Skojten

Skojten
(En monolog av Povel Ramel)

..
Jag har gått med i Skojterna.  För man blir så rödblommig.
Vi skojter är ofta ute och strövar i naturen. Av nån anledning.
Men för det mesta är vi ute i skogen och plockar pinnar.

Här har jag en typisk skogspinne. Den samlar jag på.
I skogen är det riktigt vackert. Man får inte skrika åt djuren.
Om dom lever. För då flyger dom upp och sträcker iväg

så det blir en tom skog.

När hela patrullen har samlats så bygger vi tält av gamla filtar.

Och så gör vi upp eld genom att gnugga två skojter mot varandra. 

Det går även bra med vanliga träpinnar som man håller så här och så gnuggar man så här tills det börjar brinna om dom.
Häromdan var jag med på ett riktigt jopp-hej-di,
(skojtord och betyder trevligt.)
Vi satt vid lägerbålet och hade hällt vatten i våra hattar och 

kokade skojt-mat av gamla älgar som vi hittade. 

Eller som vi köpte för pengar som vi gjorde av gamla träbitar.
Så avslutade vi dagen med underhållning:
Det var några tyska dansöser som brottades i gyttja.

För att komma in i skojtlägret så måste man kunna det 

hemliga lösenordet.
Det var så att när man kom in så sa man: ”Hej!”
Och då svarade vaktposten: ”Hejdu!”
Sen var det bara knalla in!

En skojt måste alltid ge akt på djuren. Hur dom gör.

Och varför. Och när dom gör det.
Vi i våran patrull var specialister på att imitera fåglar.

Jag härmade en skata.

Och stal nio kronor av mina kamrater.

Skojten måste alltid kunna kartan utantill...Kartan ser ut precis som verkligheten, fast mycket mycket mindre. På väldigt små kartor så ser man det knappast.
Då är det bättre med kompassen. Bara man följer pilen.
Man kan också följa John. Eller ta bussen.

Häromdagen var vi ute hela natten fast det var alldeles mörkt.
Vi hade reservskojter med oss ifall att nån skulle gå vilse.

Men det var det ingen som skulle.
Eh, reservskojterna var mycket sämre utrustade än oss andra och fick till exempel ingen nattkräm när vi la oss.
Gick vi där i mörka natten, om ett tag kom vi fram till en stor sjö som vi fick lov att simma över. Dom som inte kunde simma var tvungna att ta färjan.

Och så plötsligt, så la sig dagen över oss, det var som att komma in i en mjölsäck, så ljust blev det.
Slog vi läger och gjorde knopar av gamla tidningar.
Om ett tag så hittade vi ägg, jag har blivit ganska duktig på att känna igen ägg. Jag behöver bara ta en tugga,så känner jag om det är hårt eller löst.

Men nu var klockan så mycket att det var dags att sätta igång med händighetsarbeten.
Först så gjorde vi ett fältskafferi av gamla järnsängar, och så gjorde vi en fälttandborste av gamla undertröjor. Och så gjorde vi karlar. Av grabbarna.

Vi hade även tagit med oss några gamla tanter som vi övade oss med att leda över en gata. Ibland gick det, ibland gick det inte alls.

En skojt måste alltid ta vara på vad skogen ger.

Därför fick vi lära oss att äta ätliga rötter t.ex. morötter.

När vi blev mera vana fick vi lära oss att äta oätliga rötter.

T.ex. ruttna morötter.
Det ska jag säga er att i, det får man ta när man är skojt.

En skojt , en skojt får aldrig under några som helst omständigheter svära. Så det hörs.

Jag har löst problemet genom att hitta på egna svordomar.

Som t.ex; Kom hit så ska du få se på själva far!

Är jag riktigt förbannad kan jag dra till med:

Kom hit får du se på farfar!

Inom skojterna har dom i år gått in för att propagera för Sport 60, men då jag tycker att det är fel att det bara är arm och benmuskler som ska tränas, så har jag personligen gått in för att slå ett slag för ansiktsmusklerna,

Alla småmuskler i pannan och i näsan och de köttiga delarna av kinderna.
Är dom i trim så kan man få ansiktet att fara som tätting runt huvet så här.
Det ska jag säga att mycket ska man träna innan öronen ramlar av.

Här är mitt upprop: Jag vill bli en ansiktets Arne Tammer.
Ge mig en kvart om dagen. Rekommendera ert skrynkliga ansikte och skicka in det till mig. Ni får det tillbaka nypressat. Märk kuvertet ”Mitt ansikte” så ni är säker på att få igen ert.
Det första jag lägger märke till när jag möter en person på gatan så är det hur hon sköter sina småmuskler.
Många tror att man har småmusklerna bara för skojs skull.

Och det är klart dom är skojiga.

Men det är för att dom är så små.
Undra sen på att det blir hängnäsor och påsar under ögonen.
Jag har en bekant som har så stora påsar under ögonen att han måste ha glasögon med behå!
Nej, låt oss förena oss kring småmusklerna.

Sprid dina småmuskler bland vänner och bekanta.

Bli du med dina småmuskler.

Tänk på att småmuskler växer inte på trän.

Och om dom gör det, så är det i alla fall sällsynt.
Vet du att dina småmuskler, varje dag, arbetar mer än 10 kommunalarbetare. Utan muskler.
Om du tog alla dina småmuskler och la ut dom i enda lång rad så här så skulle du komma… sanningen närmast.
Och när du blir gammal sen och ser tillbaka på din ungdoms småmuskler så ska du med glädja minnas dina glada kommandorop:
På kind häv. Örona utåt sträck. Och ögona böj.
Ty vet att våra småmuskler är något av det vackraste som livet har att bjuda. Med Sport 60 för ansiktsmusklerna.

Och nu till det skojigaste av allt inom skojterna: lekarna.
Så här leker man gömma cykeln:

Man tar en cykel, skruvar sönder den i små delar som man sedan gräver ner här och var djupt inne i skogen.

Sen kommer skojtledaren fram och säger:

Vad har ni gjort av min nya cykel, era skitstövlar!
Och då, då svarar vi: Det vet vi inte.

Det är en skojig lek det där.
Så har vi korvleken. En pojke föreställer korven och lägger sig ner på marken. Två mindre pojkar lägger sig på varsin sida om honom och föreställer brödskivor. Och så klämmer dom till. Slutligen brukar några små, små juniorskojter hoppa upp och sätta sig i klickar ovanpå alltihop. Och föreställa senap.

Alltihop går på 65 öre.

För jag är en liten skojt, ållråjt.

Alltid redlös!