Strutsing my stuff

2017 06 07
Onsdagslitania…

*
Om det verkar ansträngt så verkar det rätt. Jag är så ini norden trött. Och nu har halva året snart gått bort. Men inte jag.

  Jag har överlevt/besegrat alla mördare o monster som liksom gått till samlad attack de senaste månaderna. En del innerst inbillade, en del ytterst påtagliga. Jag har bekämpat dem en och en. Jag fick trixa som en ninja, som en korrupt advokat, som en fegis, som en oförskräckt lämmel, som en fräck lymmel, som en kameleont, som en zen-munk med upphöjt lugn, som en struts, och med trots och med mer ändå, och här sitter jag nu och skriver till dig. Som en trotsig struts dårå. Inte särskilt benägen.

Men; som norrmännen säger:

”Det er i motbakker det går oppover..”

**

Jag går mina rundor, ryggen till trots, och det verkar vara allt jag orkar med just nu. Men kanske ryggjäveln slutar bråka även denna gången. Jag är väl nöjd om den stannar vid nuvarande nivå, då kan jag i alla fall gå. Och jag plockar stoiskt ut pilarna i ryggen när jag kommit hem.
***
Glimtar av frodig grönska i reservatets skog:

.

.

****
.

Jag hälsades stumt från årsringarna. Immer etwas.
**** .

  Jag bakade enbärsbröd förut. Det var värt lite gasbubblor i magen.  Det var fortfarande ganska saftigt att äta även dagen efter och även efter nedfrysning-upptining och det är det sannerligen inte allt självbakt bröd som är, så jag noterar här receptet för the afterworld:

7 dl rågsikt

7 dl manitoba (vetemjöl)

1 påse torrjäst

50 gr smör

1 tsk salt

8 gr enbär (noggrant stötta och upplösta i degvätskan, tillsammans med honungen)

2 rivna äpplen

1 msk svartpeppar

2 msk honung

75 gr russin.

6 dl vatten.

Av denna blandning formas efter 30 minuters jäsning 18 runda frallor som sen får jäsa i 30 minuter till varefter de gräddas i 175 gr i 18 minuter.
*****

Here endeth the lesson. (But not the lessen)