Men den som var borta två dar från bandet

utan giltig orsak får se sig för.

Att stanna upp och tvivla på tillvarons mening

kan möjligen gå an för en överingenjör.

För vem som helst kan väl bli deppad och ledsen.

Men inte hur som helst. Om man inte tål stressen

i dom högre korridorerna så finns en marginal.

Därnere gör man bäst i att dra jämnt med sina kval.

Oh fart; 

Jag tappar fart.

Uppenbarligen har jag en mental stingpinne.

Jag är inte tjenis me bossen.

Så kan det gå.

Eh,, jag fick en rejäl framgång i början på maj, men jag lyckas visst inte konvertera den till nånting varaktigt. Även det här tillfället glider mig ur händerna.
Och vem som helst kan väl bli gammal och sliten.
Just nu krånglar matsmältningssystemet. Först trodde jag att den var den besvärande värmen, sånt händer ju. Men nu blev det svalare och magen vill inte hålla tyst och göra sitt jävla jobb. Om jag har tur är det cancer i magen. Om jag har otur har jag inget att skylla på. Ej heller något att skryta med, kompis.

Men: ”Oh, fart”, undergången är nära.

..

SKDG.

Jag köpte i alla fall en ny kamera:

Den är... robust.

..

..
Och värk och ensamhet botas bäst

Med hibernal.