Yet is dead

Yet is dead
”… I knew naively that I was your man

I followed after with heavy heart of lead

Just like a man who walks, yet is dead”

 (Donovan, I Like you, 1973)
..

But hey; here we are again, me old lovely.

Mina ord singlar till marken som de sista löven om hösten.

Lägger sig platta, redo för förmultning.

Och här nere gör jag bäst i att dra jämnt;

Med mina kval.
Wie dumme sind wir heute noch erlaubt zu werden? (Sollen, können)

Es muss es noch herausgefunden werden, oder? (Sollen, können)

Noch einmal.

Me-me-men hur kom det sig att jag blev skurken?

Inte ett offer för biologiska omständigheter och

skyldig endast till fullt ut befogad rädsla.

Mina synder enbart underlåtenhetssynder.

Så hur blev jag en feg skurk, en svikare, en desertör, en förrädare?

Av allt jag kunde välja att bli, valde jag att blott bli en liten lort.

Ett litet ensamt självförvållat äckel.

Hur kommer det sig… att

jag ännu går här, just like a man who walks, yet is dead?